Är det okej att vara cis-man om man inte är vit?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-06-27
Slutreplik från Eli Göndör om Rättviseförmedlingen
I en replik på min text räknar vd:n för rättvisförmedlingen, Seher Yilmaz, upp hur överrepresenterade vita cis-män är i olika sammanhang. Var jag tveksam före repliken så blev jag ännu mer förvånad efter den. Att Rättviseförmedlingen inte ser problemet i sin uppmaning är för mig en gåta: ”i Almedalen vill vi passa på att påminna om vår lista på andra än vita cis*-män med nordiskt klingande namn...”.
Vad vet Seher Yilmaz om människors sexuella preferenser? Vad är det som gör att hon bestämt sig för att dessa män som hon räknar upp är cis-män? Och om det nu skulle visa sig att hälften av dem går omkring och är smyghomosexuella hur kommer då statistiken och listorna se ut?
Blir det ok att vara cis-man om man inte är vit? Och vad är det ytterligare för kriterier i fråga om hudfärg och sexuella preferenser eller efternamn som duger?
Vad är det som säger att någon som heter Pettersson inte är resultatet av ett blandäktenskap där en av föräldrarna kommer från Afrika? Och hur vet någon vad som döljer sig bakom ett efternamn i fråga om hudfärg eller sexuell läggning? Skulle fotbollsspelaren Henke Larssons platsa på någon lista eller skulle han diskvalificeras omgående på grund av sitt namn? Eller finns det en möjlighet att han trots allt skulle kunna glida igenom tack var sin hudfärg trots att han är man?
Att göra anspråk på att vara mot diskriminering och därför vilja erbjuda alternativ är hedervärt. Att göra listor och kategorisera människor efter sexuell preferens som man rimligtvis inte kan veta något om, eller efter namn som inte säger något om personen, är minst sagt problematiskt.
Eli Göndör