Fattigdomsbekämpning viktigare än klimathotet

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Tomas Brandberg: Om nuvarande utveckling fortsätter måste IPCC:s teorier ses över

I dagarna släpper IPCC sin senaste klimatrapport och internet kokar redan av analyser, kommentarer, kritik och tolkningar. Att rapporten uppmärksammas är inte underligt mot bakgrund av att klimathotet under ett par decennier har lyfts fram som en problematik som på sikt överskuggar allt annat.

Är det så? Går mänskligheten närmast bokstavligen mot sin undergång till följd av användningen av fossila bränslen? Enligt IPCC:s rapporter, inklusive den senaste, kommer den globala medeltemperaturen stiga ungefär en grad de kommande femtio åren. Om man inte är specialist på området och har mycket gott om tid är det en omöjlighet att i detalj granska dessa analyser. När man nu säger sig vara helt säker på koldioxidens inverkan, och det ifrågasätter jag inte, så uttalar man sig om sambanden fram till idag, inte om situationen om femtio år. I det fallet talar vi om gissningar baserade på datormodeller.

Antar vi konservativt en genomsnittlig ekonomisk global tillväxt på 1.5 procent per år det kommande halvseklet, utvecklingsländerna ligger just nu klart över denna nivå, så är världsekonomin då mer än dubbelt så stor som nu. Sålunda borde det inte vara någon omöjlighet att klara av en något högre global medeltemparatur, om det nu blir så. Ett varmare klimat, regionalt med negativ inverkan på jordbruket, är direkt farligt i första hand där det råder extrem fattigdom. Därför bör fattigdomsbekämpning tills vidare vara överordnat klimatåtgärder, oavsett om klimatmodellerna stämmer eller inte. Ett exempel, om skörden slår fel i en viss region så köper man helt enkelt mat från andra områden, förutsatt att resurserna finns. Så fungerar det på många håll redan idag.

IPCC:s mer mörka scenarier rör utvecklingen nästa sekel, då man förutser temperaturökningar på i storleksordningen 2-3 grader jämfört med idag, vilket givetvis skulle ha betydande inverkan på globala ekosystem. Här är emellertid alla ense om att osäkerheten är betydande. Det är svårt att direkt säga emot världens experter på området, men vi är ändå överens om att koldioxiden i sig orsakar en uppvärmning som kan mätas i tiondels grader, inte högre, och marginaleffekten av ökande utsläpp är avtagande. De höga temperaturökningarna skulle bero på förstärkande effekter, till exempel i form av vattenånga. Men i så fall skulle världens klimat vara instabilt, där mindre störningar när som helst orsakar snabba dramatiska förändringar. Stämmer detta? Det förefaller i alla fall inte osannolikt att det också skulle finnas betydande stabiliserande faktorer. Man ska inte dra för stora växlar på kortsiktiga förändringar, men vi har ju sett att ökningen i temperatur på 90-talet har följts av en relativt jämn eller möjligen avtagande trend sedan millennieskiftet.

Följande är förvisso en spekulation, men om nuvarande jämna utveckling fortsätter ytterligare ett decennium så kommer IPCC:s teorier grundligt behöva ses över.

Ska man för övrigt spekulera i mänsklighetens situation på hundra års sikt är det relevant att föreställa sig att man på 1910-talet, då man alltså åkte häst och vagn, funderande på mänsklighetens problem idag. Det är en lustig tanke. Blickar jag själv in i 2100-talet så ser jag större globalt välstånd och avsevärt bättre förmåga än idag att hantera så banala företeelser som väder och vind. Men jag kan ju ha fel. Därför är det förtänksamt att dämpa och på sikt kraftigt reducera vårt behov av fossila bränslen, en fråga som rent tekniskt lär vara löst inom några decennier. Så för att citera den yngre generationen; ta ett chillpill.

Tomas Brandberg

Publicerad: