ÅSIKT

Politikerna blundar för djurrättsextremismen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Dags att sluta avfärda förföljelsen av pälsnäringen som ungdomsstreck

Den militanta djurrättsextremismens mål är att all form av djurhantering ska upphöra. ­Varje år begås en stor mängd allvarliga brott i djurens namn i Sverige, varav de allra flesta aldrig klaras upp eller avfärdas som ungdomsstreck. Bara de ­senaste månaderna har fiskaffärer ­slagits sön­der, medicinpersonal fått ­sina bilar sprängda och kommunala grävmaskiner stuckits i brand för att de ”dödar maskar och sniglar i jorden”.

Pälsnäringen är särskilt utsatt. Under de se­naste tio åren har, enligt aktivisternas egna uppgifter, närmare femhundra allvar­ligare brott riktats mot ­svenska minkfarmare och deras ­familjer. Det är mer än tre gånger så många som i något annat land i världen.

Brottsfrekvensen ökar dess­utom för varje år och brotten blir allt allvarligare. När små barn hotas till livet i mordbrev skrivna i blod, hus bränns ner och ­inbrott och skadegörelse tillhör varda­gen för hela yrkesgrupper, då måste det till en annan politisk och polisiär hantering.

I dag är polisens uppklarandegrad i stort sett noll för den här typen av brott, och ingen inom myndigheten verkar vilja ta ansvar för denna brottslighet.

Polisen har inte ens ett sätt att koda djur­rättsrelaterade brott och kan därför inte arbeta centralt och landsomfattande som man gör med exempelvis politisk extremism. I stället utreds varje brott för sig av lokal ­polis på skilda håll i landet, och inte sällan avskrivs brotten därmed som pojkstreck i stället för att betraktas som vad de är – en del i en välorgani­serad och ideologisk brottslighet.

I en färsk undersökning inför vårt seminarium i ­Almedalen, där 202 av riksdagens 349 leda­möter svarade, tycker 99 procent att pälsdjursuppfödare ska ha ­samma rätt till trygghet som andra yrkesgrupper i Sverige. En majoritet av de tillfrågade tycker att djurrättsaktivisternas attack­er är ett problem, och ungefär varannan ledamot anser att de också är ett hot mot demokratin. Samtidigt tycker bara 24 procent att polisen ska lägga mer resurser på att förhindra aktivis­ternas attacker.

Politikerna inser alltså problemet, men tycker ändå inte att det är viktigt att agera.

Så sent som för ett par veckor sedan fattade Sveriges riksdag beslut om att svensk minknäring ska få finnas kvar. Vår näring ­lever inte bara upp till alla lagar och föreskrifter, vi går till och med före lagstiftarna och har utvecklat en rad egna förbättringar för djurhälsan. Debatten om hur svensk djurvälfärd kan fortsätta utvecklas, från gris till mink, tar vi gärna. Däremot är det nu dags att sätta ned foten och ­betrakta aktivisterna som ligger bakom dessa attacker på ett nytt sätt. Det är inget annat än förföljelse av en näring som saknar motstycke. Alla aktivister hävdar att de inte är inblandade i mink­utsläpp, men deras retorik utgår samtidigt från att det är deras rätt att bestämma vad som är rätt och fel i samhället, ingen annans.

Hade det inte varit för att aktivisterna orsakade så mycket lidande för djuren och ekonomisk skada för ägarna så skulle man kunna betrakta det som ungdomligt oförstånd.

Men aktivisternas föreställning, att man uti­från ideologisk övertygelse kan ta lagen i egna händer, är verkligen inte bara ett hot mot en enskild näring, utan mot hela vårt demokratis­ka samhälle. Människor som ägnar sig åt laglig verksamhet ska inte behöva frukta för sitt liv och sin säkerhet ­utan att få hjälp av vare sig polis eller politiker.

En sådan situation kan vi inte längre acceptera.

Johan Dalén, vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund