Nu bär jag stolt mitt svarta hår

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Angela, 19: Vi borde reclaima ordet vacker som gäller alla kroppar och färger - inte bara vita

Angela Larsson färgade och blekte länge sitt hår - för att hon trodde att hennes svarta naturliga inte var vackert nog.
Att det är vackert att vara blond, blåögd och vit lär sig flickor redan som barn.

I en fåtölj hemma hos min faster ser jag i ett fotoalbum med gamla bilder av mig själv som liten. På dem är jag ett år, två år, tre år, upp till tio år. På alla bilderna har jag min riktiga hårfärg. Den jag är född med. I bakgrunden spelas låten "Get Free" av Major Lazor och Amber of Dirty Projectors:

"Look at me, I just can't believe, what they've done to me"

Plötsligt ramlar gamla minnesbilder genom mitt sinne. Jag minns alla gånger jag har dränkt min frisyr i hårfärg, som jag betalat med oräkneligt många veckopengar. För efter jag fyllt tio år förändrades fotona jag hittar på mig själv. Jag byter kulör på mitt hår på en frekvent basis.

Jag har blonda slingor, ljusare brunt, rött, tillbaka till mörkt för att hårfärgen blir för mycket för den tomma plånboken, men senare är det ljusare igen. Jag tänker på Major Lazers rad och jag minns varför jag färgade håret, varför jag ansåg det vackrare och mer värdigt. Hur jag ofta avskydde mina östasiatiska drag och försökte använda kosmetika för att jag trodde att jag skulle komma närmare att duga.

Någonting har hänt inom mig de senaste månaderna. Jag har börjat se vithetsnormen och den internaliserade rasismen på ett mer personligt plan. Det blir plötsligt tydligt varför jag har föraktat min egen kropp - för att dess drag har skilt sig så markant från det vita ideal som frodas.

Jag minns alla de filmer och berättelser som visats för mig, varav majoriteten av de sköna fagra prinsessorna är vita, blonda och blåögda. Jag minns tidningshyllorna där framsidor på tidningar om skönhet täcktes av vita, som en ständig påminnelse om vad vi ska minnas är fint. Detta uppvaknande fick mig att i går färga håret till den svarta nyans jag föddes med.

Men Angela, har du ägnat en halv text åt att snacka om din individuella konflikt med ditt hår, tänker du, och skakar på huvudet. Nej.

Den här texten är till alla dem som sett sig i spegeln och önskat att de kunnat tvätta bort sin icke-vita hy. Den här texten är till alla dem som önskat att deras hår varit mindre krulligt, lockigt, eller mörkt. Den här texten är till alla dem som velat operera sin näsa för att den kallats för platt, för tjock, för avlång, för stor, eftersom den inte efterliknat näsan på en vanlig Barbie.

Den här texten är till alla de som gjort entré i vita rum och direkt känt hur blickarna dömt dem, direkt känt sig fula. Den här texten är till alla dem som bär på ett förakt så starkt att de lärt sig hata sig själva på grund av sina mörka drag, som aldrig kan bli kära i människor med samma hudfärg. Den här texten är till alla oss som inte känt att vi duger på grund av vår icke-vita hy, kropp, eller hår.

För när vi diskuterar skönhetsideal utelämnar vi ofta en viktig aspekt: det faktum att dessa bygger på ett västerländskt utseende. Kroppsdelar som anses vackra är ofta smala näsor, ljus hy, stora ögon, fylliga, men ej för stora, läppar, och långa vita kroppar. Det som rör sig utanför dessa normer anses inte vackert. Men det är det. Vackert är ett ord som kapats av kolonialismen och kapitalismen. För det finns inget som är vackert om det som anses vackert bara är vithetsnormen.

Vi borde reclaima ordet vackert till att innebära varma själar och allas kroppar. Det vi idag anser fult är resultatet av förtryck.

"We could never get free, I just wanna be. I just wanna dream"

Visst är det sant. Kanske kommer dessa föreställningar om vad skönhet är alltid spöka i mitt och andras huvud. Men min lillasyster, med mörkt långt vackert hår, har alltid velat göra håret blont när hon blir gammal nog för att färga. Igår, när jag kom hem, med mitt svarta hår, sa hon: Vad fint det var på dig. Vad dumt det är att alla prinsessor inte ser ut som oss.

Angela Larsson

Publicerad: