Du lägger krutet på fel fråga, Löfven

Debattörerna: Kämpa för las – och betala med en friare hyressättning i stället

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag väljer S att kompromissa mycket om arbetsrätten och till stor del bevara hyresregleringen. Vi menar att en omvänd lösning skulle gynna såväl LO-arbetarna som svenska ekonomin. Det är en rimlig prioritering för ett arbetarparti, skriver Emil Bustos, Nils Lager och Viking Waldén.
Foto: BJÖRN LINDAHL
I dag väljer S att kompromissa mycket om arbetsrätten och till stor del bevara hyresregleringen. Vi menar att en omvänd lösning skulle gynna såväl LO-arbetarna som svenska ekonomin. Det är en rimlig prioritering för ett arbetarparti, skriver Emil Bustos, Nils Lager och Viking Waldén.

DEBATT

DEBATT. De senaste månadernas turbulens på arbetsmarknaden och i regeringsfrågan beror på hur Socialdemokraterna valde att kompromissa i Januariavtalet. Pådriven av C och L ska regeringen nu påbörja en liberalisering av arbetsrätten som splittrar LO, medan hyresregleringen endast reformeras för nybyggda lägenheter.

Vi menar att S valde fel fråga att skydda: hyresregleringen gör hyresmarknaden mer ineffektiv och mindre jämlik, samtidigt som arbetsrätten är central för att ge löntagare trygghet. Det är dags för S att tillsammans med fack och samarbetspartier förhandla om dessa frågor.

Att förhandla bort LO-medlemmars rättigheter är fel väg att gå för socialdemokratin. Det finns centrala brister i arbetstrygghet för såväl byggarbetare som undersköterskor, såsom hyvlingar och allmänna visstidskontrakt.

På en otrygg arbetsmarknad ska vinstdrivande företag hjälpa dessa arbetare hitta nya jobb genom en privatiserad arbetsförmedling, trots massiv kritik från en enig ekonomkår.

Det är viktigt att inte rubba maktbalansen på den svenska arbetsmarknaden: forskning pekar på att facken kan spela en viktig roll för att undvika strejker, minska ojämlikhet och hålla uppe lönerna i en tid med allt starkare företag.

Dessutom verkar förändringar i arbetsrätten ha små effekter på företagens utveckling: undantagsregeln som gör att små företag delvis kan kringgå ”först in, sist ut” har inte haft några effekter på företags lönsamhet eller anställning, utöver något fler avgångar för 55–64-åringar.

Regeringen borde ha förhandlat hårdare om dessa frågor till priset av en friare hyressättning.

Tanken med dagens hyresreglering är att ge lika tillgång till eftertraktade hyresrätter samt minska segregationen i boendet, men så är det inte i praktiken.

Hyresregleringen gör att hyresmarknaden blir ineffektiv när hyrorna inte speglar efterfrågan. Idag kan fem studenter inte konkurrera om ett kontrakt i Stockholms innerstad då de troligen saknar kötid jämfört med en medelålders person. På samma sätt får människor starka incitament att stanna kvar i sina lägenheter när de väl fått dem – vilket leder till färre bostäder i storstäderna i stort.

Hyresregleringen påverkar även jämlikheten negativt. Kösystemet gynnar de med god förståelse för hur bostadsmarknaden fungerar – ofta välbärgade människor födda i Sverige. De nedsatta hyrorna innebär stora subventioner som främst går till de rika i befolkningen, medan de utan långa kötider blir tvingas ut på den svarta marknad som hyresregleringen skapat.

Där är människor utsatta för högre hyror, hyresvärdars godtycke och otrygga villkor. Dessutom är hyresmarknaden troligen mer segregerad än den klart friare bostadsrättsmarknaden.

En reformering av hyresmarknaden måste dock göras med omsorg. Om Socialdemokraterna och facket är med i reformeringen kan kan vi se till att ett nytt system säkrar trygghet för dagens hyresgäster.

En lösning att hyresvärdarna får köpa ut de som idag har en hyresrätt under den gamla hyresregleringen. På så sätt kan man röra sig mot en bättre situation än vi är vid idag, utan att riskera att enskilda hyresgäster behöver oroa sig över att bli av med sin bostad.

Sveriges riksdag har en borgerlig majoritet. Det innebär att Socialdemokraterna måste kompromissa om politiska förslag.

I dag väljer partiet att kompromissa mycket om arbetsrätten och bevara hyresregleringen till stor del. Vi menar att en omvänd lösning skulle gynna såväl LO-arbetarna som svenska ekonomin. Det är en rimlig prioritering för ett arbetarparti.


Emil Bustos, doktorand i nationalekonomi
Nils Lager, nationalekonom och matematiker
Viking Waldén, doktorand i nationalekonomi
Medlemmar i Socialdemokratiska ekonomklubben på Handelshögskolan i Stockholm


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE