ÅSIKT

Sexbrottslingar släpps ut – utan vård

Englas mamma: Dömda som säger nej till rehabilitering bör bli kvar på anstalten

Foto: TT/privat
Carina Höglund: ”Vi behöver se till att de som är dömda för brott även får hjälp att förändra sina beteenden medan de sitter av sin tid och också en större trygghet vid utslussning, efter avtjänat straff.” 
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Gängkriminaliteten ökar och människor känner sig otrygga. Många frågar sig hur vi kan göra Sverige tryggare. Det talas bland annat om att det behövs flera synliga poliser och hårdare straff, det håller jag med om. Men vi får heller inte glömma det så viktiga förebyggande arbete som sker hos kriminalvården och som syftar till att minska återfall i brottslighet.

Först behöver vi börja med att se till att de som är dömda för brott även får hjälp att förändra sina beteenden medan de sitter av sin tid och också en större trygghet vid utslussning, efter avtjänat straff.

Just nu har kriminalvården ett uppdrag att arbeta fram ett bättre utslussningsförfarande, det är ett steg i rätt riktning som förhoppningsvis ger resultat, men jag menar att det behövs betydligt mer för att ge dömda bättre förutsättningar efter frigivning.

Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att en stor del dömda återfaller i brottslighet efter avtjänat straff. I kategorin 18–20 åringar som dömdes första gången 2009 återföll mer än hälften, 52 procent, i brott inom tre år efter utslussning. I dag räcker det med att bara sitta av tiden för att sona sitt brott.

Kriminalvården har ett uppdrag om att motivera intagna att genomgå olika typer av rehabiliteringsprogram, men i verkligheten har myndigheten inte så många verktyg att ta till för att lyckas. Jag anser att det behöver finnas fördelar för intagna som gör rätt och deltar i rehabilitering, medan den som brister i följsamhet ska veta att det får tydliga konsekvenser.

Jag vill att dömda kriminella ska sona sina brott med strafftid och samtidigt att de ska kunna lämna fängelset efter avtjänat straff, utrustade med nya insikter kring brottets konsekvenser och hur ett skadligt beteende som riskerar att leda till nya brott kan förändras.

Om man skulle lägga lika stor vikt vid att rehabilitera dömda kriminella som på avtjänad tid på anstalt, så skulle det vara en betydande insats för alla berörda. En konsekvens skulle kunna vara att dömda inte får lämna fängelset innan de har genomfört grundrehabilitering, något som borde ge större motivation till att i alla fall försöka.

Det är en tuff linje, det förstår jag, och det skulle kunna innebära livstidsstraff för den som väljer att inte genomgå rehabilitering. Till exempel för sexualförbrytare som i dag kan sona sitt straff på relativt kort tid utan rehabilitering, eftersom de själva kan avgöra om de vill ha det eller inte.

Jag menar dock att det är för allas bästa att ge kriminalvården starkare verktyg i arbetet med att motivera dömda att genomgå rehabilitering.

Det starkaste argumentet mot krav på obligatorisk rehabilitering brukar vara att man inte kan tvinga någon att ta till sig kunskap eller förändra sig om personen inte själv vill.

Och det är en tanke jag kan förstå, men jag framhåller ända att det behöver finnas så pass tydliga konsekvenser av att inte genomgå rehabilitering, att dömda ska välja rehabilitering hellre än att sitta kvar på anstalten. Med detta hoppas jag att vi får igång debatten om kriminalvårdens ansvar för rehabilitering och hur motiverande krav på att delta kan vara.

Anders Eklund, som mördade min dotter Engla Höglund 2008, hade vistats på anstalt ett flertal gånger innan han till slut blev dömd till livstid.

Han har tidigare dömts till flera fängelsestraff och böter för sexuellt utnyttjande, våldtäkter, misshandel och ett flertal olika trafikförseelser. Av det jag fått veta så hade han inte tagit emot någon rehabilitering eftersom han själv inte tyckte att han behövde någon.

Det är katastrof, både för honom och hans offer, att inte kriminalvården har inneburit vård utan bara avtjänad tid.

Självklart vet vi inte hur utfallet hade varit om det varit obligatorisk rehabilitering, men det hade i alla fall betytt ytterligare ett verktyg för att försöka motverka återfall i brott.

Carina Höglund


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

FAKTA

DEBATTÖREN

Carina Höglund, Englas mamma och fritidspolitiker (C).


DEBATTEN

Tioåriga Engla mördades i april 2008 av Anders Eklund, som dömdes till livstids fängelse. Hennes mamma skriver i dag att dömda brottslingar inte bör släppas förrän de genomgått en grundläggande rehabilitering.