ÅSIKT

Dömd till förorten

DEBATT

TV4: Många bostadsbolag vill inte hyra ut till invandrare i attraktiva lägen

Foto: TV4 testade att ringa runt till bostadsbolag runtom i Sverige. När någon med ett utländskt namn ringde fanns det bara lägenheter i ytterområden. Ett svenskklingande namn gav centrala lägenheter.

Mohamed ringer till bostadsföretaget i Norrköping och frågar efter en lägenhet centralt. Det finns inga lägenheter, svarar den kvinnliga handläggaren. En halvtimme senare ringer Andreas till samma bostadsföretag. Nu finns det plötsligt fyra lägenheter centralt, varav en med öppen spis, en annan med balkong.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi fortsätter att ringa till bostadsföretag runt om i Sverige. Gång på gång upprepas samma mönster: Andreas får erbjudande om flera lägenheter, tonen från handläggaren är vänlig och tillmötesgående. När Mohamed eller Hassan ringer är tonen helt annorlunda, kort, lite kylig och opersonlig. De blir ombedda att komma in med en intresseanmälan. Under flera månader har vi på TV4 granskat hyresmarknaden, både den privata och kommunala.

Enligt bostadsforskaren och professorn Roger Andersson är TV 4:s undersökning unik och den första i sitt slag. Det har aldrig tidigare gått att bevisa att det sker en så tydlig främlingsfientlig sortering på bostadsmarknaden, även om detta länge varit forskarnas tes. Undersökningen visar att det inte spelar någon större roll om hyresvärden är privat eller kommunal.

Vi valde att kartlägga 110 bostadsföretag i Sverige, både privata, kommunala och medlemsägda, typ HSB. Vi bad sedan män i 30-årsåldern med muslimsklingande namn ringa runt för att söka bostad centralt. Vår tes var att muslimska namn är mer laddade än andra efter de senaste årens terrordåd. Vi valde också män, eftersom vi trodde att det var svårare för män än för kvinnor i samma ålder. Mohamed, Hassan, Shahroz och Shebly var några av de män som hjälpte oss med Praktikprövningen. Innan rundringningen sa de alla att de egentligen inte hade upplevt främlingsfientlighet. De är alla på väg ut i samhället och var fyllda av framtidstro.

Vi ringde sammanlagt 110 handläggare. Av dem var det femton samtal som var mycket graverande. Enligt Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna, handlar all diskriminering om att inte respektera allas lika värde. DO menar att i dessa femton fall finns misstanke om brott. Vad är det då som händer när Mohamed eller Hassan säger sina namn på oklanderlig svenska? På några sekunder fattar handläggaren ett beslut som sedan påverkar dessa män för många år framåt. Mönstret som sakta växte fram var att i de städer där det finns gott om bostäder blev främlingsfientligheten tydligast. På dessa platser där det fanns gott om lägenheter sorterade handläggarna människor beroende på om de var svenska eller hade ett utländskt namn. Andreas var välkommen att bo centralt, där majoriteten svenskar bor, medan Mohamed och de andra med muslimska namn blev hänvisade till förorterna eller också fick de inga förslag alls.

Vad är det för Sverige som kommer att växa fram? Kanske statsminister Tage Erlander satte fingret på mekanismerna i Sverige i ett uttalande 1965: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”

I dag är Sveriges inte längre lika homogent, utan betydligt mer sammansatt med människor som representerar många olika kulturer. Men attityder som bär främlingsfientlig prägel minner från det gamla homogena Sverige. De nya unga svenskarna borde vara en stor resurs för Sverige när vi ska konkurrera i globala samhället. De nya svenskarna är flerspråkiga sedan födseln, de har två kulturer i bagaget som gör att de lättare kan förstå andra marknader, de är flexibla eftersom de tränats att anpassa sig till ett samhälle som inte självklart släpper in dem. Frågan är bara hur länge självkänslan kan hållas vid liv om man gång på gång slår i glastaket och utsätts för kränkningar? I förra årets Nollrasismkampanj åkte jag taxi med Ayana Gobena från Etiopien. Han hade två akademiska examina i nationalekonomi, en från sitt gamla hemland och en från Sverige. Ayana Gobena har sökt 600 jobb utan att ens få ett enda svar från arbetsgivarna. Inte ens ett nej tack.

I september 2006 är det riksdagsval i Sverige. Alla partier inser att det är ett problem med ett Sverige som blir allt mer delat och segregerat. Men hur ser den politiska strategin ut? Vad gör regeringen och diskrimineringsombudsmannen? Vad är det för mening men en lag som inte används?

Nollrasismveckan som startar i TV4 idag kommer att väcka starka känslor och debatt. Att tycka synd om invandrare som inte kommer in i samhället är kontraproduktivt. Det är betydligt effektivare att tycka synd om Sverige som inte släpper in de nya svenskarna för att göra vårt land mer konkurrenskraftigt.

Malou von Sivers , Andreas Magnell , TV4:s Nollrasismkampanj 2005