ÅSIKT

Jo, snälla killar kan också våldta kvinnor

Debattören: Att säga sig stå för jämställdhet betyder ingenting när det kommer till övergrepp

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: THINKSTOCK/PRIVAT
Det är mycket bekvämare att fördöma kändisar som beter sig som as än att tänka tanken att du, din pappa, din bror eller någon av alla dina kompisar med stor sannolikhet begått något form av sexualbrott, skriver Hanna Larsson.
DEBATT

DEBATT. För några veckor sedan etablerades #metoo-kampanjen i Sverige, något inte kan ha undgått någon.

Feministprofilen Cissi Wallin stod på barrikaderna då hon under hashtagen lyfte den våldtäkt hon menar att Fredrik Virtanen utsatt henne för under 2006. Wallin följdes snart av en rad andra kvinnor och plötsligt blev Virtanen bara ett namn i mängden av kända mediemän som anklagas för sexualbrott.

En fortsättning är hashtagen #tystnadtagning där 585 skådespelare gick ut i Svenska Dagbladet och berättade om sexuella övergrepp och sexuella trakasserier i branschen.

Och så har det fortsatt.

Det är verkligen helt fantastiskt, en feministisk revolution inte en dag för tidigt.

Mitt i allt det här är det dock viktigt att komma ihåg att liksom majoriteten av alla människor inte är kända så är majoriteten av alla sexualförbrytare helt vanliga personer.

Det är mycket bekvämare att fördöma kändisar som beter sig som as än att tänka tanken att du, din pappa, din bror eller någon av alla dina (manliga) kompisar med stor sannolikhet begått något form av sexualbrott.

Det är hemskt att tänka så samtidigt som det är nödvändigt om vi vill uppnå förändring på riktigt. Den gamla bilden av en sexualförbrytare som en slemmig gubbe med ölandedräkt och för stor prilla under överläppen måste luckras upp.

Mina värsta förövare har varit de snälla killarna. Ni vet de där som gärna pratar om mänskliga rättigheter, klimatfrågor och är måna om att säga sig stå för jämställdhet.

I vissa fall har alkohol funnits med i bilden men oftast har båda parter varit nyktra. Trots att min traumaterapeut rubricerar det som hänt som våldtäkt och grova sexuella övergrepp är jag ganska säker på att dessa killar går omkring utan en aning om att de är förövare. För dem var det bara sex, så som heterosex brukar porträtteras.

Det kanske låter konstigt att man kan missa att man våldtagit någon men om man hela sitt liv blivit fostrad till att allt som inte är fysiskt aktivt motstånd är ett ja så krävs det en extrem medvetenhet om sitt eget beteende för att inte råka gå över gränsen.

Det handlar inte om att vara en dålig människa (även om riktigt vidriga personer förstås förekommer) utan att vi lever i ett patriarkat där män historiskt sett haft rätt till kvinnors kroppar.

I dag säger sig de flesta män stå för jämställdhet och det är ju verkligen ett framsteg jämfört med tidigare århundraden men samtidigt betyder inte de orden ett skit i frågan huruvida dessa män faktiskt begår sexuella övergrepp eller inte. 

Det är tunga ord att höra men vill vi skapa ett samhälle där kvinnor inte behöver leva i ständig skräck inför halva jordens befolkning kan vi inte ignorera verkligheten. Vi måste våga ifrågasätta och säga ifrån.

När grabbgänget ”skämtar" om brudar de ska sätta på, när brorsan kollar på kvinnofientlig porr, när din bästa vän klagar över att han måste tjata på sin tjej för att få ligga på vardagskvällar. Du måste uppfostra din son i vad samtycke är och framför allt, du måste själv föregå med gott exempel. 

Precis som att nästan alla kvinnor någon gång råkat ut för sexuella övergrepp eller trakasserier så har nästan alla någon man i sin närhet som begått sexualbrott.

Om du inte ser det är det antingen för att du inte vågar erkänna för dig själv vad du har gjort eller för att du levt hela livet som man eller råkar vara kvinna och hata allt som kommer ur en feminists mun (vilket ju också beror på patriarkatet). 

Att vi lever i en våldtäktskultur är sorgligt men en verklighet vi måste förhålla oss till. Jag tror på riktigt att det går att förändra men det går inte om inte alla, man som kvinna som ickebinär och allt där emellan, hjälps åt.

Fast självklart vore det trevligt om männen för en gångs skull kunde dra det största lasset i att lösa de problem de själva orsakat.


Hanna Larsson, 19 år, student


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM