Debatt

Lika, inte jämlika

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Carlos Ejemyr Rojas om jämställdhet på spanska - och ett svenskt system som kört fast

Om svenska män fortsätter öka uttaget av föräldradagar i samma takt som under 2007, kommer det att ta 211 år innan män och kvinnor tar ut lika lång föräldraledighet, skriver Carlos Ejemyr Rojas.

”Om tio år kan Spanien vara det likaste landet i världen”
”Om tio år kan Spanien vara det likaste landet i världen”

Jag knäpper på tv:n på kvinnodagen. I Spanien. Har dagen innan noterat att det i några nyhetsprogram kallats ”den arbetande kvinnans dag” och fnyst lite åt det. Typiskt, tänkte jag. Nu snurrar ett veckosammanfattande debattprogram. Tre kvinnor och en man i studion, i ett samtal om att bara sex procent av Spaniens chefer är kvinnor.

”De säger att de som är bra tar sig upp, men vad gör vi med de som inte är bra som redan är där uppe?” säger hon och använder ”las”, de för kvinnor i försatsen och ”los”, de för män, i bisatsen. Och skrattar. Och är klockren.

En annan studiomedlem kommenterar: ”Likheten kommer att infinna sig när en värdelös kvinna ersätter en värdelös man.” Skratt och hjärtlighet igen. Och klockrent.

Det sitter en snubbe i studion också. Han ser ut som en klassisk button down-spanjor och jag tänker mig att han känner sig malplacerad i studion där han har sällskap av tre hårda och smarta kvinnor. Han sitter och softar, säger inte så mycket. Och så får han ordet: ”Alltså, jag tror att det avgörande blir att få obligatoriskt delad föräldraledighet. Då lämnas inget utrymme till chefer att göra subjektiva bedömningar om huruvida unga kvinnor kommer att få barn eller inte. Då blir det samma, oavsett ung kvinna eller ung man.”

Han ser ut som typ Claes Elfsberg. Han pratar inte som Claes Elfsberg.

I Spanien pratar man om likhet. Inte jämlikhet, inte jämställdhet. Likhet. I like. För handlar det inte om att bli lika behandlade? Lika bedömda? Lika dömda? Vadå jämlika, eller jämlikt. Precis samma. Punkt. Lika.

I Sverige tror vi att vi är lite bättre. Att vi har kommit lite längre.

Fast jag ska inte prata för alla och säga att vi tror att vi är bättre. Men jag har i alla fall trott att vi är lite bättre i Sverige. Bara en sådan sak som att man i Spanien bara har fyra månader föräldraledighet, av vilka pappan kan få en månad, får väl en svensk att känna sig lite bättre? När två samhällsentreprenörer från Madrid som jobbar med att utveckla föräldraförsäkringen var här i somras, tyckte jag i alla fall att jag hade tänkt lite mer än de. Jag sa att det inte var en bra idé att ha obligatoriskt delad föräldraförsäkring, som de förespråkade. Att för många skulle känna sig missgynnade.

De såg förvånade ut. ”Men du måste ju börja med att tvinga männen att vara hemma för att de ska förstå varför de ska vara hemma”, sa en av dem. Eller ska du vänta tvåhundra år på att de ska förstå det?” Jag håller the fuck käften.

Siffran 211 år, som är så länge det kommer dröja enligt TCO:s beräkning, tills män tar ut hälften av föräldraledigheten i Sverige, om vi ökar vårt uttag av föräldradagar i samma takt som 2007, ekade i mitt huvud. Spanien har ett annat utgångsläge. De kan bara bygga på ledigheten. Dubbel så stor ökning för männen för varje ökning kvinnorna får, så är de snart uppe i rätt siffror. Ingen har fått mindre, alla har fått mer.

Sverige suger. Ärligt talat: vi införde föräldraförsäkring att tala om, delad, först av alla i hela världen, för 35 år sen. Vi var först med att inte binda den till kvinnan. Men i verkligheten har den ändå varit bunden till kvinnan, som fortfarande tar ut 79 procent av ledigheten. Man skulle lätt kunna ifrågasätta varför vi inte gett mannen lika mycket föräldraledigt som vi en gång gav kvinnan. Eller varför vi överhuvudtaget inte längre utvecklar systemet.

Lars Ohly, Mona Sahlin och Peter Eriksson-Maria Wetterstrand är ingenting i jämförelse med dem som håller den röda fanan i Spanien. Så fort José Luis Rodriguez Zapatero tog makten 2004, efter den åtta år långa moderat-eran, tvingade han igenom lagen för att homosexuella skulle få gifta sig, trots noll stöd från folkets opinionssiffror. Några månader senare hade såklart opinionssiffrorna vänt, och inte lite. Året efter fick en riksdagsledamot från vänstern igenom ett förslag som gjorde det olagligt för kvinnor att göra mer än femtio procent av det obetalda hushållsarbetet. Om tio år kan Spanien vara det likaste landet i världen. Och om tio år kanske Sverige inser hur von oben och efter vi egentligen var det där årtiondet när vi lutade oss tillbaka på epitetet ”världens mest jämställda land”.

Carlos Ejemyr Rojas

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt