ÅSIKT

Nu hotar ett krig om djurens rättigheter

1 av 2
DEBATT

Med två tidsfördröjda brandbomber totalförstörde djurrättsaktivister Malte Peterssons farm i Nyby strax utanför Laholm i förra veckan. Nu rustar sig farmare för att ”slå tillbaka”– med vapen skriver Henrik von Sydow.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Han har intervjuat kaninuppfödare och jagat svar från militanta djurrättsaktivister.

”Tas någon av aktivisterna på bar gärning riskerar de att bli skjutna”, skriver Henrik von Sydow på Aftonbladet Debatt i dag.

Kaninfarmen sattes i lågor i förra veckan. Med två tidsfördröjda brandbomber totalförstörde extrema djurrättsaktivister Malte Peterssons farm i Nyby strax utanför Laholm.

”När de inte drar sig för att bränna ned gårdar har det gått långt. Om någon av farmarna tar aktivisterna på bar gärning finns det säkert de som inte tvekar att skjuta”, menar Malte Petersson och verkar skrämmande säker i sin uppfattning.

”Många av oss har både vapen och jaktlicenser”.

”Syftet med aktionen var att ge djuren frihet och visa uppfödarna att kriget mot er industri fortsätter” skriver Djurens Befrielsefront (DBF) på sin hemsida.

Vem eller vilka som ligger bakom sajten vet inte polisen i Halmstad. Men av Henrik Williamsson, hjälpsam reporter på Hallandsposten, får jag ett mobilnummer. Efter ett par meddelanden på deras mobilsvar får jag ett mejl till svar: Har du några frågor går det bra att ställa dem här.

Jag frågar vad som krävs för att de ska sluta med att bränna ned gårdar.

Inget svar.

Räkningen på deras mobiltelefon skickas till en postbox i Stockholm. Via polisen får jag veta att branden i Laholm med största sannolikhet anlagts av aktivister utanför Halland. Enligt källor till Hallandsposten är djurrättsaktivisterna organiserade i små celler, som polisen hittills haft svårt att kartlägga. Och än svårare att komma i kontakt med.

Jag söker efter argument och motiv för att bränna ned gårdar. Jag hittar dem på nätet i den aktionsdagbok där DBF motiverar sina aktioner. Där finns också branden i Nyby förklarad.

”Eftersom samhället inte har utfärdat några förhållningsregler vad gäller kanin-farmning så är det helt upp till farmarnas godtycke hur kaninerna sköts. Kaninerna är alltså helt utlämnade åt dessa profitörer, vilket ofta har resulterat i vanvård av kaninerna. Det är bättre att bränna en farm än att driva den.”

Malte Peterson har drivit sin kaninfarm sedan 1999. Efter branden känner han sig hotad till livet.

Han kontrollerar sin bil när han ska ge sig iväg, ”någon kan ju ha kapat bromsledningarna”.

Malte Petersson beskriver den tilltagande desperation som både han och andra farmare känner.

”Numera går det inte att teckna en försäkring till en kaninfarm. Vi är tvingade att agera själva.”

Det gör de också. Ett nätverk har grundats bland uppfödarna. Sammanslutningen kartlägger aktivisternas grupperingar och möjliga attacker.

Det finns en bred uppgivenhet över både polisen och samhällets engagemang.

”Hade Hells Angels gjort på det här sättet hade reaktionen varit en helt annan”, säger Malte Petersson. Uppfödarnas nätverk främsta uppgift är att förebygga och skydda. Samtidigt medger Malte Petersson att det finns ”hard-liners” också bland farmarna.

”Aktivisterna bor ju också någonstans. Det finns de av oss som tycker att de ska få smaka på sin egen medicin.”

Innan vi skiljs får jag ett lite överraskande boktips av kaninfarmaren. Han ber mig läsa den amerikanska idéhistorikern Boria Sax och hans skrift ”Animals in the Third reich. Pets, Scapegoats and the Holocaust”.

I boken analyseras konsekvenserna av en ideologi som avskaffade skillnaden mellan människor och natur. Den stat som visade störst förakt för människan var samtidigt ett ekologiskt föredöme. I Tredje riket hade daggmaskar större rättigheter än vissa människor.

”Det är vad som håller på att hända nu”, säger Malte Petersson och ruskar bekymrat på huvudet.

Samma kväll som Malte Peterssons kaninfarm brändes ned bänkade sig den socialdemokratiska kändispolitikern Jan Emanuel Johansson och miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand i Visby för att diskutera djurens rättigheter. På frågan om Maria Wetterstrand tar avstånd från djurrättsaktivisters dåd svarar hon svävande.

Hellre talar hon om det rimliga med ett ”ekologiskt nödvärn”.

Tidigare under våren har Jan Emanuel Johansson jämfört köttindustrins anställda med bödlarna på 1500-talet. Det går en brygga mellan de politiska slagorden och illdåden i Halland och resten av Sverige. Aktivisternas praktik börjar med politisk retorik.

Mitt enkla budskap till de farmare och djurrättsaktivister som jag kommit i kontakt med är det här.

Till djurrättsaktivisterna:

Det är aldrig okej att hota, bränna ned eller på annat sätt kränka människors rättigheter i kampen för djurens rätt.

Och till farmarna:

På samma sätt kan inte heller ni ta lagen i egna händer. För då kommer kaninkriget att sluta med tragiska konsekvenser – för människor.

Det finns en tilltagande acceptans för strömningar och sammanslutningar som inte är så sjåpiga, med idén om mänskliga rättigheter eller respekten för människor.

I det här fallet, extrema djurrättskretsar som inte drar sig för att riskera människoliv i sin kamp. Och på andra sidan frustrerade farmare som heller inte tvekar att lyfta vapen mot aktivister.

Mönstret känns igen från ett större sammanhang. Den globala aktivistiska vänstern som i Göteborg och Genua krossade bankontor och förstörde restauranger. Och på andra sidan en Bush-administration som med västvärldens regeringars goda samvete inte tar så hårt på mänskliga rättigheter i kriget mot terrorismen.

De här strömningarna – såväl i det lilla som i det stora – måste få svar på tal.

För mig är valets viktigaste fråga att stå upp för respekten för den enskildas människans integritet, ägande och frihet. Det måste gjutas nytt liv i den klassiska idén om mänskliga rättigheter. Särskilt hos den aktivistiska vänstern och det politiska maktetablissemanget.

Henrik von Sydow (Kandidat till riksdagen för moderaterna i Halland och grundare av sajten människorätt.nu)