ÅSIKT

Barnen mår sämre av ett ojämlikt samhälle

Debattörerna: Nu behövs snabba insatser, bra vård och en inkluderande och sammanhållen skola

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: GETTY
Vi behöver göra mycket större ansträngningar för att hitta riskgrupper för psykisk hälsa tidigt. Att kunna hjälpa tidigt är ju avgörande för hur det ska gå för ett barn, skriver Karin Rågsjö och Daniel Riazat (V).
DEBATT

DEBATT. Om Jack Nicholsons figur McMurphy i filmen Gökboet hamnat i vår tid skulle han nog bli förvånad. Det auktoritära mentalsjukhuset är borta, men den psykiska ohälsan ökar kraftigt hos pressade barn och vuxna i vårt alltmer ojämlika samhälle.

När barn skär sig i armarna av prestationsångest inför proven, eller känner sig värdelösa vid jämförelsen med andra på sociala medier, är det inte heller samhällets villkor som främst kritiseras. Viljan att förstå orsakssambanden sträcker sig sällan utöver barnet eller familjen.

Psykisk ohälsa hos barn i åldern 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år. För unga vuxna, 18-24 år, är ökningen närmare 70 procent. Det är katastrofala siffror!

Ökningen blir också svårbegriplig när bokstavsdiagnoser och självskadebeteende hålls ängsligt separerade från trångboddhet och barnfattigdom, trots mängder med rapporter från Bris, Socialstyrelsen
och Folkhälsomyndigheten att psykisk ohälsa inte slår blint utan har starka samband med ekonomisk och social utsatthet.

Problem som ångest, oro och sömnlöshet är nästan dubbelt så vanliga hos lågutbildade. Kvinnor mår psykiskt sämre än män, ännu sämre om de har utomeuropeisk bakgrund och jobbar med låga löner och osäkra förhållanden.

Ju sämre ekonomi familjer uppges ha, desto vanligare är självrapporterad psykisk ohälsa hos tonåringar och den fjärdedel av alla elever som har de lägsta betygen i årskurs 9 i grundskolan, har sex gånger högre risk för att göra ett självmordsförsök jämfört med den fjärdedel som har de högsta betygen.

Hur många bevis behövs för ett brett erkännande att det ökade psykiska illamåendet hänger ihop med ett dysfunktionellt samhälle som enbart gynnar ett litet fåtal?

Sexism, skönhetsideal, rasism, bristerna i sjukvården, förtryck mot HBTQ-personer, bostadsbristen, otrygga anställningsvillkor och arbetslöshet – omständigheter som individen möter och som den enskilda eller psykiatrin har väldigt lite makt att förändra.

Och de som lever i politiskt och ekonomiskt bortprioriterade områden är ännu mer utsatta för psykisk ohälsa. De har sämre tillgång till vård och konsekvenserna av sjukdom och ohälsa blir allvarligare för dem.

Vänsterpartiet har under förra mandatperioden förhandlat in 1,7 miljarder till hela området psykisk ohälsa och vi inser självfallet att vi behöver satsa ännu mer resurser direkt på både barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin. Över hela landet är det brist på psykologer, specialistsjuksköterskor och psykiatriker. Personalen är nyckeln till en robust barn- och ungdomspsykiatri. Allianspartierna föreslår sina kömiljarder som ska få personalen att springa ännu fortare. Det kommer knappast att förbättra situationen. Det är dags att ge anställda inom psykiatrin bra löner och bra arbetsvillkor!

Vi vill också snarast utreda hur vi ska få en sammanhållen barn-, elev- och ungdomshälsovård som leder till en jämlik tillgång till hälsofrämjande insatser under hela uppväxten oavsett bostadsort, val av skola eller vårdgivare. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa och missbruksproblem ska garanteras egen hjälp.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över förutsättningar för ökad uppföljning av nyinsjuknade unga vuxna nationellt.

Vi behöver även göra mycket större ansträngningar för att hitta riskgrupper för psykisk hälsa tidigt. Att kunna hjälpa tidigt är ju avgörande för hur det ska gå för ett barn, hur tilliten till den egna förmågan att lära sig och utvecklas ska stärkas, och hur tilliten kan växa när barn ser att omgivningen bryr sig. Att vi alla delar sammanhang.

Det är dags att vi tar tillbaka insikten att vi mår som vi har det, tillsammans. Istället för att som idag säga att vi har det som vi tar det, var och en för sig.

I grunden finns bara ett riktigt bra recept mot den ökande psykiska ohälsan. Ett jämlikt samhälle – som förutsätter snabba insatser, bra vård, medicinering som följs upp och en inkluderande och sammanhållen skola som ger alla elever likvärdiga möjligheter till en bättre framtid.


Karin Rågsjö, vårdpolitisk talesperson(V)
Daniel Riazat, skolpolitisk talesperson (V)

ARTIKELN HANDLAR OM