Kriget mot terrorn en lönsam industri

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Muslimers rättssäkerhet hotas av ekonomiska intressen

Foto: URBAN ANDERSSON
SENASTE EXEMPLET Den 11 september greps fyra män vid Röda sten i Göteborg för förberedelser till terrorbrott – vilket snabbt ändrades till förberedelse till mord.

Det har gått tio år sedan kriget­ mot terrorismen lanserades­ av presidenten George W Bush. Den nya tidens krav på ­säkerhet i förhållande till hotet­ från inter­nationell terrorism har ­motiverat radikala åtgärder som inskränker demokratiska fri- och rättigheter som byggts upp inom­ ramen för det demokratiska rättssamhället.

Liberala­ demo­kratier har i dag tillgripit åtgärder­ som innan 11 september 2001 skulle vara helt otänkbara ur rättssäkerhetssynpunkt.

Bara i Sverige har ett tjugotal­ nya lagar antagits med koppling till terrorbekämpning. En av de mest uppmärksammade lagarna­ är lagen om terrorbrott från 2003, en politisk lagstiftning som har inneburit att muslimer blivit­ föremål för ett internationellt maktspel som ofta motiveras av geopolitiskt intresse och godtyckliga terroristlistor etablerade av USA.

Ett exempel på detta är de två svenska muslimer som dömdes­ i Göteborgs tingsrätt till fyra­ års fängelse för stämpling till terrorism – utan någon faktisk­ ­bevisning för förberedelser till brott. Männen överklagade ­domen och friades helt från ­alla anklagelser i hovrätten. ­Bevisningen som presenterades av vice chefs­åklagare Agneta Qvarnström var under­målig för att döma männen för terrorbrott.

Nu var det dags igen – den 11 september 2011 grips fyra män i Göteborg för föreberedelser till terrorbrott. En mycket allvarlig anklagelse som bara någon dag senare ändrades till förebredelse till mord av Qvarnström.

Detta visar på att rättssäkerheten för svenska muslimer inte gäller längre. Och nivån på rättsskandalen bara växer då det står klart att de misstänkta och deras advokater inte ens får ta del av anklagelserna som riktas mot dem.
Trots ett decennium av krig ser vi inget slut på kriget mot terrorismen. I stället ser vi en framväxt av en ny form av privat säkerhetsindustri och flera politiska och sociala program som inrättas med syfte att hantera radikaliseringen av muslimer som beskrivs som potentiella säkerhetsrisker. I EU sker en utveckling där säkerhetsindustrin har fått förgreningar långt utanför polisen, underrättelsetjänsten och krigsmaterielindustrin. En rad nya aktörer kan försörja sig på att koppla sitt arbete till frågan om terrorismbekämpning.

EU-kommissionen satsar nu på ett nätverk som skall förebygga radikalisering och fånga upp individer som är på väg in i radikala rörelser. Detta nätverk, som kostar EU-medborgarna 200 miljoner kronor, liknar mest ett angiverisystem där säkerhetspolis i samarbete med skolpersonal, religiösa ledare, moskéer, socialarbetare och frivilligorganisationer ska samla och utbyta information om muslimer. EU avsatte nyligen 40 miljoner kronor till åtgärder från föreningslivet med målet att minska radikalisering bland muslimer. Den svenska regeringen satsar 66 miljoner kronor på en handlingsplan och forskning med mål att motverka extremism bland muslimer. Även Säpo får ett extra tillägg på 85 miljoner kronor i den nya höstbudgeten i kampen mot terrorism.

För att förstå hur kriget mot terrorismen utvecklats samtidigt som allt fler mänskliga rättigheter inskränkts är det värt att diskutera aspekten av kriget som en näringsgren som allt fler aktörer är beroende av.
Så många människor arbetar­ nu med terrorismbekämpning att terrorhotet lätt överskattas av politiker, säkerhetstjänster och journalister. Vi har fått en terrorindustri som har ett egenintresse­ i alarmism, vilket kan leda till starka reaktioner från samhället inför terrorhot. Kriget mot terrorismen är långt ifrån avslutat. I stället går vi går mot en framtid där rättsäkerhet sakta får ge vika till förmån för terrorbekämpning.

Fatima Doubakil