ÅSIKT

HRF: Folk nyttjas som slavar – med lagen som stöd

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattörerna: Lagen om arbetskraftsinvandring måste genast ändras

Foto: Pontus Orre

Två tredjedelar av alla arbetskraftstillstånd som utfärdats sedan Alliansen och Miljöpartiet ändrade lagen om arbetskraftsinvandring har gått till enkla arbeten i branscher där arbetslösheten redan är stor. Vår bransch är ett bra exempel. Men trots att rättslösa och förslavade arbetskraftsinvandrare finns

bara ett stenkast från regering och riksdag har varken företrädare från Alliansen eller Miljöpartiet visat intresse av att följa med ut och se hur det står till ute på arbetsplatserna. Vi förstår att de säkert har mycket att göra. Därför bjuder vi här på ett referat av några av våra arbetsplatsbesök.

Vi besöker en restaurang i centrala Stockholm. Fem arbetstillstånd har beviljats här. Två av dessa personer arbetar då vi är där. Men vi får inte prata med dem.

Ägaren, som inte själv är på plats men som vi får kontakt med via telefon, gör klart för oss att vi omedelbart ska lämna restaurangen och att han tänker stämma vårt fackförbund för att vi stört och för att kebaben bränts vid. Ingen av arbetarna vågar yttra sig. Gör de sig obekväma har de tre månader på sig att hitta ny sysselsättning om de vill undvika att utvisas.

I närheten ligger en restaurang som beviljats tolv tillstånd, trots att den nuvarande personal­styrkan bara utgörs av fyra personer. Ingen av dessa tolv finns på plats när vi kommer dit. De har aldrig arbetat på restaurangen, eller kommer att arbeta där i framtiden heller. Var de är vill arbetsgivaren inte svara på.

Två arbetsplatser, en i Stockholm och en i Södertälje, har ansökt om och beviljats arbetskraftstillstånd för totalt fyra personer. Men på de adresser som arbetsgivarna uppgivit till Migrationsverket finns inga arbetsplatser. En är en hemadress. Vi åker vidare.

På vägen träffar vi en man som fått arbetskrafts­tillstånd för att arbeta som köksbiträde. Han står femtio meter från den restaurang som han är anställd på, iklädd slitna vinterkläder och en skylt som ska locka gäster till restaurangen. Hans yrkestitel är ”skyltkille” enligt det anställningsavtal som vi får se då vi frågar arbetsgivaren.

För oss har det sedan lagen ändrades varit uppenbart att arbetsgivare ser sin chans att få billig och foglig arbetskraft till sina verksamheter. Vi har debatterat detta otaliga gånger. Vi kräver att anställningserbjudandena omedelbart görs bindande, att kraven på arbetsgivarna skärps och att kraftiga sanktioner sätts in mot de arbetsgivare som väljer att missbruka sin rätt att hantera andras arbetskraft.

Vi räds inte att debattera i ämnet. Men tyvärr bemöts vår kritik oftast med attacker mot kärnan i vår kamp – den som handlar om allas, oavsett härkomst, lika rätt på arbetsmarknaden.

Den låga och stundtals banala nivå som debatten förs på är ovärdig alla som berörs av den bristfälliga lagen. För oss har debatten aldrig handlat om hur eller att människor rör sig över gränser, utan om att vi i Sverige i dag tillåter att människor behandlas som slavar, utnyttjas hänsynslöst av oseriösa och giriga arbetsgivare.

Det är ett fackligt problem. Det är alla arbetares och alla arbetslösas problem.

Vår utgångspunkt har alltid och kommer alltid att vara alla arbetstagares lika rätt. Till exempel är det en mänsklig rättighet att få arbeta. Men det är inte en mänsklig rättighet att äga och förfoga över andras arbetskraft. Om den blågröna migrationskoalitionen verkligen sätter människors lika rätt främst ändrar de lagen nu.

Inbjudan kvarstår givetvis för både Alliansens och Miljö­partiets företrädare att följa med ut på konsekvensresa i lagen om arbetskraftsinvandringens spår. För dem vore det nog en intressant utflykt i verkligheten.

Jenny Bengtsson

Katja Ojanne

ARTIKELN HANDLAR OM

Samhälle