Publicerad:
Uppdaterad:

M och KD sviker om aborträtten

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattörerna: I EU blir skillnaden mellan liberaler och konservativa tydlig

DEBATT De abortfientliga vindarna blåser allt kallare i EU. Abortmotståndarna återfinns snart sagt överallt. Även i Sverige vinner de terräng och måste därför bemötas på ett sakligt sätt. Därför utmanar vi i dag både Sverige­demokraterna och organisationen Ja till livet på en debatt om kvinnans rätt att bestämma över sitt liv.

SD vill som enda riksdagsparti riva upp svensk abortlagstiftning och sänka gränsen för fri abort. Ja till livet lobbar för att EU-finansiering av stamcellsforskning bör förbjudas, eftersom de menar att embryon ska betraktas som fullvärdiga människor. Ett sådant synsätt hotar inte bara livsavgörande forskning, utan även provrörsbefruktning och ytterst aborträtten.

Med stor sannolikhet väljs SD in i Europaparlamentet i valet nästa år. Sannolikt kommer de att bygga allianser med lika­sinnade. I land efter land ser vi hur högerkonservativa regeringar, extrema rörelser och religiösa fundamentalister försöker verka för en reaktionär och otidsenlig syn på kvinnans kropp, sexualitet och fertilitet. Därför bör EU inte sträva efter en gemensam abortlagstiftning, det skulle riskera att vrida klockan tillbaka för länder som Sverige.

Sverigedemokraternas konservativa och problematiska syn på abort är känd sedan länge. Men vi känner en ännu större frustration över att några av Allians­ens företrädare inte står upp för aborträtten. Det har tyvärr blivit allt tydligare att Folk­partiet är det enda alternativet för borgerliga feminister i valet till Europaparlamentet.

Moderaterna och Kristdemokraterna sviker när det gäller abortfrågan. Gunnar Hökmark (M) och Alf Svensson (KD) bidrog nyligen till att sabotera omröstningen om en, från svenskt perspektiv helt okontroversiell, rapport om sexuella och reproduktiva rättigheter. Rapporten reste inga krav på EU-lagstiftning, men lyfte fram medlemsländernas ansvar. Den slog fast rätten till fri abort, tillgång till preventivmedel och sexualundervisning. Voteringen blev en seger för abortmotståndarna, men ett sorgligt nederlag för feminister i alla partier. Framför allt var det ett bakslag för kvinnor i Polen, Irland och på Malta, som inte ser någon ljusning i frågan.

M och KD har även i Europa­rådet inte stått upp för kvinnans fria val. Riksdagsledamöterna Marietta de Pourbaix-Lundin (M) och Mikael Oscarsson (KD) la så sent som förra året fram en anti-abortmotion i Europarådet, tillsammans med högerpolitiker från hela Europa. Lyckligtvis avvisades motionen då den ansågs äventyra kvinnors grundläggande rättigheter.

Oscarsson är grundare av och tidigare ordförande för organisationen Ja till livet. Han och Pourbaix-Lundin har båda en bakgrund i abortfientliga riksdagsföreningen Forum för familj och människovärde. Vi finner det märkligt att utse personer som inte står bakom svensk lagstiftning till delegater av Europa­rådet.

Genom Europas historia har liberalism och konservatism utkämpat bittra strider. Det var liberaler som verkade för att riva privilegiesamhället, stred för yttrandefrihet och jämställdhet och slogs för allmän och lika rösträtt. Liberalismen och konservatismen kunde med tiden slå följe när de fick en gemensam fiende i kommunismen.

Men i EU börjar skiljelinjerna återigen bli märkbara mellan konservatism och liberalism. Det är en liberal plikt att bjuda de allt starkare abortfientliga krafterna motstånd och stå upp för kvinnors rättigheter. Abortfrågan är en ideologisk värdemätare som vi menar att väljarna bör ta på största allvar inför Europaparlamentsvalet nästa år.

Jenny Sonesson

Cecilia Wikström

Publicerad:
Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN