ÅSIKT

Ojämlikheten gör sig bäst i Downton Abbey

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Replik på Ledarnas debattartikel från Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO

Att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän nu nått 1930-talsnivåer tycks inte vara tillräckligt för Sveriges chefsorganisation. De vill att löneskillnaderna på svensk arbetsmarknad ska öka ytterligare. I ett upprop för en mer egoistisk arbetsmarknad, där den starke tar för sig och den svage får ta det som blir kvar, anklagas LO för att vara "i otakt med svenskarnas värderingar".

I vilka sammanhang ordföranden för Sveriges chefsorganisation rör sig är oklart. Men vi vet att majoriteten av Sverige löntagare inte drömmer om större inkomstskillnader och mer orättvisa. Vad LO:s 1,5 miljoner medlemmar, och många andra, vill uppnå är en mer rättvis fördelning av det som produceras i Sverige. Vi kommer aldrig att ge upp kampen för ett samhälle där alla får vara med och ta del av de produktivitetsökningar och den välfärd som skapas. I det moderna samhället är vi alla förbundna med varandra och beroende av andra. Produktivitetsökningar tillhör hos alla – oavsett kön och klass. För vissa grupper blåser marknadskrafternas vindar kraftigt, andra grupper behöver hjälp. Det är det som lönebildningen avser att säkerställa. Att alla får vara med och ta del av överskottet. Rättvisa.

Sveriges chefsorganisation vill vrida tiden tillbaka. Löneskillnaderna ska öka. Klasskillnaderna växa. Men den extrema ojämlikheten på Downton Abbey gör sig bäst på TV. Få löntagare drömmer om att leva sitt liv som tjänstehjon i skuggorna på ett överklassgods – möjligtvis med undantag för Sveriges chefsorganisation.

Claes-Mikael Jonsson

Jurist, LO