Vi tvingas leva på flykt från våldsamma män

”Petra” och ”Jonna”: När inför du nolltolerans för mäns våld mot kvinnor, ministern?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Är det verkligen den våldsutsatta kvinnan och barnen som ska behöva fly? Gömma sig i evig rädsla för att bli hittade och mördade? Åsa Lindhagen, det är dags att införa den nolltolerans för mäns våld mot kvinnor som du talar om, skriver ”Petra” och ”Jonna” som lever gömda med sina barn någonstans i Sverige.

Foto: GETTY, TT
DEBATT

DEBATT. Vi läste om Åsa Lindhagen och regeringens beslut att satsa hundra miljoner kronor extra till organisationer som arbetar för våldsutsatta kvinnor och deras barn.

Många klappade händerna – men vi kvinnor som lever gömda fick kväljningar. Ännu ett stöd till samhällsstrukturer som upprätthåller vår situation.

Ta nu inte detta fel, en del organisationer uträttar stordåd. Vi beundrar er! Men, ni är också en del av ett felvänt system.

Vår fråga till alla samhällsmedborgare: är det verkligen den våldsutsatta kvinnan och barnen som ska behöva fly? Gömma sig i en annan del av landet i evig rädsla för att bli hittade och mördade?

Vi är trötta på att höra om tillfälliga projekt. Satsa i stället på utbildning av domare, poliser, nämndemän, och lagråd.

Det är de som misslyckats.

Fall efter fall läggs ner i förundersökningsstadiet. Även om mannen döms räknas det inte tungt i en vårdnadstvist.

Följden är att våra barn kan tvingas bo eller ha umgänge med sina förövare. Att avslöja vistelseorten kan ett barn lätt göra, om umgängesföräldern börjar ställa frågor. Vårt skydd hänger på en skör tråd.

Vi har sett hur vissa ord används frekvent i domstolsförhandlingar. “Samarbete”, “umgängessabotage” och” konflikt”. Ord som inte passar för en situation där kvinnan och barnen lever gömda. Samarbete kan inte ske under hot. En konflikt är det aldrig, då ena parten är i underläge.

Domstolarna skäller på oss kvinnor, ”ni kan inte kan tvista om era barn i evighet”. Men männen tillåts stämma oss år efter år.

Vi har sett att man är medveten om eftervåldet hos en del av våra myndigheter men tyvärr verkar locket ligga på.

Regeringen måste undersöka nya former av lagstiftning. Vi ser ständiga uppmaningar till utsatta kvinnor att lämna den våldsamma relationen och söka hjälp. Varför måste det alltid inkludera att hon flyr sitt hem?

Det är vi som måste ansvara över vårt och våra barns skydd. När vi väl fått lämna kvinnojourens trygga famn står vi ensamma utan trygghetsnät. I dag finns inget stöd för att motverka eller upplysa om det eftervåld vi utsätts för.

Alla regeringar har tillåtit ett systematiskt förtryck av våldsutsatta kvinnor och barn. Det stora systemfelet är att våldsoffren måste lämna allt och leva gömda, tystade och glömda av hela samhället. Vi har aldrig fått komma till tals förrän nu.

Vi kräver vår och våra barns rätt att leva fritt. Vi kräver ett nytt sätt att hantera kriminella män. Vi vill se männen dömda och begränsade med fotboja så kvinnor och barn ska kunna få leva fria och trygga. Det här är ett beteende de har. Inga dyra rehabiliteringar har hjälpt.

Samhället påstår att det kostar för mycket att begränsa kriminella män. Vi gömda kvinnor påpekar att kvinnor i Sverige står för en liten procent av brotten som begås – vi är gruppen som ska skyddas mot allt våld.

Åsa Lindhagen, när ska den införas, den nolltolerans för mäns våld mot kvinnor ni talar om? Vem ska ta ansvar för att en ny reform tas i bruk?

Just nu i coronakrisen vet vi att kvinnor och barn är inlåsta med sina gärningsmän. Snart kommer fler behöva fly sina hem och livet de byggt upp. Vi vet att problemet är männen. Begränsa kriminella män!


”Petra” och ”Jonna”, som lever med sina barn någonstans i Sverige. Debattörerna skriver under fingerade namn på grund av hotbilden.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

LÄS VIDARE

DEBATT Jobba hemifrån fälla för utsatta kvinnor

ÄMNEN I ARTIKELN

Kvinnovåld

Brott

Relationer

Jämställdhet

Åsa Lindhagen