ÅSIKT

Civil olydnad är en viktig del av vårt samhälle – men ”Asfaltsdjungelns indianer” har passerat en gräns!

DEBATT

Ibland blir man imponerad. Asfaltsdjungelns Indianer har, genom att förpassa luft tillbaka i atmosfären, påverkat försäljningen av så kallade stadsjeepar negativt. Vilket hjältedåd! Nu har man emellertid grävt ned stridsyxan för denna gång och krupit tillbaka in i tipin. Hur nöjda skall de då vara med sitt värv i det att vattenpipan tas i bruk igen över vinteruppehållet och hur skall vi andra se på deras självpåtagna roll som domare?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

En Volvo XC90 3,2 AWD släpper ut 287 gram koldioxid per kilometer. Kör du 1500 mil per år blir ditt bidrag till atmosfären 4300 kilo per år. Det är inte att undra på att du blir ”pyst”, som det lite försmädligt heter. Hade du istället valt snikmodellen i Volvos utbud, nya V70 2,0, hade du endast släppt ut 3100 kilo per år, en besparing för miljön alltså med 1300 kilo. Men du hade också sluppit platta däck om du istället köpt en V70 3,2. Den ser ut som en ”vanlig” V70, men har ett koldioxidutsläpp på 251 gram per kilometer. Med BMW:s nya M5 kombi hade också indianerna gått dig förbi. Koldioxidutsläppet för denna laståsna är 357 gram/kilometer. Kan det vara så att en bils exteriör är svag bevisföring?

2006 släppte Vattenfall ut 91 miljoner ton koldioxid, menar deras hemsida. Enligt stiftelsen Håll Sverige Rent släpper den samlade svenska vägtrafiken ut totalt 17 miljoner ton koldioxid per år, eller mindre än tjugo procent av det statligt ägda Vattenfalls årliga utsläpp. Som jämförelse är det årliga koldioxidutsläpp som beror på att vi svenskar gillar buteljerat vatten mellan 17 000 och 20 000 ton. Det årliga koldioxidutsläppet för alla XC90 som såldes i Sverige 2006 är 8100 ton. Är ”brottet” verkligen tillräckligt grovt för att indianerna skall få ta till rättsskipning á la vilda vä(n)stern?

Vi lever i ett ohållbart samhälle. Vittnesbörderna om att vi idogt håller på att snickra ihop en mindre apokalyps är otaliga. Varje sekund förbrukar vi 200 ton olja. Människan bidrar med ungefär 26,4 miljarder ton koldioxid per år till atmosfären enligt IPCC. Koldioxidhalten har ökat med ca 35 procent sedan industrialismens början. Utvecklingen är synnerligen oroande, men ger det oss rätten att attackera människor i vår omgivning som vi tycker agerar felaktigt?

Civilkurage och civil olydnad är en viktig del av vårt samhälle. Mycket av de vi tar för givet hade inte funnits om det inte vore för människor som vågat opponera sig mot det vedertagna. Framväxandet av arbetarnas rättigheter är ett sådant exempel där framgångarna ofta inte följt etablissemangets spelregler. Greenpeace bygger stora delar av sin verksamhet på civil olydnad; i kampen mot stora organisationer bryter man mot lagen för att man anser att ändamålet kräver det. Genom ofta spektakulära insatser lyckas man också inte helt sällan fästa allmänhetens ögon på miljöskadliga verksamheter.

Asfaltsdjungelns Indianer har emellertid passerat en gräns med sina aktioner. De vänder sig mot en grupp civila personer vilka valt att ha en viss typ av bil. Pga det valet anser man att man har rätt att ingripa i och sabotera deras liv. Flera fall där bilen i fråga har varit en nödvändighet för en handikappad har förekommit. Man kan också undra hur det känns då man skall ut och sätta sig i bilen för att besöka sin sjuka mamma på sjukhuset, och däcken är paffa. Eller då man skall på syrrans bröllop eller den viktiga jobbintervjun.

I Aftonbladet den 10/12 talar man om ”välbeställda mäns självpåtagna rätt att göra vad man vill”. Plötsligt känns det som om aktivismen inte egentligen handlar om miljö, utan om vanlig hederlig politik. Miljöaktivismen blir en täckmantel för det man alltid velat göra. En gång var det profiterandet på arbetarna som skänkte incitamentet, nu är det miljön.

Man kan ifrågasätta kraften i vårt parlamentariska system när våra folkvalda berättar för oss hur illa det är med miljön pga de eskalerande utsläppen av koldioxid, samtidigt som de, vi, smörjer kråset bakom de tjocka rökridåerna från Vattenfalls kolkraftverk. Problemet med att välja ut vissa grupper i samhället och attackera dem är att det lämnar fältet öppet för vem som helst som anser sig ha en viktig fråga att slåss för. Kalla dem sedan nazister, kapitalister, miljökämpar eller anarkister. Även om Pelle är en gangster får jag aldrig tillåta mig att döma och bestraffa honom själv. För hur skall jag veta att min bedömning är riktig? Individen måste vara okränkbar, oavsett om han sitter i en cell på Guantanamo eller i en XC90 på Essingeleden.

Magnus Bredelius

Klöverön

Debattören

Magnus Bredelius

Klöverön