ÅSIKT

Vi är på jakt efter droger – inte hiphop och reggae

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Polischef: Det är inte okej för barn och ungdomar att supa och knarka

Foto: Island Records/AP (Montage)
Ky-Mani Marley.

I går jobbade Stockholmspolisen offensivt mot narkotikabrott på Djurgården, vid och på Gröna Lund med anledningen av en konsert med reggae- och hiphopartisten Ky-Mani Marley. Jag var polisinsatschef för de narkotikapoliser som arbetade, jag planerade insatsen och jag kommer att planera ett par till mot liknande evenemang redan nu i augusti.

Många gånger tidigare har höga och arga röster hörts som menar att vi differentierar och stigmatiserar enskilda grupper med våra insatser och att vi förstör svenskt kulturliv. Ofta har det kallats polisens jakt på hiphopen. Det handlar inte om musiken och det har det aldrig gjort. Det är en enkel faktor som gör att vi är där och den faktorn är droger. Oavsett om det skulle vara under en curlingmatch, en hiphopkonsert eller grammisgala. Där droger finns kommer vi alltid att finnas för att beivra; oavsett om den drogen heter heroin, marijuana eller alkohol.  Igår spelades reggae och hiphop på Gröna Lund. Och igår fick vi frågorna ”Vad gör ni här”? Och ”Har ni inget bättre för er”?

Jag vädjar nu till er debattörer och tyckare som skrivit spaltmeter i frågan och som tyckt att ”röka, kröka och knarka” är var mans rätt. Det går ut över våra barn och ungdomar som inte alla har möjligheten att kritiskt granska det ni skriver. Allt för ofta så går debattörer vilse i begreppen när de slänger in frispråkiga ”brandfacklor” i den narkotiskapolitiska debatten. För vad är egentligen egoism och vad är liberalism. Ni kanske inte har träffat de ungdomar som inte vet vilken dag i veckan det är på grund av sitt stora drogintag, eller de som tvingats in i kriminalitet av sina langare eller de som blivit utnyttjade sexuellt under tunga drogrus? Vi gör det. Varje dag. Och vi träffade några av dem i går.

Så vad var det vi hade för oss ute på Djurgården i går? Det är ingen polishemlighet på något sätt. Vi var där för att hitta barn och ungdomar som använder droger och för att hitta de personer som förser barnen med dem. Det var ingen razzia, inte heller var det någon räd eller ens tillslag. Det var principfast och långsiktigt arbete i det vardagliga linjearbetet. Men varför är vi då inte lika många narkotikapoliser på Gröna Lunds sommarkryss eller allsång på skansen? Det är erfarenheter, underrättelser och utredningar som visar oss vilka evenemang vi bör prioritera.

Jag är rätt säker på att ni som har barn är glada över att vi inom polisen arbetar för att göra Stockholms city så säkert som möjligt och att vår närvaro kan göra att ni känner er tryggare när ni låter era barn vara ute på stan själva och gå på konsert. Gröna Lund vill ha oss där och alla föräldrar vi ringde igår var tacksamma. Så, till er som undrar om vi inte har något bättre för oss och som inte tycker att vi har något på dessa evenemang att göra har jag följande råd: vänd ilskan och frustrationen mot personerna som förser besökarna med droger eller mot dem som kommer till evenemangen påtända och de inom musikindustrin som kopplar ihop viss musik med droger. Om kulturlivet svärtas ned, är det där och inte inom Polisen.

För inte ens de mest drogliberala kan väl ändå mena att det ska vara ok för barn och ungdomar att dricka sprit och knarka? Så på den vanligt förekommande frågan vi får ”Har ni inget bättre för er?” så är svaret nej. Att stoppa dem som säljer alkohol och narkotika till barn och ungdomar är ett mycket prioriterat område för Stockholmspolisen och kommer alltid vara det.

Christoffer Bohman

Ansvarig för narkotikabrott vid City polismästardistrikt