ÅSIKT

Därför ska Sverige stanna i Afghanistan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Jan Eliasson: Vi måste ge de svenska soldaterna allt vårt stöd

Foto: FÖRSVARETS BILDBYRÅ
Att lämna Afghanistan skulle vara att lämna över ansvaret på någon annan.

Det är svårt att i dessa dagar tänka på något annat än de svenska soldater och den afghanske tolk som fått offra sina liv i Afghanistan. Lika svårt är det att föreställa sig sorgen hos anhöriga, vänner och kamrater till de drabbade. Låt oss alla komma ihåg att de stupat mitt i sitt arbete för fred i Afghanistan.

Den svenska truppen är i Afghanistan på uppdrag av Förenta Nationerna. FN-mandatet är glasklart. Nato har fått som uppgift av FN att leda den operation i vilken Sverige ingår. Den militära insatsen är nödvändig för att möjliggöra civila insatser och ge Afghanistan möjligheter att självt ta över ansvaret för sin säkerhet.

I jakten på extremistiska grupper bland talibanerna, främst i södra Afghanistan, använde de amerikanska styrkorna under Bush-administrationens tid metoder som vände delar av befolkningen mot den utländska närvaron. Många civila drabbades av dessa aktioner. President Obama har nu valt en strategi som bättre ska skydda civilbefolkningen.

I norra Afghanistan där den svenska truppen finns har länge situationen varit mindre präglad av krig. Taliban-sympatisörerna har där varit i minoritet. De fredsbevarande styrkorna har kunnat röra sig mer fritt och kunnat skapa förtroende hos befolkningen. Här har svenska soldater uppträtt med stor känslighet, även om detta är förenat med risker.

Men på senare tid har uppdraget även i norr blivit farligare, och är förenat med fara för liv och lem. Flera av våra soldater har tidigare skadats och en afghansk tolk har dödats.

Överfallet i söndags blev en fruktansvärd bekräftelse på denna utveckling. I detta läge är det oerhört viktigt att ge våra soldater i Afghanistan allt stöd. Det kan vi göra genom att ge dem det skydd och den utrustning de behöver. Det kan också göras genom att visa att svenska folket står bakom deras fortsatta insatser för fred och utveckling i Afghanistan. När förluster av liv inträffar är det lätt att kräva att Sverige skall dra tillbaka sin fredsbevarande styrka. Många känner tveksamhet om möjligheterna att genomföra uppdraget. De pekar på korruption, narkotikahandel och krigsherrars makt liksom på utvecklingen i grannlandet Pakistan.

Men vad blir konsekvenserna av att nu lämna Afghanistan? Först och främst ökad risk för maktövertagande av de krafter som nu söker jaga iväg den internationella styrkan. Det är för övrigt samma krafter som vill föra Afghanistan tillbaka till förtryck, kvinnofientlighet och stöd för terror inom och utanför landet.

Att lämna Afghanistan skulle också innebära att vi överlåter ansvaret till någon annan.

Någon-annanismen är för övrigt en plåga i dessa tider. Om fler länder skulle välja denna väg skulle FN och den intern-ationella rättsordningen skadas allvarligt.

Sannolikt skulle också en stor del av biståndsarbetet och den civila uppbyggnaden försvåras eller omöjliggöras. Redan i dag har många biståndsorganisationer valt att lämna landet – med Svenska Afghanistankommittén som ett lysande undantag.

Mycket står alltså på spel, både för det afghanska folket och det internationella samfundet. Nu gäller det att noga följa utvecklingen i Afghanistan och söka samling bakom en rimlig linje för Sveriges del.

Denna politik bör bygga på solidaritet med det afghanska folket liksom med de män och kvinnor som på FN:s och Sveriges riksdags uppdrag nu fullgör en viktig fredsbevarande uppgift. Den bygger också på allt starkare civila insatser och oförtröttlig kamp mot den förödande narkotikahandeln.

Slutligen beror mycket på afghanernas egen förmåga att värna om landets säkerhet och välfärd. Den internationella militära närvaron bygger på att den afghanska regeringen visar genuin vilja att gå denna väg.

Det är efter denna tragiska händelse viktigt att inte låta sig kastas ur kurs. Men lika viktigt är att i ljuset av utvecklingen i Afghanistan utvärdera den svenska insatsen. Till hösten 2011 bör vi i Sverige ha fått en klar bild av den internationella styrkans bidrag till den säkerhet och den värdiga tillvaro det afghanska folket förtjänar.

Bloggat om Afghanistan

■ Kan göra mer

Nina Larsson (FP) skriver: ”Att ensidigt tro att man löser alla problem med militär trupp kommer inte förbättra situationen för kvinnor och män i Afghanistan. Svensk trupp behövs på plats [...]. Men Sverige kan göra mer på den civila sidan och vi kan framförallt påverka EU och USA att ta tag i den civila byggnationen av rättsliga institutioner, sjukvård och skola. Inte minst korruptionen i landet måste åtgärdas.”

■ Ingen fredsstyrka

”[Det norra] området har blivit alltmer instabilt och Talibanerna har gjort framryckningar i området. Det handlar inte längre om att bevara lugnet eller utbilda afghaner, det handlar om direkt krigföring och risken för eldstrider tilltar. I detta läge är inte längre svensk truppnärvaro ett rimligt alternativ.” skriver Razztyckertill (MP)

Bloggredaktör: Ulrika Lundberg

Jan Eliasson