Debatt

Farligt spel om barn till IS-föräldrar

Debattörerna: Inte försvarbart att låta oskyldiga barn straffas för sina föräldrars handlingar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sveriges ansvar för att rädda oskyldiga barn i fångläger ställs emot hur Sverige ska hantera deras föräldrar i terrorsekten. Men det är varken etiskt försvarbart eller i enlighet med svensk lag att låta oskyldiga barn straffas för sina föräldrars handlingar, skriver Beatrice Eriksson och Gorki Glaser-Müller.
Sveriges ansvar för att rädda oskyldiga barn i fångläger ställs emot hur Sverige ska hantera deras föräldrar i terrorsekten. Men det är varken etiskt försvarbart eller i enlighet med svensk lag att låta oskyldiga barn straffas för sina föräldrars handlingar, skriver Beatrice Eriksson och Gorki Glaser-Müller.

DEBATT

DEBATT. Drygt ett år har gått sedan vi var med när sju svenska barn räddats från helvetets port i al-Hol. Då, var de krigstraumatiserade, sjuka och undernärda.

Den yngsta pojken var nästintill apatisk och vägde knappt 3 kilo trots att han var 1,5 år. En av flickorna gömde sig i ett hörn, med bortvänd blick och vägrade äta, medan hennes systrar tröstlöst grät. Storebror målade krigsteckningar med svarta kritor. 

Under året som gått, har dessa sju barn återhämtat sig på ett otroligt sätt. Även om deras blickar ibland kan avslöja ängslighet, är de i full fart och springer, hoppar, leker och skrattar.

De är placerade i trygga miljöer, långt bort från våldsideologier och terrorsekter. Minstingen dansar glatt till Babblarna. Storasystrarna blåser såpbubblor och busar med familjens hundar. Storebror målar nu teckningar i färg.

Förmodligen kommer de behöva stöd från samhället under deras uppväxt, precis som så många andra svenska barn som har oturen att växa upp under svåra förhållanden.

Tur är att Sverige är ett land som ger stöd till barn som farit illa.

Kort efter att en delegation från Sveriges regering hämtade dessa sju barn, reste ”Emmas” föräldrar ner för att hitta sin dotter och sina två barnbarn. Det var en dag av både stor lycka och djup sorg när de fann dem i al-Hollägret. För första gången på sex år fick de träffa sin älskade dotter och deras två barnbarn som de längtar efter att få lära känna.

Representanter från det kurdiska självstyret som kontrollerar lägren frågade föräldrarna om de ville ta sin dotter och sina barnbarn med sig hem. ”Det är vår yttersta önskan” svarade “Emmas” föräldrar, som har förberett två barnsängar hemma i Göteborg för ”Jacob”, 4 år och ”Josef”, 6 år.

De fick höra att det enda som krävs är ett dokument från svenska UD, ”ett A4 med en stämpel från den svenska regeringen som säger att det kurdiska självstyret får släppa ut dem”. När “Emmas” pappa får frågan om de har bett UD om ett sådant dokument, svarar han ”Ja, ungefär 300 gånger. Varje dag. UD svarar att det inte går.” 

Sveriges officiella hållning är att barnen ”om och när det är möjligt” ska få komma hem. I drygt ett år har vi alla vetat att svenska barn hålls fångna under livsfarliga förhållanden.

Regeringsföreträdare upprepar argument till varför det inte skulle vara möjligt att hämta dem. Vi har vänt och vridit på varje argument som regeringen anger, och har svårt att förstå dem.

Utifrån den kunskap och erfarenhet vi besitter i frågan vet vi att det är fullt möjligt och att det har varit det i drygt ett år. Men de enda som kan få det att hända är regeringen själv. Ett A4 med en stämpel. Det är vad som krävs för att sätta igång en process. Fler än 750 personer har redan repatrierats till 22 olika länder, senast 10 franska barn som hämtades hem till Frankrike i juni. 

Det är inte svårt att se att Sveriges ansvar för att rädda oskyldiga barn i fångläger ställs emot hur Sverige ska hantera deras föräldrar som anslutit sig till terrorsekten. Men det är varken etiskt försvarbart eller i enlighet med svensk lag att låta oskyldiga barn straffas för sina föräldrars handlingar. 

I en strid ström har skrämmande rapporter kommit från lägren, och situationen beskrivs bli mer allvarlig i takt med att tiden går. Det är en katastrofal humanitär situation som dessa barn befinner sig i, med sjukdomar, brist på rent vatten och sanitära olägenheter.

Och vad ska barnen i lägren lära sig, om de bara får ta del av giftig IS-ideologi? Barn måste skyddas från indoktrinering och radikalisering till våldsbejakande extrema rörelser och miljöer.

Sveriges agerande måste syfta till att inte fler människor ska drabbas av meningslöst våld, utan vidta alla åtgärder för att förebygga radikalisering och extremism. Ett viktigt steg i det arbetet är att hämta hem de svenska barnen och låta dem växa upp med demokratiska värderingar. 

Vi är övertygade om att frågan om svenskarna i Syrien är en fråga där humanitära principer, rättssäkerhet och krav på säkerhet kan och måste sammanföras. Vi vill tro att Sverige fortfarande är ett land som står upp för dessa principer. 

Sverige spelar ett farligt spel i kampen om tiden. Redan har föräldralösa svenska barn gömts undan myndigheterna. Redan har barn smugglats ut från lägren och det är hög risk att det sker igen, något som experter som Bitte Hammargren för CVE, före detta säpochefen PO Hellqvist och terrorforskaren Hans Brun har kommenterat de senaste dagarna.

Forskare varnar för att IS växer och avsevärt har ökat sina attacker i skuggan av coronapandemin. Vi har varken råd att vänta och se vad som händer med barnen om de lämnas kvar i den IS-akademi som lägren i nordöstra Syrien innebär, eller att låta barnen utsättas för en ofattbar fara då deras föräldrar låter sig smugglas ut.

Vi vädjar därför till Sveriges regering att implementera Barnkonventionen i praktiken genom att under kontrollerade former hämta hem de svenska barnen till trygghet och säkerhet i Sverige. Mottagandet behöver ske på ett ordnat sätt, som skapar förutsättningar för rehabilitering och integrering där barnens behov beaktas och barnets bästa är i fokus.

Barnen har rätt till liv, överlevnad och utveckling.

Vi ger oss inte förrän barnen är hemma. Därför lanserar vi nu föreningen Repatriate the Children. Utifrån den erfarenhet och kunskap vi har, står vi redo att bistå regeringen, kommuner och andra aktörer, för att kunna bidra till ett kunskapsbaserat beslutsfattande och hantering av frågan som innebär att “Jacob”, “Josef” och de andra svenska barnen som fortfarande är kvar i Syrien ska få komma hem.


Beatrice Eriksson och Gorki Glaser-Müller från den nyligen grundade föreningen Repatriate the children som syftar till att ha en stödjande, rådgivande och upplysande funktion för anhöriga till barn, politiker och beslutsfattare, myndigheter, ideella organisationer och media i frågan om barnen i nordöstra Syrien.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

IS-svenskarna

LÄS VIDARE

DEBATT Nu måste vi ta hem IS-svenskarnas barn

ÄMNEN I ARTIKELN

IS-svenskarna

Barnkonventionen

IS/Daesh (Islamiska staten)

Hans Brun