ÅSIKT

Könsstympade lider i tysthet – utan vård

Debattören: Tiotusentals kvinnor och flickor i Sverige får inte den hjälp de behöver

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: JOHNÉR
Bristen på samordning och brist på kunskap kring könsstympning runt om i landet är ett problem, skriver Monica Green.
DEBATT

DEBATT. Enligt Socialstyrelsen lever minst 38 000 kvinnor och flickor i Sverige som blivit könsstympade. I morgon, den 6 februari, är det  FN:s internationella dag mot könsstympning.

Är regeringen beredd att ta ett nationellt ansvar för finansiering av sjukvård till kvinnor och flickor som behöver det till följd av ingreppet?

En mängd aktörer gör i dag ett viktigt arbete både för att förebygga könsstympning och ge råd, vård och stöd till kvinnor och flickor som blivit utsatta. Ideella organisationer, religiösa samfund, AMEL-mottagningen på Södersjukhuset, Desert Flower Foundation Scandinavia, NCK:s kunskapspridning, länsstyrelsen i Östergötland, enskilda läkare och barnmorskor runt om i landet är olika exempel.

Förra året den 6 februari framförde UN Women Sverige ett krav på en nationell handlingsplan. Bristen på samordning och brist på kunskap runt om i landet är ett problem.

Det kom fram vid ett seminarium om könsstympning som hölls i riksdagen med ett brett deltagande av experter och aktiva på fältet. Kravet hörsammades av barn-äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regner. Socialstyrelsens tar just nu fram förslag inom områdena socialtjänst, elevhälsa samt hälso- och sjukvård och  flera myndigheter och aktörer ska involveras för andra delar i planen. Planen beräknas komma till sommaren.

Regeringens nationella strategi mot våld och förtryck innehåller olika åtgärder för att förebygga könsstympning. Den är är betydelsefull och ett föredöme ur ett internationellt perspektiv. En starkt tilltro till samverkan och tillfälliga projekt präglar många satsningar.

För behandling inom hälso- och sjukvården finns Socialstyrelsens webutbildning med rapporten Kvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete  och Länsstyrelsen Östergötlands vägledning Våga se. Men det räcker inte.

Så vad händer i närtid med de kvinnor och flickor som redan har drabbats och är i behov av vård?  Dessa kvinnor ska ha rätt till en adekvat vård vilket till stor del saknas i dag. Frågan är högaktuell och handlar om var ansvaret för att säkerställa en jämlik sjukvård ligger.

Vi menar att de tiotusentals kvinnor och flickor som lever i vårt land och där många  kan ha komplikationer efter en könsstympning är en osynlig, tyst grupp som i dag inte erbjuds adekvat vård. 

Det är inte acceptabelt.

I avvaktan på implementering av den kommande nationella handlingsplanen kräver vi att vård till utsatta  kvinnor säkerställs omedelbart.

Den erfarenhet som finns sedan 2003 vid Södersjukhusets AMEL-mottagning är unik och där finns beprövad kunskap. Den bör ges särskilda medel för att utgöra en permanent resurs för landets övriga sjukvård.


Monica Green, ordförande UN Women nationell kommitté Sverige.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:39