Debatt

Kurdutlämningar skulle bli en skam för Sverige

Jurister: Regeringen får inte göra asylrätten till en bricka i spelet om Nato

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Mycket står på spel i diskussionen om Nato, men asylrätten kan inte vara en av de saker regeringen spelar bort. Låt oss därför undvika att lägga kurdutlämningarna till listan över skamliga kapitel i Sveriges historia, skriver flera jurister.
Mycket står på spel i diskussionen om Nato, men asylrätten kan inte vara en av de saker regeringen spelar bort. Låt oss därför undvika att lägga kurdutlämningarna till listan över skamliga kapitel i Sveriges historia, skriver flera jurister.

DEBATT

DEBATT. Den 29 juni meddelades det att Sverige och Finland nått en överenskommelse om de villkor som Turkiet uppställt för att acceptera ländernas inträde i Nato. En händelse av historisk dignitet med stora implikationer för svensk politik såväl utrikes som inrikes.

I tider som dessa är det nödvändigt att påminna om skillnaden mellan politiska målsättningar som att gå med i Nato, och grundläggande rättsstatliga principer som rätten till en rättvis rättegång och rätten till skydd från tortyr och förföljelse.

För oss som arbetar med migrations- och asylrätt väcker särskilt ett av villkoren i Turkiets avtal med de nordiska länderna en hel del frågor och en stark känsla av oro: Sverige ska enligt avtalet teckna ett utlämningsavtal med Turkiet och inleda ett fördjupat samarbete med turkiska myndigheter kring säkerhetsfrågor. Mer specifikt avser detta kontraterrorism.

För att tala klarspråk har Ann Linde lovat Turkiet att Sverige i högre utsträckning än tidigare skall utvisa personer med koppling till den kurdiska självständighetsrörelsen och den turkiska oppositionen.

Sedan den misslyckade statskuppen i Turkiet år 2016 har repressionen mot oliktänkande ökat.

I en landrapport från 2020 beskriver Migrationsverket hur tortyr och förnedrande behandling är vanligt förekommande i kontakten med turkisk polis och fångvård. Man pekar också på institutionella problem som att läkare inte vågar redogöra för skador som fängelseinterner har åsamkats genom tortyr, av rädsla för att själva få utstå repressalier.

I samma landrapport redogörs också för hur turkiska domstolar i allt högre grad blivit satta under politiskt styre med minskande rättssäkerhet, massrättegångar och oproportionerliga straff till följd.

Enligt Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter från år 2021 har 27 493 fall av misshandel och tortyr dokumenterats i landet mellan 2002 och 2020.

Dessa siffror ger oss en bild av hur vanligt förekommande våldsanvändning i samband med myndighetsutövning är, men det är mycket möjligt att det finns ett mörkertal och att problemet är ännu mer omfattande.

För att Sverige ska utvisa en person med misstänkta kopplingar till en grupp som exempelvis PKK krävs inte att vederbörande är dömd för något brott, det räcker med att Säkerhetspolisen bedömer att denne utgör en säkerhetsrisk.

Underlaget för bedömningen blir hemligstämplat och inte ens den utvisade personens ombud får möjlighet att ta del av informationen.

En av asylrättens mest grundläggande principer är den om non-refoulement, det vill säga att en person inte får återsändas till ett land där denne riskerar att förlora liv eller frihet, eller utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling.

Principen följer bland annat av flyktingkonventionen, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga.

Turkiet har genom åren kritiserats upprepade gånger för övergrepp av just denna typ.

Bland annat har landet vid flertalet tillfällen fällts av Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna, inte minst mot kurder och oppositionella. Trots dessa domar har förbättringen uteblivit.

Vi ser därför att det finns en stor risk att utvisningar till Turkiet kommer leda till skyddsgrundande behandling.

I och med detta blir Turkiets problem med bristande rättssäkerhet också Sveriges problem. Redan nu förekommer utvisningar av kurder som uppfattas som en säkerhetsrisk till Turkiet i skymundan.

I flera fall har detta till synes endast berott på att man associerats med den kurdiska självständighetsrörelsen, utan att för den sakens skull ha begått något brott eller ens ha varit misstänkt för att planera det.

Av allt att döma kommer utrymmet för den här typen av processer bli ännu större som en följd av det nu ingångna avtalet.

Enligt Dagens Nyheter ska Säpo ha upprättat en lista med ett tiotal personer med anknytning till PKK som kan bli aktuella att utvisa. Från turkiskt håll har man begärt att 33 personer varav 21 från Sverige utlämnas i enlighet med avtalet.

Mest riskabel blir en utvisning till Turkiet för en person som inte bara är kurd eller oppositionell utan också tillhör ytterligare en i landet utsatt grupp, exempelvis hbtq-personer.

Mycket står på spel i diskussionen om Nato, men asylrätten kan inte vara en av de saker regeringen spelar bort. Den är alldeles för viktig för det. Låt oss därför undvika att lägga kurdutlämningarna till listan över skamliga kapitel i Sveriges historia.

Miran Kakaee, biträdande jurist på Fridh advokatbyrå
Joel Malmgren, juridikstudent
Daniel Carnestedt, advokat på Asylbyrån
Karin Gyllenring, advokat på Asylbyrån
Avin Mezori, ordförande Asylrättsstudenterna
Silas Aliki, jurist på Folkets juristbyrå
Joakim Lundqvist, Folkets juristbyrå
Tomas Fridh, advokat på Fridh advokatbyrå
Jenni Stavare, advokat på Fridh advokatbyrå
Jasmine Qazbegi, advokat på Fridh advokatbyrå
Sandra Gustafsson, advokat på Fridh advokatbyrå
Faria Hassan, advokat på Fridh advokatbyrå
Nina Pirooz, biträdande jurist på Fridh advokatbyrå
Björn Åhlin, biträdande jurist på Fridh advokatbyrå
Emma Salomonsson, paralegal på Fridh advokatbyrå


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

Sveriges Natoansökan

LÄS VIDARE

DEBATT Jag viker mig inte för Erdogans utpressning

ÄMNEN I ARTIKELN

Sveriges Natoansökan

Mänskliga rättigheter

Turkiet

Nato

PKK

Europadomstolen

Migrationsverket