ÅSIKT

Sluta behandla mig som ett offer

DEBATT

I takt med att fler fall av hedersmord uppmärksammats i Sverige uppstår ett problem. Pela var kurd. Fadime var kurd. Nabila är också kurd – och orkar inte med att möta fler människor som tycker synd om henne och tror att hennes pappa ska döda henne.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sluta behandla mig som ett offer, skriver Nabila Abdul Fattah på Aftonbladet Debatt i dag.

”Är du kurd? Men stackars lilla barn. Du har nog aldrig sett livets ljusa sida. Är du 21 år och fortfarande ogift? Konstigt. Jag som trodde att ni giftes bort redan vid 15-års ålder. Jag tycker att det är förvånansvärt att du kan vara så stark när du är så förtryckt osv osv.”

Detta händer mig nästan varje gång jag berättar att jag är kurd. De tittar på mig med sina ”jag lider verkligen med dig”-ögon och ger mig en trygg klapp på

axeln. ”Kämpa vidare” säger de.

Visst kämpar jag. Att komma till ett land som flykting gör att man måste kämpa dubbelt så hårt som en ”normalsvensson ”. Att komma som kvinnlig flykting gör att man måste kämpa tredubbelt så hårt. Men att komma som kurdisk, kvinnlig flykting, ja då måste man kämpa tills man nästan tappar livslusten.

Efter de tragiska hedersmorden som har skett i Sverige de senaste åren, och uppmärksammats mer i media än mord på så kallade svenska kvinnor, är den allmänna uppfattningen denna: jag är en kvinnlig kurd = jag är förtryckt. Punkt slut. Jag får inte förstöra den bilden som folket har byggt upp om mig även om den bilden är fel.

Jag vet ibland inte vad som är värst, det så kallade ”förtrycket” från min familj och släkt eller förtrycket från omgivningen. De låser in mig i ett fack och försöker ”skydda” mig från ”de där hedersmördarna”.

Jag tillåts inte utvecklas utan jag måste hela tiden stå kvar på samma punkt och förklara och försvara mitt folk.

MEN! Jag försvarar kurder och araber. Inte hedersmördare.

Försök att förstå skillnaden!

Jag försvarar de underbara kurdiska och arabiska män jag har träffat som har fått ett sånt dåligt rykte att de inte ens kan jämföras med löss.

Många kurdiska män mår väldigt dåligt när de ständigt blir, eller känner sig, anklagade som mördare och kvinnoförtryckare. Men uppmärksammas de? Nej. Kurdiska män fick till exempel inte mycket att säga till om efter hedersmorden som uppmärksammades i media tidigare i år.

I en debatt på tv fanns det cirka sex kvinnor och en man i panelen. De enda frågorna han fick svara på var huruvida detta om hedersmord står i Koranen eller ej. Han fick aldrig frågan ”hur känner du som kurdisk man inför detta”? Anledningen till att han inte fick den frågan var för att ingen ville höra svaret. Alla män är mördare och alla kvinnor är offer. Så är det bara.

När en människa dödar en annan mister han sin mänsklighet i mina ögon.

Det spelar ingen roll om han är kurd, svensk eller amerikan. En mördare är alltid en mördare – no matter what. Mord är inte, har aldrig varit, och kommer aldrig att vara en del av vår kultur.

Ibland så känner jag att jag nästan varit tvingad till att bli ett offer bara för att jag är tjej.

Jag mår bra! Vissa tjejer gör inte det, men det betyder inte att bara för att jag är av det kvinnliga könet så måste jag få hjälp.

Så var så snäll och ta bort ”tycka synd om mig” -blicken. Ta bort din hand från min axel och låt mig utvecklas.

Jag är trött på att förklara och försvara folk som inte ens har något med saken att göra, men känner ändå att det är min plikt. I synnerhet eftersom Asrin, den kurdiska tjej som nu misstänks ha dödats av sin pappa var just en stolt tjej som inte ville bli behandlad som ett offer – men sedan misstänks ha råkat ut för ett hedermord.

Och det är inte det att jag blundar för problem. Visst kan det vara svårt för många tjejer i familjer med starka traditioner att frigöra sig, att få göra vad de vill. Det finns regler och gränser (men observera att detta väldigt sällan leder till mord!) som kan göra livet jobbigare än i en familj utan alla dessa regler. Men på alla problem finns det lösningar.

Min lösning är utbildning. Utbildning för de få som tycker att hedersmord är en lösning. Uppmärksamma och jobba mot ALLA former av våld mot kvinnor.

Men vi får inte heller glömma att även media måste nyansera sig – skriv inte bara om kurder när något hemskt har hänt – och att vi alla måste jobba mot våra fördomar.

När Tomas Quick var ute och dödade folk tyckte inte jag att alla svenska män var mördare.

Nabila Abdul Fattah (21 år från Göteborg studerar på Socialhögskolan och är rappare)