ÅSIKT

Vänd utvecklingen i förorten – med fotboll

Debattörerna: Långsiktiga idrottssatsningar är en nyckel för att skapa trygghet i utsatta områden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: JOHNÉR
Näringsliv, kommun, myndigheter och föreningsliv måste bidra tillsammans, dra åt samma håll och gemensamt vara med och skapa ökade förutsättningar för de ungdomar som växer upp i förorterna, skriver debattörerna Mikael Ahlerup och Ulf Nilsson. (Stora bilden är en genrebild och är inte tagen vid de aktuella fotbollsskolorna).
DEBATT

DEBATT. Enligt polisen finns det i dag 61 utsatta bostadsområden i Sverige. 23 av dem bedöms vara särskilt utsatta, med hög arbetslöshet, hög kriminalitet och låg grad av tillhörighet till det omkringliggande svenska samhället. Kort sagt: de är segregerade.

Samtidigt pågår ett intensivt arbete för att stärka dessa områden. Föreningar, föräldrar, polis, kommun och myndigheter samverkar för att göra dem till tryggare, säkrare och trivsammare platser att leva i. Tusentals engagerade drivs av insikten att människor växer när de får ansvar.

Ett sådant exempel är den satsning på fotbollsskolor som görs i samarbete mellan bostadsbolaget D. Carnegie & Co och AIK Fotboll. Vi har nu fotbollsskolor i Haninge och Huddinge. I Husby har vi dessutom nattfotboll för åldersgruppen 15-20 år varje lördag, om vädret tillåter.

Det är fantastiskt att se hur idrotten kan vara ett redskap för att stärka sammanhållningen och engagemanget i det egna bostadsområdet. Minst lika fantastiskt är det att se glädjen hos de pojkar och flickor som finns i verksamheten. Hur många står bakom en husknut och tittar på de första gångerna, de tror knappt att det är till för dem, så ovana är de vid att det händer något bra i deras område. Och hur de sedan närmar sig fotbollsplanen för att de vill vara med.

Vårt gemensamma avtal sträcker sig över ett år, men det är viktigt att betona att vårt engagemang är långsiktigt. Förorten har redan haft alldeles för många kortsiktiga projekt. Verksamheter som får pengar under en kort tid och som sedan upphör. Den som vill hjälpa förorten måste göra det under lång tid.

Samtidigt måste andra aktörer öka sitt engagemang. Många som bor i utsatta förorter berättar om stadsdelar som i princip dör efter klockan sex på kvällen när affärerna stänger. Det finns helt enkelt inget att göra för ungdomarna.

Idrott är förstås bara en liten del av lösningen. Ytterst handlar det om jobb, fungerande skolor och föräldrar som engagerar sig för sina barns framtid. Men idrotten är en av nycklarna för att vända den nedåtgående spiralen.

Vi jobbar med det och är djupt involverade i arbetet för att skapa tryggare och säkrare förorter, som också får fler aktiviteter. Och vi gör gärna ännu mer.

Men då måste nya konstellationer skapas. Näringsliv, kommun, myndigheter och föreningsliv måste bidra tillsammans, dra åt samma håll och gemensamt vara med och skapa ökade förutsättningar för de ungdomar som växer upp i förorterna. Vi menar att det krävs rejäla satsningar för att öka antalet ytor och lokaler för spontanidrott.

Det krävs också att vi omprövar bilden av vad en förening eller en idrottsklubb är för något. Vi är vana vid att hela Föreningssverige är stöpt i samma form, med förbund, distrikt och föreningar, styrelser och strukturerad verksamhet som är lätt att mäta.

Men många av de som kommer från andra länder är inte vana vid den föreningskulturen och det kräver att alla berörda parter är redo att göra på nya sätt, organisera på andra sätt och bedriva verksamheter på det sätt som passar förorten bäst.

Det är en helt avgörande samhällsutmaning. Tiden är knapp – och vi måste vända utvecklingen nu.

Mikael Ahlerup
Ulf Nilsson

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.