ÅSIKT

”Blåsta på vårt kulturarv”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Glasblåsare Ida Gabrielsson: Vem vill komma hit utan glasbruken?

Som nyutexaminerad glashantverkare och emigrant till Småland blir jag allt mer förfärad över den negativa utvecklingen inom den svenska glasindustrin. Nu senast var det Lindshammars Glasbruk där alla blivit uppsagda. Och det är inte första gången – i Uppvidinge kommun där Lindshammar ligger fanns det efter andra världskriget ca 50 stycken glasbruk, i dag finns endast fyra kvar, inklusive Lindshammar. Det enda hoppet som finns kvar för Lindshammar Glasbruk nu är engagerade bybor och glashantverkare som är mer än villiga att rädda bruket – precis som man gjort med Pukeberg, Nybro och Målerås Glasbruk.

Svenska glaset har en lång historia, som började med att kung Gustav Vasa ”importerade” två venetianska glasblåsare till Småland för att förse hovet med glas. Svensk glasindustri är därför en av Sveriges äldsta industrier och exporter! Och bortsett från alla jobb som bruken förser småbyarna med, är också bruken en stark och gammal tradition och inte sällan en social knutpunkt. Och hantverken på bruken är ingenting annat än en kulturskatt/kulturarv. Brukssamällena överlever inte utan sina glasugnar!

Att det gått dåligt för glasindustrin de senaste åren är ingen nyhet, just därför är det också skrämmande att se att ingen gör någonting för att rädda Glasriket. ETT stort undantag finns dock – Torsten Jansson och hans New Wave Group som totalt vänt upp och ner på Orrefors Kosta Boda och ÄNTLIGEN fått bruken att gå runt – med rejäla plussiffror!

Att utbilda en glasblåsare/slipare/gravör kräver mer än tre gymnasieår. För att verkligen kunna behärska hantverket krävs år av träning, upplärning och kunskap. Det är ett svårt, tungt och fysiskt ansträngande jobb – men det är också den typ av jobb som du älskar villkorslöst. MEN framför allting annat är kunskapen om glas, en av våra största kulturskatter – som tyvärr håller på att försvinna och när denna kunskap väl försvunnit så får vi den aldrig tillbaka.

Det är lätt att bli hemmablind och tyvärr tycks nästan ingen svensk inse vilken stor och uppskattad exportvara det svenska glaset faktiskt är. Orrefors Kosta Boda AB och Glasriket (Kingdom of Crystal) har samma igenkänningsstatus i t ex USA som både Volvo och Ikea har!

Till glasskolorna i Kosta och Orrefors söker sig årligen människor från alla världens hörn: Japan, USA, Sydafrika, Sydamerika, Irland, Frankrike, Tyskland, Norden m m för att studera och praktisera den världsberömda svenska glastekniken. Men dessvärre börjar nu även skolorna påverkas av den negativa utveckling inom glasindustrin som nu råder. En svensk kulturskatt är på väg att försvinna för gott.

Den fråga många nu ställer sig i Glasriket är: Vilka turister och vilka studerande kommer i framtiden attsöka sig till Sverige och Glasriket när varken bruken eller kunskapen längre finns kvar?