Porr lär unga att förnedra

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Christer Olsson: Fråga efter ungas erfarenheter av pornografi så förstår ni

Foto: Gunnar Seijbold

Om föräldrar och andra vuxna visste hur många av våra barn och ungdomar som under sin viktiga utvecklingsperiod i förpuberteten och tonåren tog del av dagens pornografiska utbud. Och om vi sedan också visste vad detta utbud innehöll, så skulle vi förstå, varför en del flickor i svenska skolor, nu igen efter ett par månaders sommarlov möts av grova könsord uppblandat med svordomar, som vissa pojkar använder som tilltal och skällsord. Vi skulle också förstå en del av orsaken till att svenska tonårspojkar i grupp kan låsa in en flicka på skoltoaletten och där sexuellt förnedra henne. Men framförallt tror jag, att det skulle uppstå en folkstorm, som likt en präriebrand svepte över vårt land. Vi skulle unisont i upprördhet, indignation och förtvivlan göra våra röster hörda.

Barn och ungdomar kommer i kontakt med bilder av sex på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Det pornografiska bild och filmspråket, nakna kroppar, gester, vulgära anspelningar, grova könsord blandade med svordomar, används flitigt i reklam och musikvideokassetter. Vanliga flicktidningar som också läses av flickor i 10 till 14-årsåldern lär bland annat ut, att ”de flesta killar är väldigt förtjusta i oralsex”.

Vissa små barn går direkt från Bollibompa till utmanande musikvideor.

De mest besökta sidorna på internet är porrsajter. Med två-tre tryckningar hamnar du rakt in i grov hårdpornografi om du vill.

I dataspel kan unga pojkar framför skärmen förväntas bestämma vilka föremål som ska stoppas upp i en kvinnas sköte eller anus.

Sexualiteten är genetiskt nedärvd i oss med allt vad det innebär. Men de bilder utifrån som vi människor reagerar på och som hos framkallar sexuell lust, värme, tillit, längtan, ömhet, förväntan med mera, är till stor del en inlärning. Denna inlärning sätter främst under tidiga tonåren djupa spår. Genom negativ inlärning sker avtrubbningen successivt. Porrkonsumenten lär sig, att den sexuella lusten hör samman med förnedring av kvinnor. Förnedringen i sig blir sexuellt upphetsande.

Pornografins skildringar slutar aldrig i våldet, äcklet, förnedringen, smutsen.

Vad det än handlar om så lyfts det för de agerande upp till lustens, glädjens och njutningens plan. Våldtagna kvinnor njuter av våldtäkten och ber om mera. Det är i denna skärningspunkt som pornografins mest djävulska budskap sker. Om det ändå hade stannat i äcklet, besudlingen, våldet, förnedringen. Det hade varit illa nog. Det är inte unga människor som producerar och distribuerar pornografi. Det är vi vuxna. För det tjänar vi pengar på.

Hur avskyvärt jag än tycker det är att pojkar och män sexuellt förnedrar ensamma unga flickor, oavsett om det sker i en park, lägenhet, eller på en vanlig skoltoalett, förvånar det mig dessvärre inte.

I min ledsnad och förtvivlan blir jag heller inte förvånad när personal vid olika ungdomsmottagningar berättar om unga flickor som känt press på sig att delta i exempelvis anal- och oralsex och andra så kallade ”sexlekar”.

Under många år har jag på olika sätt försökt varna för de konsekvenser som skulle följa i pornografins spår. Nu är vi där.

Det innebär inte att jag har gett upp. Den viktigaste resursen i arbetet, våra barn och ungdomar, är fortfarande i stort sett en outnyttjad resurs.

Jag har en vision om, att barn och ungdomar ska börja arbeta med de här frågorna och tala om för oss äldre hur de vill ha det.

Personligen har jag många idéer på hur arbete kan bedrivas. Men jag vill inte falla i den gropen nu, att jag som en medelålders man talar om hur det skall vara. Då finns risken att jag blockerar tankar. Min huvudpoäng är, att vi skall fråga våra elever, barn och ungdomar om idéer och förankra våra egna vuxenidéer bland dem. Sedan arbetar vi tillsammans.

I det vardagliga arbetet på våra skolor är det självklart, att det ska vara en total nolltolerans, alltifrån könsord till andra sexuella övergrepp.

Det är inte en fråga om vad personal på skolor har resurser till, kunskap om eller tid för. Det är deras absoluta skyldighet!

Christer Olsson

Publicerad: