ÅSIKT

"Jag har lyckats skapa en debatt"

DEBATT

Janerik Larsson bemöter kommentarer

Mitt debattinlägg i Aftonbladet den 16 oktober har resulterat i ett stort antal kommentarer av olika slag.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är glädjande, mitt syfte med artikeln var att skapa debatt och det har lyckats.

I de många replikerna finns två argument, som återkommer särskilt ofta och som jag gärna vill bemöta.

Det ena är påståendet att min artikel skulle syfta till att "splittra" svenska folket, att hetsa den ena gruppen mot den andra. Faktum är att det förhåller sig precis tvärtom. Min artikel var föranledd av oron att den nya tidens klassretorik skapar just en sådan splittring. Att förvänta sig att en grupp i samhället permanent ska försörja en annan är att lägga grunden för konflikter och misstro.

Och den misstron kommer inte, som jag pekade på, att vara störst i de grupper som har det gott ställt. Tvärtom är det för människor med små marginaler det är svårast att smälta budskapet att andra permament ska befinna sig i utanförskap. En sådan politik kommer förr eller senare att slå tillbaka och fördjupa den redan djupa klyftan mellan arbetande och icke-arbetande. Det tror jag är en farlig väg.

Det andra är påståendet att min argumentation skulle vittna om bristande empati. Inget kunde vara mer fel. Jag tycker, som de allra flesta, att det är bra att vi i Sverige har ett välfärdssystem som kan hjälpa människor som inte klarar sig själva. Som ger stöd i övergången mellan ett jobb och ett annat, vid sjukdom etc. Men att sätta likhetstecken mellan empati och andelen bidragsberoende är cyniskt.

Vårt samhälle blir inte tryggare för att människor fastnar i beroende av bidrag. Det blir inte mer empatiskt ju fler som saknar förmågan att försörja sig själva. Tvärtom - ju fler som kan jobba och försörja sig själva desto bättre - för dem själva, och för samhället i stort. En politik som accepterar att omfattande arbetslöshet. Och sjukskrivningar är permanenta tillstånd, som rentav ska försvaras, är därför en cynisk och oempatisk politik.

Janerik Larsson