ÅSIKT

Feminismen har förbrukat sitt förtroende

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Pär Ström och Camilla Lindberg svarar Gustav Almestad

Först vill vi tacka Gustav Almestad för att han håller med oss. Han skriver att det ”finns ett motstånd mot att mäns problem lyfts fram” och att det ”råder enorm brist på manligt perspektiv när det kommer till jämställdhet”. Det sammanfattar mycket väl vår kritik mot hur genusfrågan hanteras i dagens Sverige.

Däremot är Almestad ute och cyklar när han hävdar att boten mot det mansfientliga samhällsklimat som feminismen drivit fram är ännu mera feminism. Att den feministiska rörelsen kämpar för äkta jämställdhet och därvid intresserar sig lika mycket för båda könens problem och underlägen är en riktig praktmyt. En ren fantasikonstruktion.

Det enda relevanta är att studera feminismens verkliga agerande, och det är ingen munter granskning. Realfeminismens ansikte är ingen vacker syn. ”Män är djur”, heter det. Gudrun Schyman kräver en särskild straffskatt för män. På Feministiskt Initiativs partimöten sjunger man ”jag hatar dig du djävla man … jag hatar dig så mycket jag ska slita dig i stycken”. När Margareta Winberg var vice statsminister utmålade hon alla män som potentiella våldtäktsmän. ”Män slår”, hävdas det, och det vimlar av liknande generaliseringar. Gudrun Schyman har dragit paralleller mellan svenska män och kvinnoförtryckande talibaner i Afghanistan. Från feministiskt håll kommer ständigt mansfientliga påståenden såsom att det finns ett ”patriarkat” av män som konspirerar för att förtrycka kvinnor genom att upprätthålla en ”könsmaktsordning” som gör kvinnan ”strukturellt underordnad”.

Den här typen av feminism skapar bara motsättningar. Jämställldhet är inget krig, jämställdhet handlar inte om vilket kön det är mest synd om, jämställdhet handlar om att behandlas livärdigt.

Den feministiska rörelsen har i alla år fullständigt ignorerat mäns svårigheter och underlägen. När hördes senast en feminist uttala sig upprört över det ojämställda i att 95 procent av all enskild vårdnad tilldelas kvinnor? När hördes senast en feminist påtala det orättvisa i att bara män kan tvingas ut för att möta döden på slagfältet medan kvinnor slipper på grund av sitt kön? Hur upprörda är feminister i allmänhet över att högskolan håller på att tas över av kvinnor? Fler underlägen för män, som realfeminismen i alla år struntat i, återfinns i våra respektive debattartiklar på Newsmill.

Vi brinner för jämställdhet. Verkligen brinner. Men det ska vara äkta jämställdhet. Två saker har sedan länge gått rejält snett i svensk jämställdhetsdebatt. Det ena är definitionen, det andra är vart man tittar. Äkta jämställdhet är att alla ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett kön. Det behöver inte innebära att alla yrken och grupperingar i samhället består till lika delar av kvinnor och män. Sann jämställdhet utgår ifrån individens möjligheter, INTE från procent och statistik. Det andra som gått snett är det ensidiga intresset för kvinnors problem och svårigheter. Realfeminismen utgår redan i sin grundanalys från att kvinnor är offer och män är härskare alternativt förövare. Realfeminismen struntar fullständigt i mäns underlägen.

Nej du Gustav Almestad, feminismen har inte svaret på jämställdhetsproblematiken. Den rörelsen har genom åren levererat alldeles för många smockor i ansiktet på män som grupp och på de många kvinnor som är anhängare av SANN jämställdhet för att ha något förtroendekapital kvar. Svaret på mäns och kvinnors könsrelaterade problem och svårigheter ligger istället i liberala värderingar. Sådana värderingar som sätter individen i centrum istället för grupptillhörighet, och som hyllar människors lika värde och lika rättigheter men också rätt till ett eget fritt val. Även om det valet inte råkar falla politiskt korrekta proffstyckare på läppen.

Camilla Lindberg, riksdagsledamot (fp)
Pär Ström, redaktör för GenusNytt