ÅSIKT

Högljudda flygpampar vill inte rusta landet

Debattören: För ett klimatsmart Sverige – låt flygskattens intäkter förbättra våra järnvägar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Högljudda – ibland rentav hotfulla – VD:ar kan inte få diktera debattvillkoren i flygskattefrågan. Flygsektorns perspektiv är viktiga – ett vaksamt öga måste hållas på hur skatten påverkar svenska jobb och flygplatsernas konkurrenskraft, skriver debattören.
DEBATT

DEBATT. De som flyger långt och ofta har i regel råd att ta större kostnadsansvar för omställningen till ett hållbart samhälle. Trots att den hetlevrade debatten om flygskatten har pågått länge saknas alltjämt det gröna jämlikhetsperspektivet – regeringens förslag är ett rimligt steg för att rikta klimatbördan mot de som har bäst förutsättningar att bära den.

De grupper som har gynnats av globaliseringen måste ta större grönt ansvar än de som är som mest utsatta av den. Regeringen har meddelat att man vill använda flygskattens intäkter – nästan två miljarder om året enligt flygskatteutredningen – till att sänka arbetsgivaravgiften för den första anställda i ett företag. Varför inte i stället öronmärka pengarna så att de går till att underhålla järnvägar och kollektivtrafik runt om i landet? Det skulle stärka skattens klimateffekt.

Det hade också varit ett välkommet grönt fördelningspolitiskt besked – låt globaliseringens stora vinnare bidra till att rusta Stångådalsbanan och Dalabanan, eller bekosta fler nattåg till Jämtland.

Två miljarder om året räcker inte till alla nödvändiga upprustningar, det behövs ytterligare infrastruktursatsningar. Men politiskt skulle det vara ett steg i rätt riktning för att addera viktiga klass- och landsbygdsdimensioner till klimatfrågan.

Socialdemokratin har ju nu utropat Sverigedemokraterna till en av huvudmotståndarna i 2018 års valrörelse. Att då ta kliv framåt för en rättvisare omställningsprocess är inte bara bra för klimatet utan också taktiskt smart för att locka väljare i områden som känner sig övergivna.

Att koppla flygskatteintäkterna till järnvägsunderhåll skulle också stärka dramaturgin i konflikten. På ena sidan står då flygjättarna och flyglobbyn som vägrar dra sitt strå till stacken för ett hållbart samhälle. På andra sidan står stora delar av landet som behöver satsningar på infrastruktur och kollektivtrafik för att det ska bli enklare att leva klimatsmart.

Alliansen och Sverigedemokraterna har ju som bekant meddelat att de är beredda att fälla regeringen för att försvara de förstnämnda.

Högljuddaibland rentav hotfulla – VD:ar kan inte få diktera debattvillkoren i flygskattefrågan. Flygsektorns perspektiv är viktiga – ett vaksamt öga måste hållas på hur skatten påverkar svenska jobb och flygplatsernas konkurrenskraft.

Kanske blir justeringar nödvändiga. Men att flyget som transportmedel ska stå helt utan kostnadsansvar för sin klimatpåverkan är inte rättvist.

Det nuvarande förslaget skulle innebära att en avgång kostar 80 kronor extra för resenären (vid utresa från Sverige) för destinationer inom Sverige och EU.

För flygningar utanför Europa, men inom 600 mil från Arlanda, blir tillägget 280 kronor. Dyrast blir det för direktlinjeflyg över 600 mil – 430 kronor extra. Förutom Thailand pratar vi då destinationer som till exempel Los Angeles, Hong Kong, Cancun och Miami.

Nog finns det större utrymme för Floridaresenärer att betala lite mer för planetens välmående än de som jobbpendlar på slitna järnvägar och blir beroende av bilen istället.

Kalle Sundin, S-föreningen Socialdemokrater för Miljö och Jämlikhet

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik

Debatt

Sverige

Samhälle