Symbolpolitik inte nog mot rasismen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Statsvetaren svarar Miljöpartiet

REPLIK Mer utbildning och fler offentligt finansierade projekt. Det är receptet från Miljöpartiets arbetsgrupp för att bekämpa främlingsfientlighet och rasism. Bland annat föreslås inrättandet av ett ”nationellt centrum för normkritisk pedagogik”. Alla kommuner bör ha ”toleransprojekt” och ges resurser för ”satsningar på att få människor delaktiga”. Lärare, politiker och poliser ska utbildas med ”toleranshöjande samtal” och ”process och samtalsledning av komplexa samtal”.

Förslagen motiveras med att det ”inte sedan 1930-talet har varit lika svårt att växa upp som rom, muslim eller jude i Europa”. Men om Maria Ferm, Mehmet Kaplan och Anders Wallner menar allvar med detta, borde de inte då rimligen föreslå radikalare åtgärder? Införandet av ett centrum för normkritisk pedagogik i Berlin 1932 hade knappast ändrat historiens gång. Glappet mellan MP:s verklighetsbeskrivning och politiska förslag är slående.

Inte heller är resonemangen logiskt sammanhängande. Främlingsfientlighet beskrivs som reaktion på den ekonomiska krisen. Men varför skulle då utbildning i antirasism och tolerans utgöra botemedlet?

MP:s analys är bekväm: främlingsfientligheten beskrivs som tillräckligt rationell för att vara möjlig att bekämpa med enkla metoder (mer pengar, fler projekt) men också tillräckligt irrationell för att inte behöva bemötas sakligt.

Ett meningsfullt arbete mot rasism kräver mer än symbolpolitik. Försvaret för en liberal migrations- och minoritetspolitik står och faller med förmågan att ge trovärdiga svar på integrationens utmaningar. Den som möter väljarna med en politik för att motverka segregation och utanförskap har större utsikter att också motverka rasism än den som lägger pengarna på dyr symbolpolitik.

Andreas Johansson Heinö,

Statsvetare, Timbro och Göteborgs universitet

Publisert: