ÅSIKT

Inför en nollvision för skador i vården

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Nationellt system för felrapporter räddar liv

Sverige har en sjukvård i världsklass. Ändå drabbas drygt 100 000 patienter av vårdskador i sjukvården – varje år. Nästan 10 000 människor drabbas av bland annat infektioner, trycksår eller feldoseringar av läkemedel och många får bestående men. Dessutom avlider 3 000 personer till följd av vårdskador, trots att det rör sig om skador som kunde ha undvikits.

Bakom siffrorna finns obehagliga och sorgliga historier om de människor som drabbats. Bara de senaste veckorna har vi kunnat läsa om flera fall där rutinerna brustit och patienterna drabbats.

Som den äldre patient som, trots tecken på en infektion, inte fick antibiotika före operation och avled ett par dagar efter till följd av att bakterier kom ut i blodbanan.

Eller den man som opererades för prostatabesvär utan att man upptäckte en tumör i buken, en upptäckt som gjordes först fem år senare när tumören redan spritt sig och mannens liv inte gick att rädda.

Vi måste införa en nollvision vad gäller skador och dödsfall som beror på brister i sjukvården.

Oavsett om skadorna uppkommer som en följd av den mänskliga faktorn, eller om de beror på brister i den medicin eller tekniska utrustning som används, måste kunskapen om det som har gått snett komma all berörd personal till del. Det är viktigt att komma ihåg att alla som jobbar inom vård och omsorg har patienternas bästa för sina ögon i alla situationer. När skador och dödsfall uppstår så är det därmed inte bara patienterna och deras anhöriga som berörs utan även den medicinska personalen. Nollvisionen handlar inte om att skuldbelägga vårdpersonalen utan om att sätta upp en gemensam målsättning och skapa nationella system för att minimera skador.

En sådan målsättning saknas i dag, trots att det finns färdiga system som skulle kunna användas mer systematiskt, effektivt och proaktivt. Det finns två system för att rapportera när det gått fel: ett system med avvikelserapporter när det kunde bli en skada eller ett dödsfall, och Lex Maria när en skada eller ett dödsfall inträffat. Avvikelser rapporteras och lärdomar dras i den organisation där de uppkommer utan att det sker någon kunskapsöverföring till övriga landsting, trots att informationen där skulle kunna fungera förebyggande. Det är därför inte osannolikt att samma misstag begås på flera håll i dag.

För att förbättra patientsäkerheten och minska antalet skador och dödsfall orsakade av sjukvården måste det till ett helt nytt nationellt förebyggande arbete. I andra länder, exempelvis USA och Storbritannien, har resultatet av studier om vårdskador lett till nationella initiativ för att förbättra patientsäkerheten. Så bör ske också i Sverige.

Det handlar om att sprida kunskap om vilka avvikelser som uppkommer och hur man kan undvika dem. Det kan också handla om att ge en myndighet ansvaret för att gå ut med varningar till hela sjukvården då till exempel sjukvårdsutrustning, rutiner eller mediciner brister i sin funktion.

Förutom det enorma mänskliga lidandet så är kostnaderna för vårdskadorna mycket stora. Totalt beräknas de kosta samhället drygt 4 miljarder kronor, vilket motsvarar 630 000 vårddygn eller cirka 10 procent av sjukvårdens kapacitet. Det är svindlande höga siffror. Precis som vi har en nollvision för exempelvis trafikdödlighet, måste vi ha en nollvision för skador och dödsfall som beror på brister i sjukvården. Det är en högst rimlig målsättning att alla som besöker ett sjukhus eller en vårdcentral ska kunna vara trygga i förvissningen om att de inte kommer att få allvarliga skador eller men av att ha behandlats.

Hans Hoff