ÅSIKT

Barnen dör – ge böter mellan fartkamerorna

Läkare: 133 barn har dött i trafiken på fem år, nu måste vi använda tekniken bättre

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: STIG-ÅKE JÖNSSON
Det måste bli möjligt för polisen att länka bilder från en kamera till en annan kamera för att mäta hastigheten, skriver Jonas F Ludvigsson.
DEBATT

DEBATT. Sett till de senaste trettio åren i Sverige är olyckor och trauma den vanligaste orsaken till död hos barn och ungdomar efter nyföddhetsperioden. Under de senaste fem åren har 133 barn och ungdomar omkommit i trafikolyckor. 

I helgen tar många stockholmare bilen till fjällen. Samtidigt avslutar hundratusentals människor från Skåne, Uppsala län, Örebro, Östergötland, Småland och Halland sitt sportlov. Med halka och trängsel på vägarna mångdubblas risken för olyckor, och risken är stor att en eller flera olyckor leder till att människor dör.

Sverige har arbetat hårt för att minska antalet dödsfall i trafiken. Vi har vägräcken för att förhindra avåkningar och kollisioner, vi bygger bort farliga vägavsnitt och har lagstiftat om säkerhetsbälten.

Sverige har också en tradition av att skydda icke-bilburna trafikanter med hjälmtvång för unga, cykelvägar, trottoarer som separerar cyklister och gångare från biltrafik, samt hastighetsbegränsningar utanför skolor och dagis. 

Ett av de mest framgångsrika inslagen för att minska dödsolyckorna i trafiken har varit införandet av hastighetskameror. Kamerorna monteras och drivs av trafikverket, medan polisen ansvarar för att lagföra fortkörning. Hastighetskamerorna (”trafiksäkerhetskameror”) fotograferar de fordon som passerar förbi i alltför hög hastighet. 

Men arbetet med hastighetskameror bör förbättras ytterligare!

Vid fortkörning, bötfäll fordonets ägare i stället för föraren. 

Vid fortkörning fotograferas i dag föraren och fotografiet jämförs med pass- och körkortsfotografier. Om inte föraren kan identifieras skickas en förfrågan till bilens ägare för att fråga vem som kört bilen. Men alltför ofta kan inte föraren identifieras, ibland pga förarens medvetna försök att undvika igenkänning, och förövare kan gå fria. Bötfäll därför fordonets ägare istället! Det gör det nära nog omöjligt att undgå böter. Den lilla andel överträdelser som beror på att någon använt fordonet utan ägarens vetskap bör inte vara ett hinder för en lagändring.

Hastighetskameror bör kunna användas för att mäta hastigheten mellan två punkter, så kallad sträckmätning. 

Det måste bli möjligt för polisen att länka bilder från en kamera till en annan kamera. Om en bil färdas i 110 km/h mellan kamera ett och kamera två på en timme trots att tillåten hastighet på samma vägavsnitt är 70 km/h innebär det att fordonet hållit en alltför hög hastighet (+40 km/h över hastighetsgränsen) även om fordonet saktar ner och håller hastighetsgränsen just när kamerorna passeras. 

Att fotografera fordon vid olika kameror har använts i Sverige i andra sammanhang. När trängselskatt infördes i Stockholm 2006, infördes ett undantag, den så kallade ”Lidingöregeln”. Den innebar att ett fordon som passerade två olika betalstationer inom 30 minuter efter att den lämnat Lidingö för att komma till det centrala vägnätet inte behövde betala trängselskatt.

Undantaget togs bort när Norra länken färdigställts eftersom förare från Lidingö därefter inte behövde passera trängselskattezonen för att nå det centrala vägnätet, men under nära tio år fotograferades bilar till och från Lidingö och deras färd registrerades indirekt.

Principen om sträckmätning har därför redan tillämpats i Sverige och bör kunna återinföras i större skala, för att minska risken för olyckor.

I Norge infördes sträckmätning i det allmänna vägnätet 2009 och har lett till att antalet omkomna och allvarligt skadade i trafiken halverats (!) på sträckor där sträckmätning införts.

Enligt det norska systemet sparas bara bilder på de bilar som hållit en alltför hög medelhastighet mellan två kameror medan övriga bilder raderas automatiskt.

Hastighetskameror har varit en framgångshistoria. Antalet svåra olyckor har minskat efter deras införande. Nu behöver vi ta nästa steg för att använda deras fulla potential för att få ned hastigheterna, och minimera antalet trafikolyckor.

Antalet barn och unga som dör i trafiken måste minska. Låt inte fler barn dö i trafiken.


Jonas F Ludvigsson, barnläkare, Örebro Universitetssjukhus. Professor vid Karolinska Sjukhuset


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM

Trafik