Därför kan vi i L aldrig samarbeta med SD

Debattören: Regnbågsflaggor stoppas, konst censureras och invandrare kläms åt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: GETTY / LOTTE FERNVALL
Där bakom märks avgrundsskillnaden i värderingar tydligt – inte minst i kommuner och regioner. Det syns när regnbågsflaggor ska stoppas och konst censureras, skriver Anna Starbrink, Liberalerna i Region Stockholm.

DEBATT. Kan liberaler samarbeta med extremister? Kan ett liberalt parti föra samtal med sverigedemokrater (och då menar jag samtal med politiskt innehåll och syfte att komma överens – inte trevliga samtal i kaffekön)?

Mitt svar är nej. Det blev också Liberalernas svar när vi ingick Januariavtalet som har två syften: Att genomföra liberal sakpolitik, och att hålla extremisterna borta från makten.

Är det inte dags att behandla SD som ett ”vanligt” parti? Jo. Vi ska behandla alla partier utifrån de samarbetsmöjligheter som finns. Samarbete måste utgå från gemensamma intressen och något slags gemensamma värderingar.

Men även om det i enstaka sakfrågor kan finnas gemensamma positioner – som i så fall kan röstas igenom i våra politiska församlingar utan att man behöver kompromissa – så gör avgrundsskillnaden i värderingar att organiserat samarbete och politiska samtal mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna aldrig ska kunna komma till stånd.

I riksdagen och partiledardebatter, i frågor om starkare försvar eller resurser till äldreomsorgen, kan dessa skillnader hamna i skymundan. Men där bakom märks avgrundsskillnaden i värderingar tydligt – inte minst i kommuner och regioner.

Det syns när regnbågsflaggor ska stoppas och konst censureras. Och det har synts tydligt i mitt eget parlament, Stockholmsregionen, när oppositionens budgetförslag presenterades i veckan.

När Sverigedemokraterna lanserar sin sjukvårdspolitik blir kontrasten mot Liberalerna övertydlig. Inte när SD återanvänder våra förslag om exempelvis starkare psykiatri. Inte heller när man på klassiskt oppositionsmanér men mer ogenerat än de flesta lovar dyra reformer över hela linjen utan seriös finansiering eller genomförandeplan.

Nej, SD visar sina rätta takter med ett antal rent främlingsfientliga godbitar för de riktiga kärntrupperna. Här är ett axplock:

  • Hembesöksprogrammet för nyfödda barn i socioekonomiskt utsatta områden ska bort. Det gör stor nytta för barns hälsa i områden där den är som sämst, men för SD är barnen eller en jämlik hälsa inget argument – nej, hembesöksprogram är ett ”förtäckt invandringsbidrag”.

  • Resursfördelning till vården utifrån patientgruppens behov ska ändras, eftersom det kan råka träffa någon med invandrarbakgrund. Care Need Index (CNI) är ett socioekonomiskt mått som baseras på sju variabler med betydelse för hälsa. En av variablerna är ”utlandsfödda”. SD vill utreda hur detta kan försvagas. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska den som har störst behov ha företräde till vård, men för SD är födelseland viktigare än vårdbehov.

  • Indraget tolkstöd i vården, ingår också i SD:s politik. Om man varit här en tid och inte lärt sig tillräcklig svenska för att kunna diskutera exempelvis sin cancerbehandling eller andra medicinska frågor så får man stå sitt kast, i SD:s iskalla värld. Har man inte råd med egen tolk så får man hålla sig frisk. Men kommunikation är en del av vården, inte minst i känsliga och stressiga situationer där det kan handla om svåra besked, och förmåga att ta till sig av läkares ordinationer är ofta helt nödvändig. Att förneka svårt sjuka tolkhjälp är både cyniskt och kontraproduktivt.

På punkt efter punkt har SD ansträngt sig för att klämma åt invandrare och vinnlägga sig om att säkerställa att vården inte ska lyfta ett finger för hälsan hos den som har rötter i ett annat land. Det är inte bara inhumant – det är också ineffektivt.

SD anklagas ofta med rätta för att sakna integrationspolitik – de har inga förslag för att minska klyftorna och de problem vi på allvar har att ta itu med. Och deras sjukvårdspolitik är rent kontraproduktiv för integrationen. För hur ska man kunna bli en del i samhället, utbilda sig och skaffa jobb, om man inte får vård när man behöver, om man inte får möjlighet att ha så god hälsa som möjligt, inte ens som nyfödd?

Vår liberala hållning är självklart att vård ska ges efter behov, inte efter främlingsfientliga principer. Och denna skillnad gör det än tydligare att SD och Liberalerna är varandras motpoler i svensk politik. Något samarbete eller samtal med innehåll kan aldrig komma ifråga.


Anna Starbrink, hälso- och sjukvårdsregionråd och gruppledare för Liberalerna i Region Stockholm (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

ARTIKELN HANDLAR OM