ÅSIKT

MP är avslöjade – ni har ingen heder kvar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Gunnar Hökmark: Regeringens miljöpolitik kraschar mot verkligheten

Foto: Foto: Jerker Ivarsson

DEBATT. Den 22 oktober förra året presenterade Stefan Löfven inför EU-nämnden den rödgröna regeringens klimatpolitiska ambitioner. Det blev ett sammanbrott både för normal politisk heder och för svensk klimatpolitik.

Efter att under valrörelsen till riksdagsvalet och inför Europavalet haft siffergalopp och överbudspolitik som en norm för klimatpolitiken, och efter att till varje tv-debatt haft fickorna fulla med kolbitar som man effektsökande skulle överlämna till andra, landade den rödgröna regeringen på ett mål inför förhandlingarna som låg under det mål som de attackerat oss moderater för.

Miljöpartiet hade inför de båda valrörelserna krävt att EU skulle minska sina koldioxidutsläpp med 60 procent. Socialdemokraterna hade krävt att de skulle minska med 50 procent.

Men när de rödgröna skulle förhandla om sin regeringspolitik måste de ha använt sig av osedvanligt usla förhandlare eftersom av Miljöpartiets mål på 60 procent och Socialdemokraternas mål på 50 procent blev det bara 40 procent, det vill säga långt under de krav som vi moderater hade ställt utifrån realism och vad vi ansåg det var möjligt att få med oss hela Europa på. Kompromissen mellan 60 procent och 50 procent blev 40 procent.

Det berodde självfallet på att de båda partierna hade byggt luftslott. En sådan miljöpolitik underminerar realism och förtroende och är i bästa fall att betrakta som babbel.

Nu har Mp ytterligare en gång punkterat sin miljöpolitiska trovärdighet. Isabella Lövin sa i en debatt med mig den 23 maj 2014:

”Du, Gunnar, har gjort det billigare att använda stenkolet!”

Varför jag skulle ha gjort detta framgick inte. Sanningen är ju att det är kärnkraftsavvecklingen i Tyskland, i linje med Miljöpartiets politik, som har lett till ökad brunkolsanvändning.

Och i Expressen den 4 september 2014 sa Åsa Romson apropå frågan om att försälja den europeiska delen av Vattenfall:

”Det här är jättepinsamt av alliansen. Man har varit med och byggt ut kolkraften i Tyskland men nu försöker man två sina händer.”

Även detta är svårbegripligt eftersom det är i Tyskland som tysk energipolitik utformas, inte i Sveriges riksdag eller ens av det internationella företaget Vattenfall. Och i Tyskland har man tvingats bygga ut kolkraftanvändningen på grund av att man som Mp vill avvecklar kärnkraft.

Gustav Fridolin sa i en intervju med Aftonbladet TV efter slutdebatten 13 september 2014:

"Vi vill stoppa gruvorna, så att man inte kan ladda de här kraftverken och se till så att de överlever. Vi vill stoppa gruvorna, det är det viktigaste för oss. Vi är beredda att förhandla om olika lösningar för det, men att bara sälja, så att någon annan driver det vidare, det är ju ingen lösning."

Även detta får anses vara remarkabelt med tanke på att Tyskland är en suverän stat, som beslutar om sin egen energipolitik för att kunna hantera konsekvenserna av den kärnkraftsavveckling som Fridolin är en tillskyndare av.

Nu står Isabella Lövin, Åsa Romson och Gustav Fridolin med alla sina kolbitar i halsen, händerna och fingrarna smutsiga och med en förlorad heder och en avslöjad miljöpolitik. Vattenfall ska med den rödgröna regeringens stöd sälja av i Tyskland.

Det är som om Shakespeare talade om Miljöpartiet: ”Upp stiga orden tanken stilla stå, ord utan tanke himlen aldrig nå.”

En sådan miljöpolitik kommer aldrig bidra till en bra miljö. Den störtkraschar mot verkligheten. Det kan vara så att miljöpartisterna trodde på vad de sa och inte begrep bättre. Det är i så fall vad gäller den heder marginellt bättre än om de medvetet ville förleda.

Men några miljöpolitiker är de inte.

Gunnar Hökmark

Delegationsledare moderaterna Europaparlamentet

ARTIKELN HANDLAR OM