ÅSIKT

Barn kramar pappor varje dag

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Varje dag kramar hundratals pappor som är intagna i kriminalvård sina barn. Möjligheterna till besök är mycket generösa. Speciella besöksrum för besök med barn och lägenheter för familjebesök finns på de flesta anstalter. Barnombud på anstalter, häkten och i frivården sprider kunskap om FN:s barnkonvention och ser rent praktiskt till att barnets besök i den främmande miljön blir så avspänd som möjligt.

Varje dag deltar också många intagna pappor i föräldrautbildning.

Det är en studiecirkel som handlar om barns utveckling och behov i olika åldrar, barns och föräldrars rättigheter samt hur relationen till barn kan bibehållas under fängelsetiden. Förra året deltog omkring 300 pappor i sådan utbildning.

Denna verksamhet omfattar den stora majoriteten intagna, nämligen de som vill sköta sig. För den mycket lilla minoritet som från gång till annan väljer att inte sköta sig, måste Kriminalvården naturligt nog inta en mer restriktiv hållning till besök. Kriminalvårdslagstiftningen från 1974 ger den möjligheten och är alltså inte en följd av den ökade säkerheten efter rymningarna 2004.

Bevakade besök är en sådan restriktivare hållning, men kan samtidigt ses som ett uttryck för lagstiftarens vilja att låta även den som misskött sig fortsätta få ta emot besök. Alternativet är ju inga besök alls. Under bevakade besök finns personal på anstalten med under hela besöket. Kroppskontakt är förstås förbjuden, eftersom ett vanligt skäl till bevakade besök är just misstanke om införsel av otillåtna föremål, som sedan kan användas för fortsatt brottslig verksamhet, narkotikamissbruk eller vid rymningar.

En ytterligare restriktion vid bevakade besök gäller språket. För att Kriminalvårdens personal ska kunna avgöra om det som sägs utgör ett hot mot ordningen och säkerheten, måste den självklart kunna förstå det språk som talas vid besöket.

Det är lätt att framställa en myndighet vars uppgift är att verkställa fängelsestraff som den alltigenom onda och felande parten och den intagne som ett offer. Det är lika lätt som det kan vara bedrägligt. Den intagne har alltid ett eget ansvar för sin verkställighet och kan, om och när han eller hon vill, välja att komma i åtnjutande av alla de möjligheter till kontakt med omvärlden som lagstiftningen så generöst erbjuder. Om den intagne inte vill ha den möjligheten är det den intagnes val, inte Kriminalvårdens.

Dennis Karlson

Kriminalvårdens huvudkontor