ÅSIKT

Hela min familj har gått sönder av ryktet

Ulf Malmros: Jag är oskyldigt anklagad för våldtäkt – men redan dömd av lynchmobben

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Inom ramen för MeToo-rörelsen har jag falskeligen blivit anklagad och uthängd för en grov våldtäkt som påstås ha skett för 25 år sedan. Jag har skrivit dagbok i hela mitt vuxna liv och minns den aktuella natten väl. Den fruktansvärda anklagelsen som riktas mot mig är en lögn, vilket jag kan styrka.

Utan rättslig prövning eller ens en chans att försvara mig har jag blivit stämplad som våldtäktsman och är därmed redan dömd. Min familjs liv har raserats. Var finns det rättsliga skyddet när det gått så långt att samhället tillåter lynchmobbar att döma enskilda individer och ödelägga liv?

Låt mig konstatera att MeToo-rörelsen i grunden är en mycket bra sak som belyser ett allvarligt strukturellt problem. Men en bra sak får inte leda till att folkdomstolar härjar fritt.

I två Facebookgrupper anklagar en kvinna mig för en våldtäkt med grova sadistiska och rasistiska inslag. Hon uppger även att hon efter händelsen slutade på arbetsplatsen medan min karriär tog fart. Detta trots att vi aldrig har jobbat tillsammans eller befunnit oss på samma arbetsplats.

Kvinnan i fråga missbrukar och solkar ned MeToo-rörelsen för egna syften. Hon är inte ute efter att belysa maktstrukturer, hon vill skada en enskild person och vill att jag förs upp på en ”förövarlista”.

Foto: Carolina Byrmo
Enligt regissören Ulf Malmros har en kvinna missbrukat MeToo-kampanjen genom att falskt anklaga honom för våldtäkt. Därför polisanmäler han kvinnan, och skriver att han reagerar mot att hon ska ha använt allt det goda MeToo-kampanjen fört med sig för att hänga ut honom som individ inför en folkdomstol.

Hon beskriver sig själv i intervjuer som handlingskraftig, provocerande och kapabel till allt. Men det finns ingen polisanmälan och har aldrig funnits någon. Hon har heller aldrig kontaktat eller konfronterat mig under alla dessa år som gått. Hade hon polisanmält mig hade jag fått möjligheten att visa mina dagböcker som styrker min berättelse och slår hål på hennes. Jag hade även låtit vittnen styrka viktiga detaljer som gör anklagelserna ohållbara.

Att vara falskeligen våldtäktsanklagad regissör i en bransch där alla känner alla betyder att samtliga yrkesverksamma filmarbetare och finansiärer har tagit del av det här. Filmbranschen är en förtroendebransch. Vilken skådespelare vill jobba med en regissör med ett sådant rykte? Vilken finansiär vill förknippas med en våldtäktsanklagad manusförfattare?

Kvinnan uppger inte mitt namn men har lämnat en klar beskrivning av mitt utseende och mina filmer, även en filmtitel, som gör utpekandet av mig uppenbart. Det bekräftas även av den hatiska kommentarstråden och rapporter från kollegor.

Här följer fyra av hundratals kommentarer:

”Viska hans namn så ska jag strypa honom långsamt”

”Läs mellan raderna! Här berättar ju XX vem han är utan att berätta. Snyggt”

”Tack för att du berättar om denna vidriga människas föraktfulla kvinnosyn”

”Vad säger ni andra? Han borde bannlysas i branschen, ställas till svars även om brottet hunnit bli preskriberat”

Kommentatorerna tycks agera utifrån devisen att allt som står under hashtagen MeToo är sant.  Är individerna i denna grupp så cyniska att det inte spelar någon roll om ett eller annat oskyldigt huvud rullar? En skrämmande tanke, men i mitt fall förefaller det vara just så. Och vem bär ansvaret att granska anonymiseringen av berättelserna i dessa forum? Fundera gärna på det, ni två kollegor (admin) som startade gruppen.

Det här obehagliga ryktet kommer inte bara följa mig livet ut, det kommer även följa min familj. Inte minst min fru som också arbetar i filmbranschen. I dag lever vi i ett töcken av ångest. Vi kan inte äta. Vi kan inte jobba. Barnen vill inte gå till skolan och hela familjens försörjning är hotad. Vi har gått sönder.

Från att ha levt ett utåtriktat och kreativt yrkesverksamt liv, befinner jag mig nu i en mardröm förpassad till isolering. Jag väljer att gå ut med mitt namn eftersom jag inte accepterar att bli beskylld för något jag inte har gjort. Skammen är inte min. Skammen är förövarens, och i det här fallet är den hennes.

Jag har polisanmält henne och kommer – oberoende av om fallet tas upp av åklagare – att driva rättslig talan mot kvinnan, eftersom jag utsatts för grovt förtal.

MeToo-rörelsen och allt det goda den för med sig får inte leda till att enskilda individer hängs ut och står rättslösa på grund av folkdomstolar. Konsekvenserna av det är förödande både för de individer som drabbas, och för rörelsen som helhet.


Ulf Malmros, regissör


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.