ÅSIKT

Ta ert ansvar – sluta tipsa om bantning

Debattören: Dygnet runt matas vi med krav och ideal som leder till ätstörningar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: PRIVAT
Visst finns det en risk att även den här texten kommer tryckas in mellan bantningstips och förmaningar om hur vi ska se ut. En risk jag trots allt tar för det är faktiskt precis här mina ord behövs som mest
DEBATT

DEBATT. Det är i kommande dagar precis ett år sedan som jag satte mig på det där tåget. Tåget som skulle ta mig till en stad fjärran från den jag själv är bosatt i. En stad där en vän, tillika medsyster, precis slutit sina ögonlock för sista gången här på jorden.

Jag for alltså dit för att ta farväl av en ung kvinna, vars liv tagit slut alldeles tidigt och av en helt oacceptabel anledning. En kvinna som under många år kämpat mot den dödliga sjukdomen anorexia nervosa, och vars kropp en dag för ett år sedan alltså inte orkade längre. En sjukdom hon delade med både mig själv, liksom otalet andra här i världen.

En sjukdom som tystnas ned av tabu. Som ställs i skymundan av okunskap. Och som alldeles för sällan tas på det allvar som den faktiskt innebär.

Att få fram statistik på hur många som egentligen är drabbade av någon form av ätstörning är långt ifrån enkelt då mörkertalet är massivt och enbart ett fåtal av alla drabbade når någon typ av vårdkontakt. Men det finns ändå vissa siffror som kan ge oss ett hum om hur många som i dag har ett sjukligt förhållande till mat och kropp.

Enligt KÄTS (Kunskapscentrum för ätstörningar) är det cirka 100 000 personer som är drabbade. Och att denna siffra ständigt ökar är likaså det ett faktum. Och trots att så pass många kämpar mot det helvete som sjukdomen innebär så fortsätter samhället, inte minst tidningar som denna, att dagligen spy ut information om att vi människor och våra kroppar inte duger som dom är.

I princip överallt råder det en absurd, tillika tragisk, besatthet kring viktnedgång och dieter. Likaså är sifferkåtheten i form av kiloantal även den på bisarra nivåer. I de flesta fall handlar det om löpsedlar som skränar ut metoder som ska få dig att gå ned x antal kilo på orimligt kort tid, men i enstaka fall drar man också fram en personlig berättelse om hur någon tampats med just ätstörningar, och i dessa artiklar rubricerar man med fet stil precis hur lite personen i fråga vägt som minst liksom hur få/icke existerande kalorier hen fått i sig.

Så att alla andra som lider av samma problematik kan triggas än mer.

Och visst finns det en risk att även den här texten kommer tryckas in mellan bantningstips och förmaningar om hur vi ska se ut. En risk jag trots allt vill ta, ty jag finner att det faktiskt är precis här mina ord behövs som mest. Ord som bygger både på fakta liksom på egna erfarenheter.

Det är givetvis inte enbart i tidningar som denna som hetsen sprids. Pressen på hur vi ska vara formade råder som sagt i varje liten vrå av vårt samhälle. I modebranschen stoltserar man ännu, år 2018, med avmagrade modeller vars blickar saknar all form av liv.

I reklamvärlden retuscheras bilder till något som oftast hamnar milslånga vägar från originalet. Originalet som kallas verkligheten. Verkligheterna som idag inte duger.

Och för att inte tala om hur pass mycket dagens så frekvent använda sociala medier påverkar vår syn på kroppen och hela levernet i sig.

Dygnet runt matas vi alltså av krav och ideal som är allt annat än rimliga eller på något sätt hälsosamma. Intryck som påverkar liksom bidrar till ätstörningar. Ätstörningar som bevisligen leder till död liksom långa och svåra helveten för både de drabbade och deras anhöriga.

Att all denna hets på kroppen och maten skulle försvinna i en handvändning är föga troligt. Men något som faktiskt är både möjligt och fullkomligt rimligt, är det faktum att det åtminstone går att eliminera en hel del av den hets vi i dag möts av.

Att regeringen kan snegla över mot Frankrike och se dom som förebilder när det kommer till att instifta en lag som säger att redigerade bilder måste märkas ut som just redigerade är ett steg.

Utöver detta är det också på tiden att medier som just dessa tidningar, tar sitt ansvar och lägger ner all form av bantningstips liksom säger upp kärleken till viktrelaterade siffror. För hur kan man driva en tidning med vetskapen om att innehållet kan bidra till andra människors död, om så än indirekt? Hur kan man inte välja att skona liksom rädd liv, när man väldigt enkelt faktiskt kan just det?

Att som försvar då påstå att det också finns många med annan problematik som blir hjälpta av dessa viktnedgångstips, är mer än naivt, ty de som lider av sådana sjukdomar kan vända sig till specialister/experter och inte förlita sig på lösryckta råd från media.

Riksdagen, regeringen, den tredje statsmaken, modebranschen, reklamvärlden, och alla andra som besitter stor, eller liten för den delen, påverkan på samhället, ta ert ansvar.

Se problemet. Sluta blunda för allvaret. Rör vid det. Agera. Förändra. Hjälp till.  På alla plan. Så att inte fler ska behöva sluta sina ögonlock för sista gången till följd av ätstörningar. Sjukdomen som ni i dag alla är med och bidrar till.


Pernilla Thelaus, fotograf och konstnär


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM