ÅSIKT

Nej, kalla inte väljarna outbildade idioter

Debattören: Att möta hat med hat är omvänd populism

Vi hjälper politiker som Trump, Le Pen och Åkesson att cementera ”vi och dem”-tänket genom att använda samma, omvända, retorik mot både dem och varandra, skriver Semanur Taskin.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. En bekant valde i ett inlägg på sociala medier att gratulera alla ”outbildade idioter” som röstat på Donald Trump i det amerikanska valet efter att valresultatet stod klart. Efter att ha fått protester bad hen mig att kolla upp statistiken – men jag hittade ingen väljargrupp som var ”outbildade idioter”.

I samma veva valde moderaten Delmon Haffo att bemöta socialförsäkringsministern Annika Strandhälls, raljerande över mäns rösträtt med att kalla henne för hora i en video som läckte ut.

Dessa händelser sker inte i vakuum, utan är symptomatiska för vad som händer i Sverige, i EU och i världen.

När vi fängslar meningsmotståndare. När ord som hora eller dödsönskningar trillar in i min inkorg varje gång jag skriver något. När debattklimatet har gått från att ”nättroll” sprider hat, till att etablerade politiker gör det. (Det är för övrigt inget som uppstått efter Trumps seger.)

Men vi kan inte välja att tackla dessa trender med en form av omvänd populism. För det är vad vi sysslar med när vi möter hat med hat. När vi möter rädsla med rädsla. När vi möter ilska med ilska. När vi möter hårda ord med hårda ord. När vi kallar människor som väljer att rösta på politiker vi föraktar för ”outbildade idioter”.

Denna omvända populism ger politiker som Trump, Le Pen och Åkesson möjligheten att skapa en desillusion av gemenskap i utanförskapet. Vi hjälper dessa krafter att cementera ”vi och dem”-tänket genom att använda samma, omvända, retorik mot både dem och varandra.

Där oro och rädsla finns, ska vi ju i stället finnas med lugnande lösningar. Där hopplöshet finns, ska vi finnas med hopp. Där hat finns, ska vi finnas med kärlek. Där ”vi och dem”-tänket är grunden till inhumana åsikter, ska vi finnas med en alternativ gemenskap.

Det betyder inte att vi ska förbise och blunda för den kollektiva oron som leder till att politiker som Trump får makten. Här finns dock en otroligt viktig skiljelinje: Vi ska inte gulla med människor som väljer att rösta på företrädare som gång på gång uttrycker rasistiska åsikter, och bara kalla dem ”oroliga”.

Denna oerhört simplifierande retorik sprider sig som en löpeld i de politiska leden just nu. Politikerna väljer, likt Stefan Löfven, att uttrycka att de ”misslyckats med att fånga upp människors oro”. Bara så. Vilken oro talar de om?

De bruna krafterna har lyckats paketera en problembeskrivning. De har fångat upp människors oro och framgångsrikt och populistiskt projicerat den på bland annat flyktingar i år. De har fått människor att tro att källan till deras oro är människor på flykt.

Det är inte denna problembeskrivning, och förklaring till ”oron”, som våra politiker (som precis lyft huvudet ur sanden) förenklande bara ska ”fånga upp”.

Arbetslöshet, kvaliteten på välfärden, pensionssystemet, segregation, digitalisering, urbanisering – vi måste gå på djupet och sätta fingret på de riktiga orsakerna och essensen till oron, och därefter komma med reella och förtroendeingivande politiska åtgärder.

Politikerna måste ha en egen problembeskrivning. De måste lyckas väcka känslor hos folket. Våga ha lite mer hjärta och själ, och lite mindre perfektionistisk politisk korrekthet. De måste tro på sin politiska och medmänskliga övertygelse. Inte populistiskt och förenklande ”fånga upp oron” så som den är paketerad. Det är en farlig riktning.

Vi, både folket och politikerna, ska aldrig glömma att det som händer inom politiken och samhällsklimatet just nu är trender som går att bryta. Hat som går att övervinna. Fördomar som går att motbevisa. Rasism som går att bekämpa.

Om politikerna glömmer bort detta, och väljer förenklande ”fånga upp”-retorik, är det viktigt att lyfta varningsfingret. Precis som det är viktigt när bekanta använder destruktiv och omvänd populistisk retorik, eller partikollegor medvetet misstolkar partimotståndares, förslagsvis, tweets. Ansvaret för framtiden är inte politikernas ansvar – utan oss allas.

Dessutom. Efter förra helgens bombräder finns inte ett enda funktionellt sjukhus kvar i Aleppo. Jag är nog inte den enda svensken som är otroligt oroad av detta. Jag hoppas att Stefan Löfven även tar denna oro på allvar.


Semanur Taskin, debattör och aktiv i civilsamhället


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.