ÅSIKT

En lag om samtycke gör ingen skillnad

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

RFSU: Annat måste till för att få stopp på det sexuella våldet

Foto: Den 18 januari samlades cirka 3000 personer på Medborgarplatsen i Stockholm i en manifestation för samtyckeslagstiftning.

Den senaste tiden har den viktiga debatten kring sexuellt våld kretsat kring en fråga, nämligen en förändrad sexualbrottslagstiftning som bygger på så kallat samtyckesrekvisit. Fokuset är ensidigt inriktat på att införa ny lagstiftning som i praktiken inte skulle göra skillnad i antalet fällande domar. I stället riskerar en sådan lagstiftning att rikta ljuset än mer mot målsägande än vad som är fallet i dag. Att bevisa frånvaro av samtycke är inte lättare än att bevisa att samtycke förelegat. Det är fortfarande ofta ord mot ord-situationer som domstolen har att bedöma. En ensidig fokusering på sexualbrottslagstiftningen gör att fokus tyvärr flyttas från de åtgärder som verkligen kan göra skillnad.

Vad kan då göras i stället? RFSU delar upprördheten över att så få döms och att det sexuella våldet fortsätter och därför har vi länge krävt en så kallad haveriutredning av sexualbrottsmål. Vi tror att det är oerhört viktigt att rättsväsendet lyfter på alla stenar för att se över hur man ska bli bättre och mer trovärdig i skyddet för personer som utsätts för sexuellt våld. Det är därför mycket glädjande att rikspolisstyrelsen nu går före och tillsätter en grundlig utredning i syfte att ta fram de bästa metoderna för att utreda sexualbrott. Utredningen ska se över de flesta delarna i utredningsverksamheten.

Nu är det är dags för domstolarna att göra liknade genomlysning. Självklart ska högsta rättsäkerhet råda för personer som är misstänkta för ett så grovt brott som våldtäkt men det finns ändå mycket att göra. Att domstolar bedömer stödbevisning olika är ett stort problem. Kanske finns det behov av expertvittnen och i största allmänhet bättre kunskap om brottsutsatta bland rättens ledamöter. Att göra en sådan genomlysning skulle öka förtroendet för domstolarna och eventuellt ge en starkare normerande effekt än ett förändrat våldtäktsbrott.

Samtidigt som rättsväsendet gör sin hemläxa måste det förebyggande arbetet intensifieras. Att tala om sex och sexualitet med unga är en av de viktigaste sakerna men det räcker inte. Även vuxna behöver mer kunskap och upplysning. Vi måste ha tillgängliga ungdomsmottagningar och vi måste ha vuxna som är beredda att fånga frågan i luften när den kommer. Men den kanske allra viktigaste förebyggande insatsen är att vi börjar tala om könsroller, manlighetsnormer och att vi intensifierar arbetet för jämställdhet och en samtyckeskultur. Vi måste bestämt ta avstånd från sex som inte är ömsesidigt. Vi måste vara många som drar åt samma håll i detta och det måste ske på många arenor.

Med detta sagt tycker vi även att det finns saker att diskutera på lagstiftningsområdet. En sådan fråga är att diskutera och eventuellt utreda oaktsamhetsbrott bland sexualbrotten. Det vill säga ett brott som inte kräver uppsåt och mer uppmärksamhet från parterna. Den norska lagen har varit i kraft tillräckligt länge för att det skulle kunna gå att dra vissa slutsatser av deras praxis och goda exempel ska vi följa.

Kristina Ljungros

Marielle Nakunzi