Vi har inte råd med bolag som Nordkalk

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Miljöpartiet: Det offentliga borde gynna företag som ger ekologiska mervärden

Kan skövling av en unik skog någonsin gå med vinst? Kampen mellan miljövänner och storföretagsamhet i gotländska Ojnareskogen reser grundläggande frågor om vårt ekonomiska system. Hur förnuftigt är egentligen ett system som sågar så det glöder i den gren vi alla sitter på och år efter år skövlar skogar från Amazonas till Gotland? ”Pengar förräntas snabbare än vad träd växer”, slog häromåret en nyliberal finansminister i Malaysia fast, när ursprungsbefolkning protesterade mot skövling av tropisk regnskog. Tydligare än så kan knappast ”de ansvarigas” fulländade oansvarighet formuleras.

Vid kanten av en avgrund innebär framsteg att man tar ett steg bakåt och därifrån tar ut ny riktning. Det är det mänskligheten nu måste göra. Alternativet med skenande klimatförändringar, sinande naturtillgångar och militär upprustning är inget alternativ.

Den nyligen bortgångna Ellinor Ostrom – den hittills enda kvinnliga nobelpristagaren i ekonomi – dokumenterade hur lokalbefolkningar över hela världen genom sinnrika sociala innovationer uthålligt lyckas förvalta skogar, fiskrika vattendrag och andra allmänningar. Den som lever i och av naturen har ett egenintresse av att motverka miljöförstöring. När allt kommer omkring lever naturligtvis alla jordvarelser i och av naturen. Vi har därför inte råd med företag vars vinster tillverkas av väldiga förluster av naturvärden.

Börsdinosaurierna måste lämna plats för mer tänkande varelser, som förmår sätta långsiktighet och gemensam välfärd högre än aktieutdelningar, bonusprogram och oekonomisk tillväxt. Det offentliga måste via investeringar, upphandlingar och skattesystem börja gynna företag som producerar sociala och ekologiska mervärden. Sådana företag kommer med all sannolikhet inte längre att vara ensidigt ägarstyrda utan ge alla intressenter – alltså även anställda, underleverantörer, kunder, lokalbefolkning, djur, ekosystem och framtida generationer – ett reellt inflytande över verksamheten. Elva delstater i USA har redan infört en företagsform, Benefit corporations, vars bärande princip just handlar om ett sådant breddat inflytande och i Frankrike finns sedan några år en ny typ av kooperativa företag, där även kommuner och ortsbefolkning kan äga andelar. Om Nordkalk hade varit ett sådant företag skulle man knappast ha inlett ett erövringskrig mot Ojnareskogen och människorna i dess närhet.

Ett framgångsrikt exempel på hur en naturresurs kan förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt är hummerfisket i den amerikanska delstaten Maine. De lokala fiskarna är demokratiskt organiserade i råd, som i praktiken avgör hur mycket som får fiskas och hur. De som fiskar i kustzonen måste själva äga sina båtar. Storbolagens fartyg, med sina frånvarande ägare, får hålla sig längre ut till havs på behörigt avstånd från hummerns föryngringsområden. Hummer och lokalsamhällen frodas i Maine tack vare att lokalt näringsliv och delstatspolitiker samarbetar, medan utfiskning och avfolkning är en bister realitet kring många andra kuster.

Det är nödvändigt och fullt möjligt att även i Sverige ställa om till förvaltning i stället för förbrukning av våra gemensamma tillgångar. Brottet i Ojnareskogen måste stoppas.

Annika Lillemets

Valter Mutt

Carl Schlyter

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN