Satiriker och sångare grips och torteras

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattörerna: Samhällskritiker visar vägen i kampen mot diktaturerna

Satirtecknaren Ali Farzat fick sina händer krossade. Bilden är tagen i ett tidigare, betydligt gladare, sammanhang.
Foto: AP
Satirtecknaren Ali Farzat fick sina händer krossade. Bilden är tagen i ett tidigare, betydligt gladare, sammanhang.

Torsdagen 25 augusti blev en av arabvärldens mest kända satirtecknare, Ali Farzat, bortförd och svårt misshandlad av maskerade män i Syriens huvudstad Damaskus.

Man krossade hans händer och fingrar för att han aldrig mer skulle kunna hålla i en penna.

Överfallet på Ali Farzat skedde som en reaktion på att han och andra satiriker i arabländerna detta år har hårdnat i sin kritik mot orättfärdiga regimer. I länder där censuren är sträng och yttrandefriheten obefintlig så har satirtecknare tidigare duckat under censurens radar och använt sig av symboler, metaforer och omskrivningar. Men i år har situationen förändrats. Satirikerna har blivit tydligare och kritiken skarpare. I demonstrationstågen bärs plakat där makthavare och beslutsfattare är identifierbara. De snirkliga omvägarnas tid är förbi och satirikerna pekar nu direkt på demokratins och yttrandefrihetens fiender.

Ali Farzat tillhör en av dem som tydligast åskådliggör hur nivån på samhällskritik och krav på förändring har höjts. Farzats satir har tidigare accepterats av Syriens president Bashar Al-Assad, men när Farzat gestaltade den puls han kände från folket på Syriens gator och öppet kritiserade den syriska regimens alla makthavare och framförallt presidenten själv förändrades läget. Det var i sin senaste teckning, där Syriens president ses lifta med den flyende libyske diktatorn Gaddafi, som Farzat verkar ha passerat gränsen för vad regimen kan tillåta.

Att satiriker och politiska illustratörer nu kliver fram ökar pressen på diktaturerna. Tecknarna i arabländerna tar ohyggliga risker i sitt arbete för ökad demokrati och yttrandefrihet. Detta skapar reaktioner. I Syrien försöker regimen med våld, terror och skrämseltaktik tvinga tillbaka den utveckling som revolutionen har medfört. Det är inte bara politiska illustratörer som drabbats. Protestsångaren Ibrahim Qashoush fick i somras sin hals avskuren och stämband utslitna. Symboliken med de krossade händerna och de utslitna stämbanden är tydlig.

EWK-museet Centrum för politisk illustrationskonst på Arbetets museum i Norrköping visade under vintern och våren 2011 bland annat Ali Farzats bilder i utställningen ”PAUS: Arabisk politisk illustrationskonst - i går och i dag”. Utställningen visade hur satir som bildgenre har betydelse i de förändringsprocesser som nu pågår. Eftersom satirtecknaren går ut bland människorna i samhället så är deras bilder direkta nutidsskildringar. Som samtidsdokument är de en informationskälla för eftervärlden, vilket gör denna bildgenre viktig att värna om och lyfta fram. Genom satiren granskas makten. Satirtecknarna kanaliserar i sina bilder folkets röst och vi ges möjlighet att skratta åt även de mest allvarliga saker. Detta förlösande oppositionella skratt kan inte underskattas. Trots dödshot, misshandel och mord så fortsätter de arabiska folken att hålla upp skrattspeglarna framför makthavarnas ansikten och modet växer i takt med skratten.

Att visa Ali Farzats och hans kollegors skarpa bilder i Sverige är vårt sätt att försöka vidmakthålla och förstärka den nivåhöjning som skett bland satiriker i regionen. Dock måste den demokratiska omvärlden på ett ännu tydligare sätt framhålla att det hårda arbete som satirtecknare och konstnärer lägger ner är efterfrågat, att vi ser dess vikt för demokratins framtid i arabvärlden. Det är livsviktigt för revolutionernas styrfart att satiriker och konstnärer orkar fortsätta att riskera allt i sin strävan för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Om Sveriges regering och riksdag kraftfullt står upp för yttrandefriheten genom att protestera mot att människor blir utsatta för sina egna regimers våld bidrar vi till att satiriker och konstnärer orkar fortsätta att våga. Om Sverige agerar i internationella organ för att bekämpa denna form av inskränkningar av människors yttrandefrihet synliggör vi satirikerna och bidrar till att hålla modet hos dem vid liv.

Niklas Cserhalmi

Museidirektör, Arbetets museum

Carina Milde

EWK-intendent, Arbetets museum

Sahar Burhan

Satirtecknare

Saad Hajo

Satirtecknare

Publicerad: