Våga prata om varför Afrikas barn är fattiga

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Afrikagrupperna: Varje år förlorar tredje världen tusentals miljarder genom skatteflykt

Några av de frågor som är viktigast för en ny relation till afrikanska länder och en effektiv fattigdomsbekämpning är det helt tyst kring. Foto
Några av de frågor som är viktigast för en ny relation till afrikanska länder och en effektiv fattigdomsbekämpning är det helt tyst kring. Foto
Calle Sundstedt.

I flera länder i Afrika är tillväxten mycket hög, vilket är en av anledningarna till ett nytt intresse för kontinenten. Att diskussionen fortfarande oftast landar i biståndet, som Berthil Åkerlund så tydligt visade i sin debattartikel i Aftonbladet den 8 juni, är ett av problemen med vår Afrikabild. Men några av de frågor som är viktigast för en ny relation till afrikanska länder och en effektiv fattigdomsbekämpning är det helt tyst kring.

Biståndsministern är själv en av de starkaste biståndskritikerna och antyder att det svenska biståndet under femtio år inte haft någon effekt. Ett stort problem med kritiken är att den ofta inte låtsas om biståndets sammanhang. Med andra ord - vi talar gärna om att barnen är fattiga, men inte så gärna om varför de är fattiga. Att samla in pengar till katastroferna är därmed lättare än att stödja det förebyggande arbete som vuxna utbildade afrikaner genomför varje dag inom civilsamhället för att kräva ansvar från sina ledare, som Sten Rylander påpekade i sin debattartikel i Aftonbladet den 10 juni.

Varje år försvinner upp till 8 000 - 9 000 miljarder kronor från utvecklingsländer till rika länder eller skatteparadis. Zambia är ett tydligt exempel. Kopparintäkterna står i dag för 90 procent av landets totala exportinkomster. Men det tjänar de ingenting på. Gruvornas bidrag till staten är negativ - de betalar nämligen inte skatt, men tar emot bidrag. Det beror främst på de multinationella gruvbolagens skatteflykt. Genom att handla internt med delar av gruvbolagen som är förlagda i skatteparadis och sätta felaktiga priser flyttar bolagen vinsterna från Zambia och slipper betala. För att undvika detta är insyn i de multinationella bolagens räkenskaper nödvändig. Idag presenterar bolagen endast en sammanslagen global redovisning på koncernnivå. Om de i stället tvingas redovisa per land de är verksamma i skulle det vara möjligt att se var vinsterna görs och vad multinationella bolag ska betala i skatt i ett land som Zambia.

Genom kreativa tolkningar av reglerna har svenskt bistånd gått till ambassader, exportkrediter till svenska storföretag, skuldavskrivningar, utsläppsminskningar och annat. Detta medan multinationella företag plockar ut miljarder i obeskattade vinster från fattiga länder varje år. Biståndet får sedan skulden för att länderna inte bygger upp stabila demokratier och institutioner. Men hela det internationella biståndet i dag uppgår till mindre än en tiondel av vad Zambia och andra utvecklingsländer förlorar i kapital och skatteflykt till rika länder eller skatteparadis.

En politik som ser till helheten och angriper grunderna till den ojämna fördelningen måste till för att bistånd ska kunna ha någon effekt, eller helt kunna fasas ut. Enligt Skatteverket förlorar även Sverige på skatteflykt, årligen långt mer pengar än hela vårt bistånd. Det gör skevheten i debatten om utveckling och fattigdom än mer uppenbar.

Just nu har Sverige chans att visa att vi menar allvar med att bidra till att utrota fattigdomen, och till ett nytt Afrika där alla får del av tillväxten, genom att agera konkret. EU har enats om en banbrytande lagstiftning mot korruption och där har EU-parlamentet strävat efter att mekanismer mot skatte- och kapitalflykt ska ingå. Men motståndet från ministerrådet har varit hårt och lagen begränsades. I de förhandlingarna hade Sverige kunnat visa var man står och bidra till en starkare politisk vilja. Den brittiska premiärministern David Cameron har till exempel gått ut med flera starka uttalanden till stöd för kraftigare åtgärder. Men från den svenska regeringens sida är det tyst.

Calle Sundstedt

Publicerad: