Brott begås av männen

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Claes Borgström: Kriminalitet beror på kön – inte nationalitet

När ska vi på allvar börja ifrågasätta den manliga normen och ta ett avgörande steg mot det jämställda samhället? skriver Claes Borgström.
När ska vi på allvar börja ifrågasätta den manliga normen och ta ett avgörande steg mot det jämställda samhället? skriver Claes Borgström.

I en uppmärksammad rapport från Brottsförebyggande rådet undersöks sambandet mellan härkomst och brottslighet. Rapporten har mött hård kritik, kanske inte så mycket för vad den innehåller som att den alls kommit till stånd.

Claes Borgström

Redan i själva frågeställningen - kopplingen mellan invandrare och brottslighet - ligger ett antagande eller ett påstående om att människor födda i andra länder är mer benägna att begå brott än etniska svenskar, menar kritikerna.

Rapporten visar att det är något mer än dubbelt så vanligt att personer med båda föräldrar födda utomlands blir misstänkta för brott, än människor vars föräldrar är födda i Sverige.

Jag kan sympatisera med Brås strävan att bringa klarhet i en fråga som genererar så många myter och rykten. Men om myndighetens strävan är att hitta en förklaring till brottsligheten i Sverige, måste man fråga sig varför de inte utreder en betydligt mer avgörande faktor i sammanhanget, nämligen kön: 90 procent av alla brott begås av en man.

Faktorn kön slår ut alla andra variabler. Ålder, inkomst, utbildning, bostadsort, arbetslöshet - de har alla relativt marginell betydelse i sammanhanget. Kön kvarstår som den avgörande faktorn för att förklara människors brottslighet.

Betyder det då att benägenheten att begå brott är genetiskt betingad? Att Y-kromosomen är det som avgör om en människa ska bli brottsling eller ej? Självfallet inte. Lika lite som det biologiska könet bestämmer vår förmåga till omsorg eller empati, lika lite avgör det vår benägenhet att utöva våld eller att stjäla saker från varandra.

Om det inte handlar om gener, handlar det förstås om sociala faktorer? Men nej, det är inte lätt att hitta sociala faktorer som missgynnar män på ett sätt som skulle förklara brottsligheten. Män tjänar bättre, har bättre förankring på arbetsmarknaden, mer makt och inflytande och större ekonomiska resurser än kvinnor. Det som skiljer kvinnor och män är våra föreställningar om hur kvinnor och män ska vara, vilka egenskaper vi anser vara utmärkande för respektive kön och vilka som är åtråvärda. Det enda rimliga blir att undersöka om det finns något i själva manligheten som gör oss män mer predisponerade att begå brott än kvinnor.

En brottsforskning värd namnet måste rikta fokus på frågor om genus, om våra konstruerade kön, och vilka samband som finns mellan å ena sidan våra föreställningar om och förväntningar på pojkar och män och å andra sidan vår överrepresentation i brottsstatistiken.

Finns det ett samband mellan traditionellt manliga adelsmärken som självhävdelse, konkurrens, riskbenägenhet, bristande kommunikativ förmåga och det faktum att män begår nio gånger fler brott än kvinnor?

Vad är det för egenskaper kvinnor tränar upp som skyddar dem från en brottskarriär? Hur ska vi utforma en pedagogik som hjälper pojkar att utveckla en bredare repertoar, som ger dem ett alternativ till den traditionella manlighetens alla begränsningar?

Och framför allt, när ska vi på allvar börja ifrågasätta den manliga normen och ta ett avgörande steg mot det jämställda samhälle, där mäns brottslighet ligger på samma låga nivå som kvinnornas?

Claes Borgström (Jämställdhetsombudsman)

Publicerad: