Talet är en del av mitt konstprojekt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Lars Vilks: Jag delar inte SION:s åsikter, men de intresserar mig
För fem år sedan utförde jag en teckning med profeten Muhammed som rondellhund. Det blev inledningen till ett omfattande konstprojekt som kom att utvecklas på det mest osannolika sätt. Ämnet är känsligt och det var oundvikligt att saken omedelbart kom att handla om invandringspolitik och rasism. Icke desto mindre är just detta något som gör det intressant som konstprojekt. Vad går detta intensiva engagemang ut på?
Vill de inblandade bekämpa rasismen eller handlar det mest om att skapa politisk identitet? Och hur ska man hantera kulturkollisionerna? Ska man göra ett undantag för islam när det handlar om blasfemi?
Ett sätt som problemet kommit att lösas på är att rondellhundsteckningen och liknande yttringar i dag bemästras genom självcensur. En återkommande ståndpunkt är att kritik och satir mot islam är att angripa en svag grupp. Emellertid är islam en världsomspännande rörelse med stort inflytande. Muslimer i väst har också ett omfattande stöd i den officiella politiken i de flesta länder.
Att värna om yttrandefriheten i dessa frågor är inte enkelt eftersom anklagelser om dolda agendor ständigt påtalas. Jag har själv aldrig hävdat några särskilt anmärkningsvärda åsikter. Jag är klar över skillnaden mellan extrema fundamentalister och moderata muslimer. Jag är också klar över att islam har ett påtagligt moderniseringsproblem, som handlar om hur religionen och dess urkunder ska anpassas till ett modernt samhälle. Jag tror inte att det är möjligt att upprätthålla en ålderdomlig syn där politik och religion förenas till en framgångsrik teokrati. Men jag kan inte föreställa mig att islam utgör något egentligt hot mot den västerländska moderniteten. Religionen kommer att bli moderniserad. En väsentlig del av konflikten handlar om på vilket sätt och hur snabbt denna omställningsprocess ska försiggå.
Mitt konstprojekt omfattar en brokig samling av händelser och processer som har ägt rum sedan 2007. Alltifrån mordhot och mordförsök till affekterade och ibland mer modererade debattörer. Bojkotter och äggkastning mot mina framträdanden tillhör också rekvisitan. Jag kan inte säga att händelserna har förändrat min uppfattning om islam och muslimer, men jag har lärt mig en del.
Al-Qaida och al-Shabab ingår till exempel i projektet, liksom den svenska regeringen och en rad partiledare. Precis som rabiata demonstranter i Pakistan och i Indonesien.
Att jag nu har bjudits in till organisationen SION innebär att organisationen görs till en del av projektet. SION är en del av den politiska världsbilden vare sig man önskar det eller ej.
Den kritik som har framförts gör gällande att mitt deltagande legitimerar SION och dess åsikter. Jag har svårt att tro det. Mitt deltagande kommer troligen att innebära att jag får tillfälle att berätta min historia. Dessutom är jag intresserad av att från insidan få en djupare kännedom om SION, vad de står för och hur de argumenterar.
Att jag används i någon, någras eller en organisations syfte har hänt förr. Under de senaste åren har jag gjorts till allt från en symbol för yttrandefriheten till en rasistisk islamofob.
Jag skulle snarare tro att det bemötande som SION fick i Stockholm under Pride-festivalen, alltså knallskott och oväsen, är en ytterst effektiv legitimering av organisationens existens. Man vinner inte mycket på att bemöta argument med våld. Men också detta är en del av den politiska kampen för den ideologiska godhet som varje läger säger sig stå för.
Lars Vilks
Det här handlar det om
Debattören: Lars Vilks, 56, Helsingborg. Konceptkonstnär, filosofie doktor i konstvetenskap och debattör.
Debatten: I dagarna blev det känt att den kontroversielle konstnären Lars Vilks kommer medverka som talare vid den antimuslimska Stop Islamization of Nations konferens, vilket har väckt stark kritik. Konstnären hävdar dock själv att hans medverkan är en del av hans konstprojekt.