ÅSIKT

Lägg inte skulden på offret

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Katarina Wennstam, författare, om samhällets "försvar" av sexförbrytare: Alla dessa lögner, allt detta slingrande

Katarina Wennstam, författare till böckerna ”Flickan och skulden” och ”En riktig våldtäktsman”, har med fasa läst förundersökningen om morden på Engla och Pernilla.

Hon menar att vårt samhälles förmåga att skuldbelägga våldtäktsoffer går så djupt att till och med en mördare som Anders Eklund i förhören kan välja att lägga skulden på sina offer, en tio-årig flicka och en död kvinna som inte kan försvara sig.

Jag läser de många och långa förhören med Anders Eklund inte bara med äckel och fasa utan också med stigande vrede. Alla dessa lögner, allt detta slingrande. Aldrig kommer han med sanningen – förrän han har överbevisats och får svart på vitt.

Då kryper orden ur honom. Jodå, nog var det så att han var i Stjärnsund. Ok, han såg Engla på vägen. Jo, kanske följde han efter henne. Men nej, han förgrep sig inte på henne. Eller jo, det gjorde han nog. Men han slog henne inte, hon måste ha skadats när hon föll död ur bagageluckan. Eller ja, han kanske knäckte tre revben på henne i alla fall.

Så där håller han på.

Men framför allt så skyller Anders Eklund ifrån sig. Gång på gång återkommer han till Englas (påstådda) spark mot hans smalben. Att det var då, först då, som ”allt blev svart”. Inte när han tidigare samma morgon loggade in på sajt efter sajt med nakenbilder på flickor i åldrarna 6 till 14 år. Inte när han körde genom Stjärnsund och fick syn på Engla.

Nejdå, i stället blev han orolig. ”En jänta själv i skogen” och tyckte att hon skulle cykla en annan väg. Hade hon bara inte mopsat upp sig, hade hon bara lyssnat på Anders Eklund så hade?… ja, vadå? Vem skulle hon vara rädd för – annat än just en dömd sexualförbrytare som lurpassade på en flicka på sin första cykeltur?

Orden dras ur honom. Orden är lögner blandade med en ständig oförmåga att ta på sig skulden.

Så djupt rotad sitter vårt samhälles skuldbeläggande av våldtäktsoffer att också en mördare som Eklund har mage att påstå att om inte Engla sparkat honom (vilket det inte finns några bevis på att hon gjort) så skulle han inte fått det där ”tunnelseendet” och ”vart lite elak”.

Ibland blänker förhörsledarens ilska igenom. Vadå, du är väl ingen samarit heller, säger han till Eklund när denne hävdar att det bara var omsorg om Englas säkerhet som fick honom att stoppa henne. Och gång på gång försöker förhörsledaren få Eklund att förklara. Hur i hela friden kan då en spark på ett smalben föranleda att man knuffar omkull en tioårig flicka, slår henne halvt medvetslös, våldtar henne i baksätet på sin bil och sedan stryper henne?

Samma sak återfinns i förhören om mordet på Pernilla. Han ströp henne den där natten i Falun år 2000 bara för att hon ”helt plötsligt” sa att hon skulle anmäla honom för våldtäkt efter ett ”helt frivilligt” samlag.

Eklund ljuger om det mesta där han inte har teknisk bevisning mot sig. Han är en man med låg trovärdighet och en sexualitet kantad av kvinnoförakt och övergrepp.

Han är en man i vars hem polisen hittar boken ”Välja ut nästa offer” och ett hundratal porrfilmer med titlar som ”Extrem Pervers” och ”Närgångna Fluktare”.

Huruvida han ströp Pernilla under pågående våldtäkt eller strax därefter är omöjligt att fastställa tekniskt. Och då skyller han ifrån sig. På en död kvinna som inte kan försvara sig.

Och som om det vore en juridisk teknikalitet och inte ett fasansfullt sätt att sluta sitt liv på, så menar försvarsadvokat Silbersky att brottet mord minsann ”äter upp” brottet våldtäkt och därför kunde väl åklagaren låtit bli att åtala för våldtäkt. Tycker han, ja.

Det ska bli intressant att se hur rättegången ter sig. Detta handlar förstås också om sexuellt våld, förutom mord. Och advokat Silbersky är en jurist som är populär bland misstänkta våldtäktsmän just för sin erfarenhet av sexualbrottsmål, där han brukar lägga mycket energi på att skuldbelägga offren och ifrågasätta deras beteende. I en kommentar till Tumba-målet härom året menade han att kvinnor med ”dåligt ölsinne” kanske inte borde gå på krogen överhuvudtaget.

Vad gäller för Pernilla och Engla? Borde Pernilla inte svarat mannen som började prata med henne vid ett gatukök? Borde Engla inte ha ”mopsat upp sig” mot en man som följde efter henne i skogen? Finns det verkligen någon annan är Anders Eklund ensam som bär skulden till det som har hänt?

Katarina Wennstam 34 år Författare, Nacka