ÅSIKT

Vem skyddar oss mot djurrättsaktivisterna?

Lantbrukare: Att till och med Lantmännen viker ner sig för påtryckningar är extra smärtsamt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Stig-Åke Jönsson
Enskilda handlare och producenter får regelbundet ta emot påtryckningar via mejl både från djurrättsorganisationerna och via färdiga mejlformulär skapade av organisationerna, ifyllda av medlemmar, skickade gång på gång, skriver debattörerna.
DEBATT

DEBATT. Det går bra för de svenska djurrättsorganisationerna. De har framgångsrikt kommunicerat och byggt opinion, så pass bra att Djurens Rätt till exempel ökat sitt medlemsantal med 40 procent under de senaste fem åren. Och enligt Djurens Rätts egna undersökning har i dag varannan svensk ett ökat intresse för vegetarisk mat.

Att svenskarna äter mer vegetariskt är bra men djurrättsorganisationernas slutgiltiga mål är beklagligt – att all svensk animalieproduktion helt skall upphöra. Utan den produktionen skulle närmare tio miljoner invånare bli utan kvalitetssäkrat kött, mjölk och ägg.

Ett sådant scenario skulle inte bara vara dödsstöten för oss lantbrukare, utan också leda till en enorm importökning av animaliska produkter producerade från djur uppfödda med livsvillkor fjärran från de svenska djurvälfärdsvärdena.

Men trots att det ännu inte gått så långt är situationen för svenska lantbrukare ibland mardrömslik. Hot, trakasserier och sabotage är en del av vår och våra familjers vardag. Genom sociala medier tar sig djurrättsaktivisterna inte längre bara in i våra stallar, utan ända in i våra barns sovrum, med nätmobbing och trollkommentarer. Det går till en viss gräns, sedan ger man upp. Något som blivit tydligt under de senaste veckornas larm i media från drabbade bönder.

Hur hamnade vi här? I en situation där svenska lantbrukare ses som en belastning i stället för en resurs som producerar mat till landets befolkning?

Vi tror att svaret stavas rädsla. Rädsla för djurrättsorganisationernas hotfulla svans.

Stora organisationer och grossister har under de senaste åren gått bland andra Djurens Rätt till mötes av rädsla för inte hamna i aktivisternas skottglugg. Och på så vis har djurrättsorganisationerna steg för steg legitimerats och bekräftats. Djurens Rätt har i dag 45 000 medlemmar. Men det är få som vet vad deras slutmål är och få som ser vad som händer när dessa organisationer sätter igång sin väloljade lobbyverksamhet, och de aktioner som sker i det fördolda.

Enskilda handlare och producenter får till exempel regelbundet ta emot påtryckningar via mejl både från djurrättsorganisationerna och via färdiga mejlformulär skapade av organisationerna, ifyllda av medlemmar, skickade gång på gång.

Därför är det extra ledsamt och smärtsamt när till och med den bondeägda organisationen Lantmännen, med lantbrukare som ägare, leverantörer och konsumenter, fallit till föga för djurrättsaktivismen. Djurens Rätt har i flera av sina kanaler stolt proklamerat att Lantmännen nu bojkottar ägg från inredda burar, trots att det inte är hela sanningen. För någon bojkott är det inte frågan om ännu.

Men så länge Lantmännen inte offentligt går ut och dementerar uppgifterna, alternativt inte agerar, kan vi inte annat än att tolka det som om Lantmännens offentliga ställningstagande är: ”Vi legitimerar djurrättsaktivism”.

I takt med ökad legitimitet ökar också följarna på djurrättsorganisationernas Facebooksidor, som i sin tur ökar trycket på kommuner och andra aktörer inom livsmedelssektorn att ytterligare begränsa sina inköp av animaliska produkter.

Detta får också klyftan och motsättningarna mellan lantbrukarna och konsumenterna att växa. Samtidigt som hatkommentarer på internet staplas på varandra – med konsekvensen att bönderna inte längre orkar.

Djurrättsorganisationerna gör, sett till sina målsättningar, ett bra jobb. Tyvärr kan vi inte säga detsamma om de företag och organisationer som förväntas företräda vår sak.

Det är nu lantbrukarnas alla branschorganisationer måste arbeta proaktivt och förekomma med fakta i stället för att arbeta reaktivt från försvarsposition. Låt oss sätta vår egen agenda, fri från en opinion som motverkar vår sak. För om inte politiker och de bondeägda företagen försvarar svenska lantbrukares intressen – vilka skall då göra det?


Börje Hjalmarsson, Unghönsuppfödare, Gimranäs AB
Örian Wedekull, Lantbrukare och äggproducent, Örumsgården AB
Michael Liedberg, Lantbrukare och äggproducent, Ulfstorps Säteri


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Höj din röst – filma och skicka in din viktigaste valfråga 00:28
ARTIKELN HANDLAR OM