ÅSIKT

Maryam Yazdanfar och Anton Landehag: Vem är svensk och vem är det inte?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Vi måste uppdatera svenskheten till att omfatta hela Sverige

Foto: Maryam Yazdanfar.

Vad har ilskan över att barn inte får vara pepparkaksgubbar i förskolan med Jonas Hassen Khemiris vilja att byta skinn med Beatrice Ask och Tobias Billströms antagande om att man måste vara blond och blåögd för att med gott uppsåt gömma flyktingar med varandra att göra?

Allt handlar till syvende och sist om svenskhet. Vem är svensk, och vem är det inte? Vilka får vara med och vilka ska bort? Vi lever i en kollektiv förvirring där vi å ena sidan ser på oss själva som öppna och toleranta, men å andra sidan inte vill att ensamkommande flyktingbarn bosätter sig i grannhuset. I denna förvirring behöver vi ett politiskt och intellektuellt ledarskap som säger att svenskhet är allt som finns i Sverige. Och för en politik i dess anda.

I dagarna pågår den socialdemokratiska partikongressen. Samtidigt släpper vi en rapport där vi lägger förslag på hur den antirasistska idéutvecklingen kan göras och hur antirasistisk politik kan föras. Vi vill göra upp med den svenska självbilden. Vi är och har varit ett strukturellt rasistiskt samhälle. Var och en av oss har rasistiska föreställningar om den andre, om hen som inte är jag som jag. Därför vill vi att det tillsättas en sanningskommission som genomlyser detta. Varför var Sverige tidigt så framstående inom rasbiologisk forskning? Hur påverkade den sociala ingenjörskonsten synen på den andre? Och varför skylls den svenska skolans misslyckanden på att människor invandrar hit?

Vi kan uppdatera svenskheten till att omfatta hela Sverige av idag om vi lägger ned integrationspolitiken som välgörenhet och istället funderar på hur vi egentligen byggt upp utbildningsväsende, bostadsmarknad och arbetsmarknad när den bara passar tre fjärdedelar av Sverige. Vilket land är vi om vissa aldrig får chansen på samma villkor som resten?

De som är innanför svenskhetens ramar får makt, utbildning, kontakter och pengar för att kunna påverka sina egna liv och samhället. Men den som är utanför blir maktlös. Sen säger att innanförskapet att de andra, de i utanförskapet som borde forsera murarna och komma in. Gör det inte den enskildes fel. Det är aldrig så att hindren kan vara för många och för tuffa. Eller att ramen är för snäv.

Vi har en rad förslag på hur man skulle kunna bygga om ramen så att fler får plats. Ett axplock:

Vi vill kunna mäta den strukturella rasismen genom att människor ska kunna definiera sin etnicitet. Vill man inte definiera den kan det förmodas att man inte tycker att

den påverkar ens ställning. Men genom att mäta rasismen kan vi i alla fall komma vidare från

debatten om den existerar eller inte.

Vi vill ha fler och skarpare verktyg mot diskriminering. Se över om lagstifningen fungerar. Höja straffen så att de känns för den diskriminerande.

Vi vill införa anonyma ansökningsprocesser till alla jobb i offentlig sektor och se till att alla som vill sälja sina varor och tjänster till det arbetar mot diskriminering. Eftersom bakgrunden till så stor del avgör hur man lyckas vill vi individualisera skolans finansiering så att de ger varje unge möjlighet att lyckas.

Vi har fler förslag. Men grunden är att vi söker ledarskapet hos alla partier som vill ha jämlikhet som politiskt mål. Omdefiniera svenskheten. Låt alla få vara med. Och för en politik som utjämnar maktskillnaderna. Så svarar vi på ängsligheten och bekämpar rasismen.

Maryam Yazdanfar

Avgående riksdagsledamot (S)

Anton Landehag

Antirasistisk debattör