ÅSIKT

SD:s politik skär sig med fackets

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Transport: Därför vill vi utesluta sverigedemokrater

Foto: Foto: URBAN ANDERSSON

I torsdagens Aftonbladet ifrågasätter Mårten Schultz fackföreningars rätt att utesluta sverigedemokrater. Hans resonemang utgår från ett antal felaktiga utgångspunkter.

Om vi tar det enkla först är inte beslutet att utesluta aktiva sverigedemokrater nytt eller en följd av någon slags moralpanik i samband med SD:s valframgångar i år. Transport tog efter noggrann analys beslutet innan valet 2006, efter ett inriktningsbeslut i 1997 års kongress. Naturligtvis görs heller inga uteslutningar på grundval av politiska åsikter.

Uteslutas kan bara den som agerar för en politik som står i direkt motsatsförhållande till grundläggande värderingar i våra stadgar. Andra ageranden, som exempelvis strejkbryteri, kan leda till samma sak.

Mårten Schultz har naturligtvis rätt när han hävdar att en fackförening inte är som vilken förening som helst.

Vi är en idéburen ideell förening vilket innebär att medlemmarna faktiskt har förpliktelsen att agera utifrån vissa principer. Den viktigaste är att inte sälja sin arbetskraft till ett pris som understiger kollektivavtalets minimum. Utifrån de principerna ska alla vara välkomna och behandlas lika – SD har sin idépolitiska grund i främlingsfientlighet och en särbehandling som, om den tillämpas, beskär ickesvenska medlemmars rättigheter i förbundet.

Mårten Schultz huvudinvändning gäller dock att fackföreningar har tilldelats en offentlig makt som skulle ge oss ett myndighetsliknande ansvar att inte diskriminera på grund av åsikter.

När vi analyserade situationen inför 2005 års beslut fann vi att den infallsvinkeln haft en relativt stor relevans men att den minskat drastiskt. Det finns också gamla rättsfall där domstolen motsätter sig uteslutningar av nazister med hänvisning till skäl som liknar de som Schultz anger.

De fackliga möjligheterna att frånta ickemedlemmar grundläggande rättigheter, som samhället bör garantera, var dock helt andra då än nu.

Det var vanligt med ”closed shops” alltså avtal som omöjliggjorde för ickemedlemmar att få jobb på vissa arbetsplatser. Sådant finns inte i dag.

A-kassans regelverk är sedan länge omformat så att alla inom det berörda branschområdet måste släppas in. Vi har också fått ett antal diskrimineringslagar där staten har tagit ansvar för områden där facken tidigare agerade ensamma.

Vi hade inte något LAS som gav individen lagstadgade rättigheter i samband med uppsägningar. Nu kan faktiskt vilken jurist som helst bistå en anställd som utsätts för otillbörliga uppsägningar.

Vi lever dessutom med ett system där alla får avtalsenliga löner på avtalsbundna arbetsplatser – oberoende av om de är medlemmar i facket eller inte. Där erbjuder vi faktiskt alla ickemedlemmar en förmån de inte betalar för.

Det innebär att fackföreningarnas möjligheter att beröva ickemedlemmar de rättigheter som åberopades tidigare, har begränsats drastiskt.

Detta faktum belyser ytterligare en brist i Mårten Schultz analys. När han talar om att facken tilldelats offentlig makt är även det en sanning med modifikation. Den offentliga maktutövningen har vunnits genom ihärdigt fackligt organisationsarbete som, i sin tur, lett till så hög legitimitet att staten släppt egna ansvarsområden till arbetsmarknadens parter. Konstruktionen bygger på en balans mellan befogenheter och ansvar. Med minskade befogenheter kommer också ett krympande ansvar.

Den svenska modellen har byggts på en relativt väl balanserad ordning – men i alliansstyrets, EU:s och internationaliseringens tidevarv rubbas den balansen. EU-domstolen har exempelvis begränsat vår konflikträtt. Samtidigt har den fria rörligheten för tjänster lett till massomfattande lönedumpning via utländska bemanningsföretag utan representation i Sverige.

Mot detta måste vi agera. Vi kan inte längre räkna med stöd från den stat som tidigare hjälpte oss att säkra en arbetsmarknad baserad på kollektivavtal och lönepolitisk konkurrensneutralitet.

Fackföreningarna inom den privata tjänstesektorn står inför uppgiften att få stopp på den lönedumpning som är en så viktig drivkraft bakom ­Sverigedemokraternas framgångar – utan att hemfalla åt främlingsfientlighet. Vi agerar i stället utifrån fackliga principer om likabehandling på den svenska arbetsmarknaden – i det arbetet får det inte finnas några som helst misstankar om att vi driver främlingsfientliga teser.

Vi agerar för att säkra en arbetsmarknad där alla kan leva på en heltidslön och där ansvarskännande företagare ska slippa konkurrenter som exploaterar de nya möjligheterna att betala armodslöner.

Lars Lindgren
Martin Viredius