ÅSIKT

Özz Nûjen, skådespelare och komiker: Kurderna behöver dig – var är du Carl Bildt?

Foto: Rätt till sin kultur Barnen på bilden går i en irakisk-kurdisk skola i Sulaimaniyah, norr om Bagdad. Dagens debattör Özz Nûjen skriver att det skaver i den turkiska statens hjärterot att Iraks kurder nu åtnjuter rättigheter som Turkiets kurder bara kan drömma om.
DEBATT

Hej Carl Bildt. Jag skulle vilja berätta för dig om när jag började skolan, en period som din lille son Gustav, 3 år, har framför sig.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jo, Carl Bildt, det var så här... Första gången jag storögd såg min skola så tänkte jag att äntligen, äntligen skulle jag lära mig allt om världens hemligheter, jag skulle läsa och utbilda mig till något stort, kanske bli en läkare eller varför inte en astronaut.

Men jag fick lära mig snart, väldigt snart att min barndom nu var slut.

Jag fick stryk i skolan när jag var liten Carl Bildt, istället för att öppna upp världen blev skolan mitt fängelse som jag med darrande ben var tvungen att gå till, varje morgon.

Jag var lite liten till växten, men det var inte därför jag fick spö.

Jag var lite duktigare än mina klasskamrater, men det var inte därför.

Jag var busig, men det var inte heller därför som jag fick stryk i skolan, Carl Bildt.

Jag fick stryk av mina lärare redan andra skoldagen, och nästan varje dag fick jag en örfil eller märken av en linjal på min hand.

Men så får man inte göra, kanske du tänker, Carl Bildt, det är ju förbjudet att slå barn. Vad hade du gjort för att förtjäna detta lille Özz?

Jo det ska jag säga till dig, Carl Bildt, jag var kurd. Jag var en äcklig liten kurd som pratade mitt äckliga gamla språk, kurdiska, i skolan.

Men i Sverige får du prata vilket språk du vill kanske du påpekar?

Ja i Sverige ja, men inte när jag började i ettan i Turkiet. En skola skapad för att tvinga oss kurder att bli turkar, en skola skapad på kemalismens fascistiska värderingar med valspråk som ”En turk är värd hela världen” och vi små kurdiska barn fick i raka led och med huvudena högt sjunga den turkiska nationalsången och ära den turkiska staten.

Men Özz det här var ju för över 20 år sedan, kanske du, Carl Bildt tänker och säger; Släpp det där, det har blivit bättre i Turkiet.

Nej och åter nej, det har inte blivit bättre. Året är 2007 och Turkiet berövar fortfarande kurdiska barn deras språk, rötter och rättigheter.

Vi kurder är ett folk på ca 40 miljoner. Cirka hälften lever i dagens Turkiet, under svåra umbäranden, där de inte får prata sitt språk eller vifta med sin flagga.

Turkiet skapades 1923 och det var då det kurdiska problemet började.

Kurderna var lovade ett land några år innan 1923, men turkarna, med lite hjälp av dåtidens européer lurade skjortan av kurderna.

I Turkiet är militären och dess galjonsfigurer starka och upprätthåller med alla medel sin anfader Kemal Ataturks principer om att i Turkiet finns det bara turkar och den som inte kallar sig turk, är turkens slav.

Från dag ett har man förföljt och förtryckt kurder. Man har bränt deras byar och skogar, torterat och dödat deras företrädare och med hot och våld hållit den kurdiska befolkningen i ett järnhårt grepp.

De senaste 20–25 åren har den turkiska staten knutit den kurdiska frågan till PKK. Men den kurdiska frågan har funnits lika länge som Turkiet.

Återigen använder man PKK för att kontrollera den kurdiska befolkningens strävanden efter mänskliga rättigheter, men nu handlar det inte ens om kurderna i Turkiet. Den här gången handlar det om ett annat land, Irak, en FN-stat där fria val har hållits och där 80 procent av väljarna röstade för ett federalt och demokratiskt Irak.

Men det gnager och skaver ända in i den turkiska statens hjärterot att Iraks kurder åtnjuter rättigheter som Turkiets kurder bara kan drömma om.

För i irakiska Kurdistan finns det nu skolor där små barn läser, räknar och skriver på sitt urgamla kurdiska språk.

Det finns nu en liten kurdisk kille som inte får stryk för att han är kurd, i skolan, av sina lärare för att han pratar kurdiska. Och jag skulle så gärna velat vara han och inte behövt vara så rädd för att gå till skolan, rädd för att ha varit kurd.

Jag hoppas Carl Bildt, att din lille son Gustav, aldrig får uppleva det jag fick genomgå.

Jag och de små kurdiska skolbarnen behöver ditt stöd.

Vi, över 80 000 kurder i Sverige behöver vår regerings stöd för att få vara och leva precis som du.

Carl Bildt, var är din passion för frihet och rättvisa som du visade för de baltiska folken? Var är du, när vi kurder, dina svenska medborgare behöver ditt stöd?

Dagens debattör

Özz Nûjen

32 år, Stockholm

Skådespelare och komiker