ÅSIKT

Vi åker inte bil för att det är roligt – utan för att överleva

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Vad ska vi leva av om vi inte har råd att ta oss till jobbet?, frågar debattören.
DEBATT

Jag börjar tvivla på att jag och min familj har någon chans att överleva här i Dalarna. Bensinen är alldeles för dyr och vad ska vi leva av om vi inte kan ta oss till jobbet?

Naturturism? Nya naturreservat bildas hela tiden i vår livsmiljö och där ska vi driva rovdjursturism tycker politikerna. Vem ska turista och vem har råd att åka hit med de nya bensinpriserna?

Min man jobbar skift och börjar klockan fem på morgonen. Hans resväg är ca fyra mil tur och retur. Var är lokaltrafiken som han ska kunna nyttja för att slippa använda egen bil och vara miljötänkande?

Jag själv måste också ha en bil för att kunna åka till mitt arbete, cirka två mil tur och retur. Lokaltrafik finns men inga tider som passar mitt heltidsjobb. Alternativet för mig är en arbetstidsförkortning med cirka 40 procent eller sluta helt om jag ska leva efter de miljökrav och höjda bensinpriser som dagens politiker vurmar för.

Vi som bor här uppe i Dalarna åker inte bil för att det är roligt utan för att överleva. Nöjesåkning existerar inte längre.

Politikerna i Stockholm verkar inte förstå vår livssituation och tycker att det är helt okej med bensinpriser på 20 kr/liter – de behöver ju ingen bil för de kan ju ta en taxi eller tunnelbanan vid behov.

Jag har även funderat en hel del på hur det är tänkt med dagens rovdjurspolitik här i Sverige. Det är bara att krasst inse att vi som lever i glesbygd får lov att börja gå, cykla, ja kanske använda häst och vagn för att över huvud taget kunna ta oss till våra jobb utan att bli ruinerade. Har vi tur kommer vi inte i vägen för något rovdjur och skulle vi möta dem får vi hoppas att vi överlever även det.

Jag måste till exempel ut och rasta våra hundar innan jag åker till jobbet vid femtiden på morgonen. Vintertid är det kolsvart, ofta oplogat och bara någon enstaka vägbelysning och det känns lika olustigt varje gång man ser korsande vargspår. Jag har läst broschyren från naturvårdsverket om hur vi ska bete oss vid möte med de stora vilda rovdjuren.

Jag bara undrar: Har våra rovdjur gjort det?

Utrotningshotad glesbygdsbo